-
Pennor
Man förväntar sig att pennor fungerar. Eller hur? Hur irriterad blir man inte när man upptäcker att ens skrivverktyg strejkar? Oftast är det reklampennor som sitter i handen när man ristar sina hieroglyfer. Var har man fått dem ifrån? Pennorna. I somras besökte jag NYC och köpte en souvernirpenna. Jag hade tänkt ge den till sister Jane men av någon anledning behöll jag den själv. Och vilken penna! Den har välskrivandets egenskaper. Jag är glad att jag inte gav bort den. Den glider lätt och svävande över papyrusen och lämnar tydliga spår. Visserligen med svart avtryck men jag nyttjar den med njutning. Pennan är ett nöje i min hand. Har…
-
Sengångare på mig själv…
…får jag väl säga efter att jag försovit mig härommorgonen. Jag vaknade upp alldeles utvilad men med bara en halv timme kvar tills jobbet började i Saltgruvan. Då skall man också betänka att jag har 15 minuters galopp att avverka innan jag är framme vid stegen ned till gruvan. Gott om tid vill jag ha på morgonen, så jag kom helt ur gängorna. Men jag hann i tid. Jag brukar sällan försova mig och det är säkert 5-10 år sedan det hände sist. Punktlighet är annars en av mina dygder även om jag blivit lite mera slarvig med åren. Eller så har jag blivit tidsoptimist? Kanske allt går långsammare än…
-
Kvällsplugg och rykande sengångare
Här har jag suttit en god stund och pluggat spanska glosor och uttryck. Även skrivit en liten berättelse om mig själv och min närmaste släkt. Övningsuppgift till i morgonkväll när det är kurstillfälle. Inget jag skulle skriva på bloggen. Trist, tråkigt och simpelt. Jag heter blabla bla. Jag har 2 systrar blabla bla bla och de bor i bla bbblaa bla. Något sådant. Elden fladdrade i spisen medan kvällste med en smörgås avnjöts. Det närmade sig sängdags och en sista koll på FB gjordes. Ett par bloggar kollades också men inte alla för sängen lockade och en stunds läsning ville jag också hinna med innan J Blund kom. ¿Qué pasa?…
-
Många äro kallade, en blev bokmärkt
Jag har roat mig de senaste dagarna med att kolla de bloggar som är nominerade till det finlandssvenska bloggpriset 2010. Nominerad medelbloggare är kvinna, uppdaterar ofta, skriver korta inlägg, tema mamma- hemmablogg är populärt, många bilder och finns ofta på ratata.fi. En enda blogg från bloggen.fi finns med vilket kan tyckas märkligt. En blogg fann jag så intressant att jag bokmärkte den. Skall jag gissa vem som blir Årets blogg är det Guldkanter i vardagen. Några andra bloggar jag vill nämna är: Basses bästa som har serietecknandet som tema. Baka baka liten kaka har bakning av kakor som ämne. Visserligen är jag inget kakmonster men bilderna på de färdiga kakorna…
-
Det enkla livet
Idag såg jag TV-programmet ”En tvättäkta lantis” på FST5 som handlar om ett par någonstans i Danmark som köpt en gammal, något nedsliten bondgård. Det är Frank med sin flickvän Theresa och deras lilla barn som bor på gården. De har en speciell livsstil där det enkla i livet hyllas och gamla metoder prövas. De vill leva nära naturen och med hög grad av självhushållning och självförsörjning. Där finns både höns, gäss, getter och häst. Programserien är annorlunda och sevärd. Jag kan inte låta bli att tänka på min granne på andra sidan skogsbacken. Han och hans fru har funderingar i samma stil. De har visserligen båda två vanliga jobb…
-
Med bugg i knä och ben
Nämn ordet bugg och de kommer rusande som humlan till maskrosen, som malen till ljuset, som abborren till metmasken. Detta kan konstateras efter att Stora Yxan inventerat kontaktannonserna som finns i bladet en gång i veckan. Han har nämligen noterat att i många annonser som hugade fruntimmer stavat ihop så finns allra högst upp förhoppningar om manligt sällskap som kan dansa bugg. Så vill man få napp hos det motsatta könet så borde buggandet finnas färdigt i benen. Då är man garanterad framgång. Alltmedan vi hackade oss framåt i saltgruvan formulerade vi tillsammans den ultimativa kontaktannonsen som borde ge minst ett tjog svar från suktande kjoltyg. Ekonomiskt oberoende man söker…
-
Motvilligt födelsedagsbarn – That ’70s Show nr. 5
Steven vill inte delta i det födelsedagskalas som Kitty ordnat till honom. Red som får i uppdrag att övertala honom att komma till festen gör det på sitt eget robusta sätt. Red → Steven: ”Steven. Du är 18 nu – dags att bli man. Den första regeln är: Livet går ut på att göra skitsaker man inte gillar. Tror du jag gillar att stå här och tala med dig?” ——————— Red: ”Hur skall du ha det? Kåken, döden eller födelsedagskalas?” Steven: ”Jag tror jag går på fest”
-
Lösvikt, ja tack!
Jag läser på nätet, på provinstidningens webbplats, att matförpackningar kan vara knepiga för män. Detta kan jag instämma i och det gäller inte bara matförpackningar. Efter morgonens kamp med en ny skjorta som skulle befrias från diverse förpackningsgrejs insåg jag åter knepigheten med förpackningar. Närmare fem minuter tog det innan jag äntligen kunde veckla ut en sprillans ny flanellskjorta. Fem dyrbara morgonminuter! Till på köpet är man inte i sin bästa form tidigt på morgonen utan man är både skumögd och lite valhänt. Det var plastbitar, dito kartong och 6 olika små knappnålar som gömde sig i tyget. Måste det verkligen vara så invecklat? Knappnålarna är värst. Man vet ungefär…
-
Nostalgi
Det är märkligt vad en enda låt kan väcka minnen. Av en händelse snubblade jag över Bo Hanssons ”Utflykt med förvecklingar” och snart kom minnen som dyningar in mot stranden. Minnen som man nästan glömt bort. I mitten på 70-talet flyttade jag till Malmö och ganska snart köpte jag en grammofon och mina första två LP-skivor. De var Bob Dylans ”Greatest Hits” och en skiva med Hurriganes. Senare, kanske i början 80-talet, kom också Bo Hanssons LP ”Ur Trollkarlens Hatt” att ingå i min samling. På denna skiva fanns ovannämnda nostalgilåt. Ungefär samtidigt måste min Merit Hemmingson-period inträffat. Jag har inte spelat skivan på minst 10-15 år, därför blev det…
-
En tankeställare från ovan och för ovana
Idag kom första riktiga lilla snöovädret för vintern. Jag fick både sopa trappan och skotta en gång för att ta mig ut till vedlidret. Där hände en liten olycka. På tal om olycka så bröt idag en av mellan-hövdingarna i Saltgruvan benet när han ramlade på snö och is bredvid sitt åkdon. Båda benpiporna av. Så kan det gå när det är is under snön. Det är inte alltid roligt när det är glatt. Kan tåla att upprepas. Enligt rapport drattade även andra på ändan idag. Se upp, kung Bore gillar att sätta krokben för oss ovana vinterbor. När vintern närmar sig blir det ofta kallt i stugan. Då gäller…