Allehanda

Djärv, ung man för 70 år sedan

Jag läste ikväll en text av Harry Järv, en man ett år äldre än min far, som även han deltog i andra världskriget för att försvara Finlands gränser och som också var son av en jordbrukarfamilj i Pampas en gång i tiden. Jag beundrar Harry på många sätt även om jag inte i allt delar hans uppfattningar.

Han var både krigshjälte, med många svåra spaningsuppdrag bakom fiendens linje, en verksamhet som bl.a. gav upphov till filmen ”Framom främsta linjen” (en film som jag tyvärr ännu inte sett) och en lärd och beläst man. Han klarade av att ta studenten under brinnande krig, blev småningom fil.lic. vid Uppsala universitet, verksam vid Kungliga Biblioteket i Stockholm, skrev ett flertal böcker och var aktiv i samhälls- och kulturdebatten under lång tid. Priset för hans insatser i kriget var att han blev invalid sedan han trampat på en mina. Detta hindrade honom inte att gå vidare i livet och göra en betydande kulturgärning både i kungariket och i republiken. Inte minst hans böcker verkar intressanta.

Det är märkligt att nu sitta och titta ut genom fönstret i den vackra vårkvällen, uppleva det sköna och vackra medan fåren fridfullt strövar  förbi med jämna mellanrum och jämföra med det som Harry upplevde för 70 år sedan. Då stod han i beråd att ta sin studentexamen år 1942, en yngling mitt i ett krig som med viss svårighet fick permission för sin examen. Han var då en ung man men med mycken erfarenhet av det slag ett krig kan ge på både ont och gott.

Det är inte lång tid kvar tills det åter är dags för studentexamen för många ungdomar och vi får glädjas med dem men vi skall inte heller glömma de ungdomar som aldrig fick sin vita mössa. Som Harry skriver: ”Vi … tillhörde en generation som ibland kallas förlorad. Alla förlorade vi tid, 4-5 ungdomsår. Många förlorade mera än tid: 27 elever och f.d. elever i min skola, Vasa svenska lyceum, stupade under vinterkriget, 41 under fortsättningskriget, många av oss blev invalider”. – Att bara tänka tanken att många bland årets studenter skulle gå en grym död till mötes inom kort är svårt att fatta.  Men sådan var verkligheten för 70 år sedan i republiken.

Det stämmer till eftertanke när vi nu åter sjunger ”Den blomstertid nu kommer” i skolorna och firar alla studenter som förhoppningsvis går en ljus framtid till mötes.

Den som inte tidigare stiftat bekantskap med Harry Järv borde läsa något av honom, inom det litterära var han bl.a. kännare av Kafka men han har skrivit många allmängiltiga texter som inte alls är tunga att läsa. Ett första smakprov finns på nätet: En för alla… – Själv läser jag just nu hans bok ”Aktualiteter i historiskt perspektiv”.

Som avslutning vill jag knycka ett citat som tillskrivs honom: ”Det är egentligen bara tre saker jag kan. Det är kommatering, närstrid och fotografering”. – I sanning, inga dåliga meriter för en jordburkarson från Pampas en gång i tiden.

Han avled år 2009 i Stockholm.

På denna vackert belägna begravningsplats i byn är min far och mor begraven. Efter vinterns hygge syns nu sjön mycket bra och solnedgången är helt underbar.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »