De senaste dagarna har jag haft sällskap av Emil. Jo, jag döpte honom till det efter en bilderbok som jag hade som liten gosse där en snigel bar sitt hus på ryggen. Han hette Emil. Sniglar gör ju så, bär sitt hus på ryggen och är högst transportabla även om det går sakta. Sakta går det men det finns de som rör sig ännu långsammare. Salig mor brukade tala om ”som en lus i tjära” när hon förargade sig över vår långsamhet. Var boken är idag vet jag inte men roligt skulle det vara att återse den. Säkert skulle jag sträckläsa den på en minut. Som barn läste jag en…