Från ruta noll till ruta ett

Sitter just nu medan jag skriver inlägget och lyssnar på blues. Via Spotify.

Jag förde idag min kära Brunte till den årliga kontrollen av hälsan. Den fick med beröm godkänt även om rosten gör sig påmind vid ett par ställen. Dock inget allvarligt.

När jag anlände till besiktningskontoret hade jag ämnat ställa mig i kön för drive-in. Till det finns nio parkeringsrutor. På plats fanns redan tre bilar men till min förvåning stod de längst bak i detta fält av nio rutor. Det vill säga, de blockerade övriga fria rutor framför och jag blev tvungen att ställa min Brunte snett bakom för att alls få rum medan jag konsulterade besiktningskontoret för att göra nödvändig anmälan.

Här infinner sig ett av livets stora mysterier: varför stod dessa bilar sist i fältet av parkeringsplatser och varför körde de inte fram till rad ett där de hörde hemma? De var ju nästa i tur att få köra in i hallen för kontrollbesiktning.

Nehej, där satt tre gubbar längst bak med sex fria parkeringsplatser framför sig på rad och glodde på skylten för framköring. Det är sådant som gör att det kokar inombords av frågor.

När jag fixat min anmälan på kontoret bänkande jag min bil och körde med rivstart fram till rad ett. Där kunde jag sitta och slöa medan jag väntade på min tur. Vad gubbarna längst bak (ursäkta ordvalet) tänkte vet jag inte men i mitt inre kände jag fröjd.

Medan jag väntade dök en annan av krigarna från Saltgruvan upp vid sidan av min bil. Han hade överskridit tiden för kontrollbesiktning med tre månader men hade nu beslutat göra slag i saken. Tyvärr gick inte hans bil genom besiktningen. Hur det gick för ”gubbarna” vet jag inte.

stones
Sten under bryggan.

Annonser

7 thoughts on “Från ruta noll till ruta ett”

  1. Ganska märkligt det där med den mänskilga naturen. Ja, det är kanske inte naturen förstås (hm).
    Såg nån framtidsvision nån gång (den var nog på skoj förstås), där mänskligheten skulle bli allt intelligentare, våra huvuden allt större och våra kroppar allt mindre. De skulle ju förtvina! (jaja)
    Istället tycks det som om huvudena blir allt mindre medan bakarna blir allt större.
    (Var jag elak nu?) 😉

    Gilla

    1. Ha, ha, nej du var inte elak. :-)) Det är faktiskt rätt intressant att iakttaga människor och deras beteenden. Speciellt när det avviker får det normala och inrutade. I trafiken händer det ofta att man får ta sig en funderare: hur tänker folk och varför kör de som de kör.

      Gilla

  2. Antagligen trodde gubbarna att man ska stå kvar på den ruta man fått. Det är ju så man gör när man kommer från landet och kanske inte har varit med om systemet tidigare…

    Gilla

    1. Kan tänkas för en av gubbarna körde försiktigt fram ett par meter så att han kom att stå på två parkeringsrutor. Han tog väl intryck av mig och min rivstart. 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s