På tomtejakt

Har man lovat, så skall man hålla vad man lovat. Det visade sig lättare sagt än gjort att hitta något som påminner om tomten och hans utstyrsel. Alltså, jag menar att jag letade spår efter tomten och då hamnade jag i mitt andra hus på andra sidan vägen. Ödehuset. Där finns massor av grejor men inget spår av tomten. Däremot hittade jag en liten kniv, knappt längre än en tändsticksask, som jag fick en gång i tiden som julklapp. Den hade skida i äkta läder och var mig mycket kär.

I provinshuvudstaden gjorde jag nästa försök att hitta tomten. Jo, jag fann honom bland plastgranar, ävenledes han tillverkad i äkta plast i en köplada. Visserligen i full storlek men det var ju inte en sådan reklamgubbe jag sökte. En liten, äldre dam höll på att fastna i dörren på väg in till köptemplet. Hon såg skröplig ut. Jag rusade snabbt fram och ryckte upp dörren med påföljd att hon höll på att ramla rakt i famnen på mig. Det var nära på att jag åsamkat henne ett lårbensbrott genom min hjälpsamhet. Jag får vara varligare nästa gång jag hjälper damer i trilskande dörrar.

I en annan köplada satt Bibi i kassan. Säkert en extrajobbare i julruschen, kanske studerande, för hon såg så frisk och ivrig ut att man blev riktigt glad av att se henne och full i skratt. Artig, effektiv och med dålig hörsel som hon skyllde på influensan. En finsk kille framför mig skulle nämligen köpa rulltobak och han använde troligen något slangord för nämnda vara som hon inte riktigt uppfattade. Själv stod jag med mungiporna nära öronsnibbarna medan hon registrerade mina fåtaliga artiklar på bandet. Hade hon gjort minsta lilla komiska grej eller åtbörd hade jag brustit ut i ett gapflabb.

Jag gjorde även besök i ett par skoaffärer. Tomten skulle kanske förnya sina pjäxor inför kommande hektiska dygn när miljoner julklappar skall delas ut till förväntansfulla barn av alla åldrar. Då behövs det bra på fötterna. Någon tomte såg jag inte till där, ej heller salufördes äkta pjäxor. Jo, i en affär hade de försökt sälja sådana lappskor för något år sedan men efterfrågan var mininmal. Sådana är inte på mode i republiken. Men nästa vecka när jag planerat besöka grannstaden finns kanske där sådana till försäljning.

När jag kom hem och fördjupat mig i FB på nätet en stund hörde jag något konstigt ljud på utsidan stugväggen. Liksom ett hasande, ett knarrande och så blev det tyst. Jag tyckte mig se en hastig skugga i mörkret utanför fönstret och blev mera nyfiken än rädd. Var det någon som skojade med mig eller var det tomten? Jag smög mig ut, beväpnad med kamera och ficklampa. Jag stod och lurade och lyssnade när jag plötsligt hörde ett prassel bakom min rygg. Kalla kårar rann längs ryggraden tills jag i ficklampans ljussken fick syn på en plastpåse, på flykt längs det frusna snötäcket, som framkallade dessa fasansfulla ljud. Lättad vände jag åter på huvudet och ficklampans sken träffade då en gestalt, snabb som vinden. Jag blev så skrämd att jag kastade upp min vänstra arm med kameran och tryckte av. Liksom en reflex. Sedan blev det åter mörkt och stilla. Vad hade jag sett? Var det inte tomten som hastigt skymtat i mörkret eller var det en synvilla? Ja blev osäker och skyndade mig snabbt in i värmen och kopplade kameran till datorn. Och vad fanns där på skärmen om inte tomten själv! Bildbevis bifogas nedstående. – Till barn i alla åldrar: Hav tröst, tomten är på G!