Kamma dig!

Alla har vi säkert våra vanor, ovanor och later. Vissa helt onödiga, andra tillhör den dagliga rutinen. Att ta en cigg efter kaffet kan tyckas oss icke rökare helt onödigt men säg det till tobaksslaven. Fast det är en annan debatt.

Själv har jag mina egna vanor, de som jag uppmärksammat. Det är inte alltid säkert att jag lagt märke till alla mina egna övningar. Andra brukar då inte vara sena att se dem.

T.ex. så vill jag ha ordning i smörasken. Fina ytor och inga sprängda landskap. Därför drar jag alltid smörkniven vinkelrakt och putsar eventuella skavanker. Fullständigt onödigt?

När jag ätit mina smörgåsar på frukosten i Saltgruvan (halv nio) brukar jag alltid vika ihop plastpåsen som jag haft smörgåsarna i väldigt prydligt så att den inte blir mycket större än en chokladbit. Snyggt och fint. Sedan kastar jag den i roskis. Fullständigt onödigt?

När jag äter lämnar jag alltid en försvarlig del godbitar till sist. Varför? Äter jag en pizza så äter jag alltid upp kanterna först och lämnar till sist det område som är godast. Överhuvudtaget är det ett intressant ämne hur folk äter från sina tallrikar. En mängd olika stilar kan skönjas. Vissa plockar och flyttar maten i omständiga procedurer för att sedan helt plötsligt ta en bit från en motsatt sidan av tallriken och stoppa i munnen. Andra lämnar nästan alltid en liten del av maten kvar på tallriken. Kanske som ett offer till hustomten? 😉 Några småpetar i maten, ungefär som att känna på konsistensen, innan de väljer en bit. Jag undrar om det utförts vetenskapliga undersökningar om hur folk äter från tallrik och varför? Troligen, idag finns det knappt något som inte utsatts för ett noggrannare studium.

Nu halkade jag något från ämnet, mina vanor och ovanor.

Jo, den mest betydelsefulla (o)vanan jag har på morgonen är att jag som absolut första åtgärd måste kamma mig, det lilla som finns. Det före allt annat! Ve den morgon jag inte hittar min kam. Då är hela morgonen förstörd och jag muttrar ilsket medan jag söker. Jo, det är säkert, har kammen smitit kan jag inte göra något annat innan jag hittat den. Som tur är brukar jag oftast ha någon reservkam i beredskap. Märkligt är i alla fall vart alla kammar försvinner.

Rubriken har sin speciella betydelse: ”skärp dig” eller ”lägg av”. Med mina ovanor? Nee, så farliga är de inte.

Nåja, jag är ingen maniker men visst har vi alla våra (o)vanor?

körsbärsträdet
Visst kan snö vara vackert men klarar sig körsbärsträdet denna gång? Snön kan lätt bryta sönder grenarna.
snödriva
Det ser kanske mycket ut men det fordrade en hel del jobb med snöskyffeln innan jag röjt bort framför porten. Tung blötsnö är inget för mina axlar och handled som jag nu har problem med. Och mera väntar på taket.

 

 

Annonser

6 thoughts on “Kamma dig!”

  1. Intressant… Själv vågar jag inte lämna det godaste till sist, risken finns att jag inte orkar äta det och det vore ju försmädligt 😉

    Gilla

    1. Knepet är att inte lägga upp för mycket på tallriken utan hellre ta en gång till. När det gäller köpt pizza är det svårare men då gäller det att verkligen vara hungrig om pizzan brukar vara stor.

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s