Allehanda

Minnen i aprilkväll

Jag är ingen trädgårdsmänniska med gröna fingrar och jordiga knän men ikväll när jag kom hem från Saltgruvan kände jag mig ändå manad att gå en liten runda kring stugan och kolla vårens framfart. Kvällen var fin och man riktigt kände dofterna och såg ljuset så fint, bara som det kan vara i det blå april. Blommor är på väg upp och gräsmattan blir fläckvis allt grönare.

Just då kom jag att tänka på salig mor som gick bort för fyra och ett halvt år sedan. Hon var en äkta blomsterälskare och tyckte om att påta i bänk och land. Och speciellt på våren brukade hon gå omkring varje dag och se om någon av hennes blomster och buskar gjort framsteg från föregående dag. Även om inte jag hade samma brinnande intresse för blommor och blader så var det ändå ett sant nöje att gå vid hennes sida och höra hennes resonemang, kommentarer och förtjusta utrop när hon upptäckte en spriande stjälk eller utslagen blomma. Allt detta kom till mig ikväll och jag kom att tänka på henne mera än vanligt.

november
För ett halvt år sedan såg det ut så här: dött, vitt och fruset. Nu är det liv, grönt och värme. Grannens hund Gisa är dock sig alltid lik.

6 kommentarer

  • annepauline

    Här har vi knappt haft minusgrader en enda natt på hela vintern men se nu när jag köpte några nya pelargoner och glömde plantorna ute en natt så blev det minsann 5 minusgrader. Jag tror inte plantorna klarade sig. Puh, så sur jag blev.

  • kicki

    Nog har vi haft kalla nätter här också med neråt 6 minusgrader.. Man får vara alert och täcka över sina små plantor, liksom ”setanpäärona”. Men dagarna har varit soliga och härliga!

  • Syster Yster d.y.

    Ja mamma älskade våren, det skulle räfsas, gräftas, sås och sättas och precis som du skriver så var det ett nöje för henne att hålla koll på vad som kom upp ur jorden. Tror nog att hon kollar nu också, så det är nog bäst att räfsa klart före valborg.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »