Språk/Språket

Tack, du pratar också en bra svenska!

Torsdagsklubben hade idag möte, om än något reducerat, den ena riddaren var på annat uppdrag. Vi beslöt att prova ett nytt matställe som öppnade i höstas, nämligen Chào grill i Oravais kyrkby alldeles nedanför kyrkbacken.

Vi stegade in, betalade för oss – jo även här finns en viss pensionärsrabatt – och försåg oss från buffén som bestod av typiska asiatiska anrättningar med ris som bas. Smakade riktigt bra och alla tog påfyllning. Kaffe och kex som avslutning. Enkel och stilren inredning med stora fönster ut mot stora gatan. Eller Öurvägen som stråket heter. En traktor med släpvagn körde förbi ett par gånger.

Bakom disken stod en ung man, med asiatisk härkomst av utseendet att döma, och betjänade oss på ren dialekt. Om han är född här eller utrikes vet jag inte men dialekt pratade han obehindrat.

Det fick mig att tänka på hur viktigt språket är för vår identitet och acceptans i samhället. I Oravais är svensk dialekt normen i samhället; pratar du annat kan du lätt hamna i en annan låda, också om du pratar svenska med brytning eller en österbottnisk dialekt lång bortifrån. Dialekt, då är du en av oss och någon att lita på. Detta tror jag sitter i ryggmärgen hos alla människor och behöver inte betyda något dåligt men kan också bli fruktansvärt fel om det kopplas samman med generaliseringar, rasism och ren okunskap. Pratar du vårt språk, då är du en av oss, sedan må det vara vilket språk som helst.

Jag minns en gång i mitten på 1970-talet när jag först kom till Malmö och besökte en kvartersbutik för att handla. Den tiden fanns det inte så många svarta människor från Afrika i Sverige och de som fanns var i de flesta fall importerade. En liten flicka med svart hudfärg och krulligt hår gick tillsammans med sin vita mamma och sökte varor. Helt plötsligt så öppnade hon munnen och ut kom en komplett skånska som jag bara kunde drömma om att kanske få någon gång i framtiden. Jag minns hur förvånad jag blev, det hade jag inte väntat. Jag hade omedvetet placerat henne i lådan ”svart invandrare med annat språk”. Troligtvis var hon adopterad.

Idag är det inte ovanligt i Sverige att vem som helst, oberoende av utseende, i princip kan prata den landsändas språk och dialekt där de befinner sig. De flesta höjer inte förvånat på ögonbrynen om en svart människa pratar äkta dalmål.  Vi får också komma ihåg skillnaden på t.ex. skånskan och alla de olika norrländska dialekter som förekommer. Vilken väcker mera uppmärksamhet: en skåning i Gällivare eller en svart människa som pratar Gällivare-språket i Gällivare?

Dock är ändå många invandrares svenska färgad av sitt modersmål och det finns de som pratar en dålig eller knappt någon svenska alls. Invandrare av nyare modell. Själv var jag också invandrare i Sverige en gång i tiden och idag skulle det vara bra roligt att höra det språk som jag pratade de första åren i Sverige. Hur färgat var mitt språk av finlandssvenskan och vår dialekt? Jag lärde mig aldrig att prata skånska speciellt bra  av den enkla anledningen att jag inte behövde. Jag utvecklade en nordisk variant av svenska. Däremot var det roligt att svänga sig med vissa skånska ord och meningar; jag lärde mig småningom att älska skånskan.

Det finns dock ett litet aber för oss finlandssvenskar i Sverige, som invandrare eller resenär. ”Vilken bra svenska du pratar” är det inte ovanligt att vi får höra i Sverige, som om vi nyligen lärt oss svenska. Den kan kännas som om hela ens identitet ifrågasätts. Vad då bra svenska, det är ju mitt modersmål! Detta beror oftast på ren okunskap om att vi finns, vi svenskspråkiga i Finland. Okunskap, likgiltighet eller lättja. Utbredd begreppsförvirring finns också, inte minst bland oss finlandssvenskar: vad är finlandssvensk, finne, finländare, sverige-finnar, sverige-finländare och sverige-finlandssvensk?

Annars är det rätt kul att i Sverige prata vår dialekt, alltså med någon annan från Österbotten. Inte en tillrättalagd svenska utan ren österbottnisk dialekt. Många gånger är det nästan så att man ser någon i närheten spetsa öronen och försöker klura ut vad vi är för typer. Då gäller det att högt och ljudligt dra på med bred dialekt för att se hur förbryllade de blir. Vad är detta? Kan de var norrmän eller ufos? Tyvärr kan jag inte Närpes-språket speciellt bra men det kommer säkert till sin fulla rätt i en sådan situation.

Själv har jag inte fått höra ”Vilken bra svenska du pratar” förutom en gång när en tyckte att jag talade en tydlig svenska. Tack, det kan man inte säga om alls rikssvenskar. Jag har ett bra svar på lager ifall någon i Sverige berömmer mig för mitt svenska språk med orden ”Vilken bra svenska du pratar”. Då gäller det att stilla sig ett ögonblick, dra på det bästa smilet jag har och svara: ”Tack, du pratar också en bra svenska!”


Vad betyder finlandssvensk? –
Själv har jag inget problem med att kalla mig finlandssvensk, men jag är också svenskösterbottning, oxkangarbo och ”nordisk medborgare”.

14 saker som finlandssvenskar är trötta på att höra – både i Sverige och Finland – Amelia

För att ytterligare lyfta fram dialektens förträfflighet så spelar vi upp en video från Ragnvaldsträsk utanför Skellefteå.

 

 

Tyvärr ingen bild från Chào grill, det glömde jag helt bort, så det får  bli en tjusig vinterbild istället.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *