På höga höjder i Stekenjokk

På söndageftermiddag trodde jag att jag gjorde två flugor på smällen när jag svängde av från väg 342 mot Gäddede vid Bågedeforsen och istället körde Björnvägen på andra sidan sjön Ströms Vattudal. Jag skulle inte behöva åka tillbaka från Gäddede när jag skulle till Hällingsåfallet och så skulle jag kanske få se livs levande björn i Sveriges mest björntäta område. Någon björn såg jag inte hur jag än spanade. Jo, en gång fick jag faktiskt björnfrossa när jag trodde att jag äntligen såg björnen men det visade sig tyvärr bara vara en rotvälta i siluett. På Urkult fanns det förresten en öl- och vinbar som hette Rotvältan.

”Genvägen” var stundtals riktigt usel. En smal grusväg i mera än 4 mil och groparna i vägen var många och djupa. Det blev slalomkörning med Brunte och hans inälvor fick sig en riktigt ruskande genomgång.

Också vägen mot Stekenjokk var på långa sträckor mindre njutbar eftersom ett vägarbete höll på. Kanske nästa sommar är åter vägen i skick med nylagd asfalt och slät vägbana. En sträcka hade ny beläggning av vägen och det var en himmelsk upplevelse att lämna hopp och skump och istället glida fram som på räls i ett underbart landskap. För visst är Vildmarksvägen underbar!

Först passerade jag ställen som Kycklingvattnet, Blåsjöfallet, Jormvattnet, Stor-Blåsjön innan det bar av mot högre höjder med förändrad växtlighet. Barrskog som övergick i knotig björkskog för att till sist tunnas ut till låga buskar om ens det. Högst uppe fanns det fläckar av snö och naturligtvis kramade jag en snöboll för att kasta på någon. Fjällen runtom tornade mäktigt upp sig runt om och de flera hade fortfarande stora områden snötäckta.

Renflockar fanns det också några hundra meter från vägen men fortfarande ingen björn i sikte trots det öppna landskapet. Jag kom in i Västerbotten och nedstigning mot Klimpfjäll och Saxnäs. I Klimpfjäll åt jag lunch som sig bör bestod av älgstek. Mycket gott och fin betjäning av en nätt, liten thailändska.

Kyrkstaden Fatmomakke fick naturligtvis besök av mig. Fatmomakke är ett samiskt samlingsställe i främst religiösa sammanhang. Kyrkan, enkel med ståtlig stod uppe på backen och runt om fanns kåtor av trä där samerna bodde under kyrkliga högtider. De hade lång väg att färdas till kyrkan och behövde därför övernattningsställen.

Trappstensforsen en bit från Saxnäs besågs innan jag fortsatte mot Vilhelmina där jag senaste natt sov.

Vad jag idag hittar på är en mera öppen fråga. Inget planerat utan jag får se vad som dyker upp. Fint väder utlovas av i alla fall.

Norrland 2015_5
Någonstans vid Jormvattnet
Norrland 2015_6
Renar är som får, de bara äter och äter förutom när de plötsligt av ingen orsak måste springa en bit.
Norrland 2015_7
Stekenjokk. Bara å åk med skidorna på.
fatmomakke 2015
Fatmomakke och kåtor för övernattning
trappstensforsen 2015
Trappstensforsen
Norrland 2015_8
Ingen björn här men Näcken fick jag se. Inte dåligt det heller.
Annonser

2 thoughts on “På höga höjder i Stekenjokk”

  1. Åh, så vackra bilder! Det är så vackert där uppe så det gör nästan ont. Visst är Vilhelmina en mysig stad? Där skulle jag lätt kunna tänka mig att bo. Synd att du inte fått se någon björn. Jag har sett en varg på ganska nära håll men nog vore det häftigt att få se en björn. Jag skulle hålla mig på respektfullt avstånd.

    Gilla

    1. Vilhelmina är en helt ok stad, lagom stor och naturskönt belägen vid sjön. Porten till vildmarken.

      Att se björn i vilt tillstånd är en av mina önskedrömmar, på fotovänligt men säkert avstånd.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s