It´s now or näver
Ikväll har jag varma öron, nästan glödheta. Är det normalt och i så fall, varför? Kan det bero på att jag idag har fått installerat min nya vedhälla? Ja, eller om man så vill, vedspis, en sådan man har för värme och matlagning i röd stuga med vita knutar. För jag kan svårligen tänka mig att man har vedspis i skyskrapor.
Installationen gick förvånansvärt smärtfritt. Visserligen lossnade några kakelplattor när vi lirkade den gamla spisen ur sitt bo men det var småsaker mot vad jag väntat mig. Den nya spisen gled också in som på räls, trots att den är 150 kg tung. Beprövad teknik som spismästaren själv provat ut under många år gjorde att installationen gick lätt som en plätt. Jag borde ha gräddat plättar ikväll för att se om den nya spisen också är lika matlagningsvänlig som den är bra värmespridare. Så blev det inte men spisen fungerar till belåtenhet och jag ser med förtröstan fram emot vintern som kommer från nord om snart.
Först var det dock lite knepigt att får fyr i spisen. Eldningen har stått stilla sedan slutet av april och då måste man först bränna tidningspapper i öppningen som leder till själva skorstenen för att får drag i pipan. Detta förlöpte fint men när jag sen skulle elda i själv spisen ville det inte sig riktigt ändå. Elden tog fart men dog flera gånger utan att förklara sig nämnvärt. Jag rynkade pannan, mumlade ilskna kommentarer och försökte på nytt. Inget hjälpte förrän jag tog till ett gammalt knep: näver. Jag repade en handfull näver av torr björkved och placerade den där den sista falnande glöden i mitt tidigare försök hade sitt bo. Då, mina damer och herrar, tog det fart och snart dånade elden i min nya spis. Så glad jag blev, speciellt som det inte rykte in.
En plåga som brukar inträffa vid start av säsongens eldning är att det ryker in och röken sprider sig obarmhärtigt i stugan. Denna gång hände inget sådant och jag blev ännu gladare. Dock kom os från den nya spisen, säkert någon rostskyddsolja som förångades, men var hanterbar och luktade inte illa som vanlig rök. Jag kopplade bort batteriet i brandvarnaren en stund och sedan var det förbi och jag kunde konstatera att spisbytet var till belåtenhet och ikväll har jag njutit riktigt fin värme i stugan.
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=TtFN6YQOhj0]
Du kanske också gillar
8 kommentarer
stenuppsala
Förstår din glädje och gratulerar till den nya spisen. Jag känner igen mig i mycket av det du skriver – men näver har jag slutat med för länge sedan – tar köpta ’tändbitar’ istället och fjuttar på. Elda med tidningspapper i ’skorstenspipan’ – det gör jag ganska ofta. Nu eldar man ju inte varje dag och då känns det bäst att göra så … jag lägger in papper i små bitar och så ser jag när dom lyfter och åker ut – då vet jag att trycket är ok. 🙂
* PJ*
Näver är nog något som brinner bästa av allt men säkert finns det andra tändmaterial också.Svåger gör någon slags tändfundering av gamla äggkartonger som han skär i bitar som han fyller med något slags mojs. Minns inte riktigt vad det är.
Jo, jag är glad åt min nya spis…. tror jag skall elda lite ikväll också
lagottocattleya
Ingen värme är som den. Numera har vi ingen järnspis här, men vi hade när jag var barn. Både hemma och hos mormor. Jag har väninnor ute i skogen som har två spisar. På vintern när elen går måste man ha järnspis också. Vi hade ju Gudrun och Pär.
Själv har jag bara öppen spis kvar. I den eldar man mest för kråkorna, men, den är fin att sitta nära när strömmen går. Gudrun och Pär lär inte vara de sista bärsärkarna i den vägen.
* PJ*
Värme från spis, kamin eller öppen spis är något helt annat än centralvärme. En mjukare värme, eller hur jag skall uttrycka det.
Först funderade jag lite vad du menade med Gudrun och Pär men så gick det upp en talgdank för mig. Jo, andra blåsningar med andra namn lär nog komma än. Var så säker och då är det bra att ha något att elda i när strömmen går.
K-L.
Rik den som nöjd är…………..
* PJ*
Ett gammalt ordspråk som är guld värd 🙂
kicki
Det ser mysigt ut med vedhällen. Vi har en lite Högfors som står och rostar under en gran på villan. Det har varit tal om att vi ska rusta upp den, men få se hur det blir. Det ska ju vara något projekt varje sommar på villan, annars känns det inte bra:)
* PJ*
Jo, det finns nog en och annan Högfors i nejden. Åtminstone förr hamnade de ofta på någon villa, ibland ute under en gran. 😉 De är tåliga så de kan nog rustas upp även efter uteliv.