Inte däckad mera

Nu är jag förhoppningsvis åter på benen även om det såg dystert ut ännu igår. Ok, visst har jag ännu tendenser att gå krokigt och inte är jag som någon ormmänniska direkt men det tar sig. Förkylningen hänger ännu med men är också på bättringsvägen.

Ett ryggpåfrestande göromål står för dörren, nämligen att byta till sommardäck. Det om något kan förorsaka ryggskott. Själv hade jag tänkt peta dubbarna ur mina gamla vinterdäck och köra med gamla stövlar över sommaren men när jag så läser en artikel i allvetande Aftonbladet fick jag mig en funderare. Där påstås dubbfria vinterdäck har betydligt sämre köregenskaper på sommaren. Bl.a. 20 procent längre bromssträcka på vått vägunderlag.

Jag har stor respekt för de faror som lurar i trafiken så jag får väl masa mig till en däckhandlare och be om nya skodon till Brunte ganska snart. En saftig summa som skall räckas över till hästskoaren brukar bli resultatet men bättre det än att olyckan är framme p.g.a. dåliga däck.

Nu är det bara att hålla tummarna att jag inte är däckad i morgon bitti utan kan åter göra tjänst i Saltgruvan.

Kalot fjärden 2015
Än ligger isen tung över fjärden men måsar kunde ses ute på grynnorna idag. Ett vårtecken. Nästa vårtecken är deras hejdlösa skriande som sätter igång.

Annonser

10 thoughts on “Inte däckad mera”

  1. Jag tror att det handlar om helt dubbfria vinterdäck, alltså inte vinterdäck som man petar bort resterande dubbar.

    Gilla

    1. Som jag fattar så är det inte att rekommendera att köra med gamla vinterdäck på sommaren. Det visar din länk tydligt. Det blir alltså att lätta på börsen något och skaffa nytt.

      Gilla

    2. Samma tema som i morse. Däck och finskt riksdagsval.

      Vad gäller däcken kom jag att tänka på en sak. Om du ids sitta och dra ur dubben kan du ju alltid spara en tid med inköp av nya sommardäck, även om du väljer att köpa nya sommardäck – kanske har de rent av gått ner i pris en månad eller så efter det obligatoriska datumet. Min tanke är att det är kombinationen gummisammansättning – sommartemperatur som inte harmonierar. Men ännu är det inte sommarvärme. Vem vet.

      Jag uppmanar inte till varken bu eller bä. Bara tankar. Vill minnas att jag gjorde det där en gång. Men varför, och om det då handlade om ett däck – att ha som reservdäck – eller om det gällde alla fyra, det minns jag inte. Vad jag däremot minns är att jag då, i min ungdom, tyckte att det var en ganska trälig syssla. Eller så hade jag fel verktyg, fel teknik och fel version av tålamod.

      Nästa punkt är finskt riksdagsval, från svensk horisont. STUDIO ETT (P1).
      http://sverigesradio.se/sida/tabla.aspx?programid=132

      1:08:25 in i programmet kommer ett ”lite längre” reportage från Österbotten, än det på Morgonekot. Naturligtvis är inget nytt där för dig, men jag tänkte att det kanske kan vara lustigt att se frågan från rikssvensk horisont. Och naturligtvis rör det en av de ständigt stora valfrågorna, svenskan i Finland. Avsnittet är ca. sju minuter. Det kan låta fjuttigt, men i radiosammanhang är det inte så snuttifierat.

      Skäms lite att jag inte responderade på ditt tidigare inlägg om ditt valgrubbel. Det förtjänade många kommentarer – och jag gissade att du skulle få inga alls. Nu blev det inte så – men där fanns så många infallsvinklar. Intressant resonemang med den äldre damen – hon känner sig dock inte gammal, och bra så.

      Att läsa Avpixlat – det gör åtminstone mig bara sorgsen, på gränsen till deprimerad. Det känns spontant som något mysko och krypigt att läsa sidor där alla är av samma åsikt. Den totala åsiktskubismen. Nu tänker jag på kommentarerna. En gång såg jag en kommentar på Avpixlat som jag uppfattade som starkt ironisk – men det gick inte fram uppenbarligen, för kommentarerna till kommentaren körde vidare i uppmuntrande anda. Att läsa Carl Crona, det sänker mig bara ytterligare ett steg. Och kan inte någon lära denne übersvensk skillnaden mellan pronominet ”de” och pronomineat ”dem”.

      Jag är ju född arier, i Sverige – även om jag i och för sig trodde att arierna kom från Indien: Men nu har den lille mannen med mustaschen, han som som sänkte världen i ett större elände och terrorvälde än något invandrargäng i en förort någonsin kommer att lyckas göra, omdefinierat begreppen. Arier, det är vi i Norden, den rena rasen. Men kanske är jag en kryptoförrädare. Min far har ju givit mig ett mellannamn från en svart jazzmusiker, och jag uppskattar umgänge med folk från andra kulturer. Utbyte kallar jag det. Och jag gillar t.o.m. rasblandningar mer än inavel. Rasbiologens mardröm. Jag är nog såväl rökt som grillad, stekt och kokt i Carl Cronas värld.

      När jag tänker efter har jag inte alltför ofta blivit illa behandlad, men de som faktiskt har varit skitstövlar, de har alla varit så kallade etniska svenskar (som du ser är jag hängiven rasbiolog trots allt). Jag kan inte minnas att någon utrikesfödd har ställt till trassel för mig. Och jag förhoppningsvis inte för någon av dem. Men jag ska vara generös. Jag ska också presentera lite förortsmisär. Min äldste son gjorde sina gymnasieår, på en speciell utbildning, i en av Stockholms, Söderorts, riktigt tuffa kommuner, Botkyrka. Gymnasieutbildningen var förlagd till Hallunda och Alby. Han hann med att bo i Tumba, Fittja och Alby. Tunga områden.

