Allehanda

Får jag vänner?

Jag försöker bli vän med fåren. Det är inte lätt. Så fort jag närmar mig stängslet travar de beslutsamt iväg, bort mot grannens fårhus där de har sitt hem och kvarter. Några tackor är extra uppmärksamma och höjer sin gutturala stämma till varning i den vackra vårkvällen. – ”Där är han nu igen, kom, kom små lamm, det är den stora stygga vargen”. De små lammen följer lydigt sin mor medan de bräker på sitt näpna, späda sätt.

Uppriktigt sagt tror jag inte fåren är rädda utan högfärdiga. De är typiska flockdjur och har nog intalat varandra att honom umgås vi inte med, därmed basta. Vi får se hur bekantskapen utvecklas eller avvecklas. Igår kväll när jag klippte gräsmattan för första gång denna säsong blev de i högsta grad bekymrade och avlägsnade sig raskt men en halv timmer senare var de tillbaka trots att gräsklipparen fortfarande väsnades och for av och an med vidhängande stora, stygga vargen. Lite oljud verkar de klara av men inte uppmärksamhet.

Här är alla familjens svarta får
Vi äta inte enbart gräs.
Hej kompis!

8 kommentarer

  • Erik Forsling

    Vi hade får under några år när de två första barnen kom till världen. Mysko djur – fårskallarna – som vi ibland kallade de tjurskallarna. Men också mycket kärvänliga en del av dem. De är individer, trots att man lätt ser dem som en skock; någon slags sillstimm, på torra land, som plötsligt i en totalt oväntad manöver gemensamt bara byter riktning.

    Ett tips. De där du uppenbarligen har att göra med, är ju tackor och lamm. Vänd du istället ryggen mot en halvtjurig bagge, och du kan vips få en närkontakt som du skulle önska ogjord!

    Haft mycket att göra, och har varit ledig från jobbet, för att traditionsenligt visa skolfilm för barnen i Örsundsbro. Dagens två föreställninga bestod av den mycket vackra japanska animerade, tecknad film heter ju så numera, filmen ”Arrietty” och handlar om ”lånarna” – ett småfolk som bor hos människorna, men inte får visa sig för dem. Således än mer skygga de, än dina fårskallar!

    Lite reklam:
    Gamla Bion i Örsundsbro
    Biografen i Örsundsbro – Wikipedia
    Biografen med popcornförbud | Fria Tidningen

    • Don PJ

      Att de är personligheter tror jag nog, bara lätet är så olika och det verkar precis som de talar med varandra. Det är nästan så att man kan höra olika sinnesstämningar. Lammen är väldigt nyfikna men lyder sin mammas minsta vink.

      Någon gumses omilda behandling har jag inte ännu fått utstå. Däremot råkade jag som liten gosse ut för en ilsken gås som salig far hade. Där blev jag till andre man när jag ramlade omkull.

  • Erik Forsling

    Blev visst inga länkar av det där jag skickade. Här kommer det igen i ny version:

    gamlabion.se/
    sv.wikipedia.org/wiki/Biografen_i_Örsundsbro
    http://www.fria.nu/artikel/84486

    Biografen, och hela den bygden är ett prima utflyktsmål!

  • Annepauline

    Får är oftast rätt mysiga ( en del visserligen stingsliga ) och lammen är så söta så man kan bli alldeles kollrig. Vi hade två tackor i många år. Den ena hette Lisa och betedde sig precis som en hund, lika kärvänlig och kelig. Den andra hette Tärna och var mer reserverad, henne kunde man få en knuff i baken av när hon var på det humöret.

    • Don PJ

      Jo, de är trevlig djur och det är intressant att se när de betar och rör sig i hagen. Lammen är nog så söta och trippar så lätt, alltid i närheten av mamman, än så länge. Jag tror åtminstone några har namn men det är jag inte så insatt i ännu. Däremot har alla ett clips i örat.

  • lagottocattleya

    Jag har vänner som är fårfarmare. Mysiga är de, fåren och lammen, men – hemska kommentar – goda också. Så stor djurvän jag är så äter jag ändå kött. En av favoriträtterna är lammfärspaj.

    Som barn råkade jag se när morfar nackade hönor och mina käraste vänner kaninerna. Det var en hård skola för ett känsligt barn. Man lärde sig att tänka bort att man åt upp sina vänner på gården.

    Men, tillbaka till de levande. Att gå längs ängen där de betar fritt under de stora äppelträden och glatt springer en till mötes – om vi blivit vänner sen tidigare – är mycket sinnligt och harmoniskt. Dessutom är de inte helt olika mina lagottos…

    • Don PJ

      Goda är de, både på på det ena och andra sättet. Jag hämtade ikväll hos min granne en bit rökt lammkött som smakar helt underbart. Lammfärspaj låter inte dumt, kanske något att prova.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Translate blog »