När haspen inte är på

Ikväll när jag svängde in genom grindhålet fick jag nästan en liten chock. Hela ytterdörren stod på vid gavel och med onda aningar smög jag in i stugan. Jag väntade ett hem i fullt kaos och med det mest värdefulla bortstulet. Dock, när jag försiktigt öppnade dörren till storstugan så såg allt ut att vara som förr och inte mera rörig än vad jag lämnade den i morse. Datorerna var kvar, likaså min systemkamera och jag kunde inte se minsta spår efter någon objuden gäst.

Hur det kom sig att jag glömt att låsa dörren när jag for till Saltgruvan i morse har jag ingen förklaring på, jag som brukar vara så punktlig med den saken. Nåja, i vår sömniga by finns det nog inte någon oärlig människa och vi ligger inte heller vid stora pulsådern genom landskapet på vilken det kan tänkas färdas stråtrövare med ögonen spanande efter lämpligt byte. I mera än 12 timmar var jag borta och inget hände. Livet på landet när det är som bäst.

En annan glömska drabbade mig också idag. När jag for hem från jobbet gjorde jag inköp i lokala köpladan. Framme vid kassan upptäckte jag att jag glömt min plånbok på jobbet. Ack och ve. Jag lämnade varorna i kassan och for tillbaka till Saltgruvan bara för att upptäcka att jag inte kunde ta mig in. Jag var sista man från jobbet och chipset med vilket man låser upp dörren låg i plånboken som var, ja just det, inlåst i säkert förvar. Bara att återvända till butiken och be om kredit till i morgon. Jo, det gick bra fast grabben i kassan knappast kände mig. Kom du tillbaka i morgon och betala så är de okey, sa han. Mitt namn skrev jag på kvittot och så var det bra med det. Livet på landet när det är som bäst.

En sista, skall vi också kalla det glömska, hände som när jag styrde Brunte hem genom byn. Uppe på backen där jag bor finns det två hus. På högra sidan finns mitt gamla barndomshem och till vänster finns gamla släktgården som jag nu bor i. I den gården har jag nu bott 14 år och det är ännu längre tillbaka som jag lämnade mitt barndomshem. Det är alltså år och dar sedan jag sist skulle ha haft anledning att svänga till höger, om man bortser från mina besök hos sister Jane som använder samma infart. Av någon outgrundlig anledning fick jag för mig att svänga höger, satte på blinkers och hejdade mig i sista stund innan jag vred ratten till höger. Jag var på väg till den gård där jag växte upp men som idag är mer eller mindre en ödegård. Lustigt att jag idag drabbades av tre mini-black-out, något jag annars inte brukar ha bekymmer med. Kanske jag har för många bollar i luften just nu och för mycket att tänka på, både på jobbet och annars? – Sömnen, jo tackar som frågar! Jag sov gott senaste natt och kände mig pigg och kry i morse.

bäcken
Det undermedvetna?
Annonser

8 thoughts on “När haspen inte är på”

  1. Det är åldern tror jag och att man tänker på så mycket annat, jag tankade på en mack i stan, satte mig i bilen och åkte iväg, halvvägs hem började jag fundera över om jag varit in o betalat bensinen eller inte. Jag åkte tillbaka i hundra knutar och då stod personalen och skulle precis ringa polisen. Det var skämmigt att försöka förklara sig men till slut accepterade hon min förklaring.

    Gilla

    1. Njaaee, vet inte om jag håller med dig helt att det är åldern. Visst kan det vara så men även unga människor gör misstag och glömmer saker. Jag minns en gång i mina unga dagar när åkte jag bil från jobbet och stannade till vid en kvartersbutik i närheten av min bostad för att handla. När jag var klar med mina inköp gick jag hem och glömde helt bort bilen. Långt senare på kvällen kom jag att titta ut på parkeringen som syntes bra från mitt köksfönster och såg att min bil var borta. Jag blev helt perplex och visste inte vad jag skulle tro. Jag trodde på fullt allvar att någon hade snott min bil och gick också ut på gatan för att se om den stod i närheten innan jag ringde polisen. Då, äntligen gick det upp en talgdank att jag hade parkerat den vid kvartersbutiken. Skyndsamt gick gick jag dit och visst, där stod min bil. Parkeringsböter hade jag inte heller fått trots att den stått många timmar över tillåten tid.

      Bara en episod från mina ungdomsdagar när jag klantat mig. Fler finns om jag bara kom ihåg dem. 😉

      Gilla

  2. I ungdomen kan man komma undan med att man slarvar en del av obetänksamhet, men om det blir slarv och glömska i vår ålder blir man ju lite betänksam. Det kan också bero på tankspriddhet i vissa situationer när annat som känns viktigare tar över. Så har det varit för mig de senaste dagarna.

    Gilla

    1. Jag tror också det är det sista som gäller för mig. Många bollar i luften, mycket att hålla reda på på jobbet, övertid o.s.v. Jag kanske funderade på jobbet redan när jag glömde låsa dörren?

      Gilla

  3. Det är bra med landet 🙂 Ibland tycker jag att det är som om det gått troll i att glömma saker, vissa dagar är jag mer tankspridd än andra, så vida pass att det känns som om jag lämnat in hjärnan på semesterförvaring, andra dagar så minns jag allt. 🙂

    Gilla

    1. Visst, det fina med landet är att man faktiskt kan ha dörren olåst, något som jag dock inte brukar ha. Dock vet jag många som har dörren olåst hela dagarna, när de är hemma naturligtvis.
      Bra att även andra är med i klubben. 😉

      Gilla

    1. Jo, vi såg också tre på väg norrut idag. Och tranorna trumpetar överallt, mängder med svanar finns också. Vissa är mera omtyckta än andra.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s