      Lite naivt tänkte jag att ”det är i förorten det händer, det här ska bli spännande!” Det blev det också, i positiv bemärkelse. Men även i negativ bemärkelse. Segregerade förorter är inga lyckoriken. Rån, våld och hot. Han blev rånad ett par gånger, och en gång gick det till domstol. Det är inte lätt att vara svenne i alla bostadsområden i riket. Vid något tillfälle hade någon kastat ägg på dörren i Fittja, där trots allt de unga blivande cirkusartisterna hade jättebra kontakt med småungarna på gården, och skrivit ”Åk hem”.

      Det känns märkligt när en svensk i Sverige uppmanas att åka hem, av människor som svenskarna givit asyl. Men det här handlar om ungdomsgärningar, och så kan segregationens mekanismer fungera. Kontentan av det hela var att ingen av oss blev Sverigedemokrat, eller anhängare av Svenskarnas Parti. Inte minst min son vägrade att bli rasist eller främlingsfientlig. Även om han ofta var rädd under sin gymnasietid. Idiotiskt naivt kanske många tänker nu, men i livet finns det många fler aspekter än spontana ryggmärgsreaktioner … Och där fanns även kamrater från en mängd andra nationer.

      Nu bor min äldste i ett land på andra sidan Atlantiska oceanen, han har sin lilla familj, som växer sig allt större, han har sin lilla yrkeskarriär, ursprungligen baserad på gymnasieutbildningen i Botkyrka.. Och han säger att han aldrig är rädd – i en stat nästan helt uppbyggd på (”mass”)invandring från klotets alla hörn. I ett land där immigration och assimilation uppenbarligen fungerar. Han gick från ett mångkulturellt Uppsala till en nästan helsvensk landsbygd, och tillbaka till Uppsala. Jag har alltid uppfattat saken som att det var mellansteget som han såg som inskränkt. Från bostad på landsbygden, och skola i Uppsala, gick han vidare till huvudstadens södra förorter. Och jag tror att allt det där stärkte honom innan skuttet över Atlanten. Jag ska meddela honom om mitt inlägg, så får han själv återkomma med eventuella protester.

      De här tankegångarna går igen också i Emmas inlägg ikväll. Men nu jäklas internet, så jag får kopiera och spara. Hela datorn jäklas ö.h.t. rejält idag.

      Gilla

    3. Till sist hittade jag inslaget om valet i Finland om drygt en vecka. Ett tips är att det går att ställa in länken på en viss tid i programmet så kommer man direkt till det man vill lyssna på. Alternativet finns under knappen ”Dela”. Intressant att höra om skolan som använder drama för att lära finska. Kanske ett bra sätt för att lära språk överhuvudtaget?

      Avpixlat är inte min grej därför att det ledande temat på siten är att invandringen och flyktingar är roten till mer eller mindre alla problem i det svenska samhället. Lite för enkelriktat för min smak även om andra tycker precis tvärtom. Carl Cronas skriverier har jag inte fördjupat mig i men det lilla jag råkade läsa innehåll faktiskt det språkfel du påpekar. De och dem. Ett språkfel som allt oftare dyker upp på Internet och i massmedia. Jag har skrivit om det tidigare på min blogg. Enklast är att ersätta de med jag och dem med mig och höra hur det låter. Då brukar det gå upp ett aha. Jag hörde förresten idag på radion en reporter som talade om har blåsit mycket senaste dygnet. Jag har för mig att det heter blåsa, blåste, blåst.

      Det finns många berättelser om hur det är att växa upp och leva som etnisk svensk i en miljö (bostadsområde, skola, arbetsplats) som är mer eller mindre präglad av invandrare och de problem som kan finnas. Din berättelse om din sons reaktion är ett bra exempel på hur man inte låter sig dras med i det negativa som lätt kan uppstå. Vi och dem. Å andra sidan kan jag förstå reaktionen hos damen som kommenterade innan vilket leder till sympatier för SD och Avpixlat som, speciellt Avpixlat, saluför generaliseringar. Det är generaliseringar som jag hänger upp mig på. Det finns rötägg men de flesta ur en befolkningsgrupp är ändå hederligt folk som vill göra rätt för sig. Sådan är min erfarenhet.

      Själv höll jag faktiskt på att bli rånad på min vita skinnjacka i Malmö på slutet av 70-talet av några killar med utländskt utseende och språk. Jag försvarade mig och tryckte upp lillbossen för gänget mot en vägg och de blev de strax spakare. En negativ händelse, även om det inte var någon stor sak. Samtidigt hade jag flera fina, icke-nordiska arbetskamrater och bekanta som uppvägde stort denna mindre trevlig händelse. Idag är jag helt övertygad om det mångkulturella samhällets fördelar om vi bara låter oss själva vara lite nyfikna och mycket medmänskliga.

      Gilla

      1. Tack för tipset om hur man kan skicka ”tidsinställda” länkar – det var mycket värdefullt. Nu har jag inte testat det i praktiken, men jag har tittat på funktionen. Superbt. Jag har haft detta bestyr, med tidsangivelser, etc också tidigare, när jag refererat till långa program med många olika inslag.

        Du skrev också om att växa upp/leva i segregerade områden. Jag har ofta funderat över skillnaden på att verkligen växa upp där, och på att, som Herr Son, flytta dit som femtonåring. Värsta åldern på många sätt. Är man uppvuxen i en viss miljö är man kanske också ”en i gänget” på ett annat vis.

        Gilla

    1. Jo, jag kastade ett öga åt båda hållen när jag passerade bron. Vid min villa tar det nog ett par veckor än, är jag rädd.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s