Hur gammal är du egentligen?

Frågeställningen fann jag på Facebook, en av alla dessa listor med frågor som skall besvaras och helst också skickas vidare för att alla skall bli glad och nöjda. Jag är inte någon stor vän av dessa listor men ibland finns det någon fråga eller påstående som fångar ens intresse.

Hur gammal är du egentligen när du minns TV-serien Alf, minns exakt var du var när Palme mördades, skrivit på både på elektrisk och på icke-eletrisk skrivmaskin, använt en telefonkiosk med mytfunktion?

Jag måste vara lastgammal för jag minns Alf från TV, den där gemytliga och lite självgoda figuren. När jag fick höra om mordet på Palme befann jag mig i ett hotellrum i Dronningens by. Det var tidigt på morgonen och nyheten var något som verkade otrolig. Sådant som bara hände i utlandet. Jo, jag har skrivit på maskin både med och utan elektriskt kraft. I min ägo finns idag en stor, svart pjäs av märket Mercedes. Jag har förresten också en stickmaskin av den riktigt gamla modellen. En sådan som drogs fram och tillbaka för hand. Ack jo, en grammofon för stenkakor har jag också.

Till sist har jag också använt telefonkiosk med myntfunktion. Finns sådana alls numera? Jag tyckte jag såg några i somras när jag besökte Dronningens by men annars är de minsann sällsynta. När jag första tiden bodde i kungariket brukade jag på söndagsmorgnarna ta en näve mynt i handen och masa mig ned till gatukorsningen och där telefonera hem till mor som ivrigt väntade. Det var den tiden innan jag hade telefon. Alltså en trådtelefon; mobiltelefon var det inte någon som ens visste om.  – Jo, det finns minnen av sådant som dagens ungdomar inte har en susning om eller har använt.

lada i kvevlax
Gammal och grå men ändå inte så märkvärdig för den är inte knuttimrad. En brädlada är det.

Annonser

17 thoughts on “Hur gammal är du egentligen?”

  1. Hjälp, nu får jag sån där nostalgisk hemlängtan igen när jag ser din ljuvliga bild! Hur många lass hö har jag inte varit med om att köra in i just en sån lada? Många!
    Jag minns också allt som du skriver om. Man fick ”slå” bra hårt på tangenterna när man skrev på en skrivmaskin utan el. När man sen skrev på en elskrivmaskin blev man helt förskräckt för det gick ju så lätt och maskinen skenade iväg på egna äventyr mitt i allt så man ”hann” inte med.

    Gilla

    1. Jag vurmar lite för gamla lador, speciellt de som är gjorda av stock. Men även i en brädlada rymdes mycket hö.
      Det måste ha varit bra mycket mera jobba att skriva med de gamla skrivmaskinerna än med dagens smidiga bärbara datorer. Tänk på alla tjocka romaner som skrivits på gamla kolosser eller för hand. Vilket jobb!

      Gilla

  2. Allt det gamla som du nämner har jag också varit med om. När jag studerade i Åbo gick vi till Telegrafen och ringde. Det var inomhus och det fanns många bås att prata i. Numera finns det inte många telefonkiosker kvar.
    Stickmaskin som drogs för hand har jag också använt flitigt.

    Gilla

    1. Där kom ett ord till från flydda tider, telegrafen. Visserligen upplevde jag inte telegrafen men telegram kunde man få långväga ifrån. Den tidens SMS. Jag minns när jag bodde i Malmö de första åren fick jag genom telegram bud att far gått bort .
      Idag finns stickmaskiner som är datorstyrda och som stickar underverk i ett nafs. Lite fusk kan man tycka.

      Gilla

  3. Oj nu drabbades även jag av nostalgin. Vacker bild! Tycker om lador. Allt det där, utom stickmaskin, har jag också upplevt. Önskar jag hade min första och enda skrivmaskin kvar. Den som mamma gav mig när jag fyllde femton. Tippex funkade bra på den tiden när man inte kunde deleta. 🙂

    Gilla

    1. Solljuset och björkarnas skuggor gav en speciell fägring åt en grånad laduvägg. Tur att jag stannade till. Ladan finns nära Kyro älv i Kvevlax där riksvägen går.

      Gilla

  4. Appropå ingenting – en upplysning bara. Flaggade för Eva T.s blogg på din sida, inlägget rörande ”Fototips” [https://villniles.wordpress.com/2013/01/29/fototips/#comments], vilket i sin tur – ett rättviseperspektiv – innebar att jag flaggade för min flaggning hos henne [http://provtyckningar.blogspot.se/2013/02/vardag.html#comment-form]. Hon uppskattade tilltaget.

    Vill bara meddela – och inse själv; en ny människa i vårt universum har upptäck din bloggsida. Välkomna du henne!

    Gilla

    1. Flytande Tippex på flaska fungerar fortfarande prima! Använder den produkten synnerligen ofta, och igår beställde jag den t.o.m. hos A. i receptionen på Den Medelstora Fabriken; hon som har hand om kontorsbeställningarna. Prima vara.

      Skit, felskriverier och elände, som av misstag produceras, av en vred, agiterad och periodvis dysfunktionell penna, målas gärna med fördel över och kamoufleras – varför inte med vit färg! De där mekaniska tippexkonstruktionerna, med en remsa i en behållare, som i sin tur liknar en smal smalvariant av en tejphållare – de tycker jag är runk.

      Kanske man inte kan ”deleta” numera, men varför inte måla över hela skärmen, om det kör ihop sig. Ibland skulle nog åtskilliga av oss vinna på det. Ljusterapi liksom.

      Gilla

      1. Vet inte ibland hur saker fungerar!!! Ovanstående var ett svar till Annes därovan. Försökte verkligen, men det hamnade här!

        Gilla

    2. Du är bra på att förmedla kontakter och upptäckter. Inte första gången. 🙂
      Jag var inne på hennes i sida och såg stilfulla bilder och fotografiskt kunnande. Fler besök lär det bli.
      Naturligtvis är hon välkommen till min enkla spalt.

      Gilla

  5. Ja du Erik…de där tippexremsorna är värdelösa, det håller jag med om 🙂
    Instämmer i att du är bra på att förmedla kontakter. Tacksam även jag.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s