Benman på resa

Jag somnade i Estland och vaknade i Skåne.

Kära vänner, jag får väl kalla er så, tappra läsare av denna blogg? Kära vänner, jag är på en liten utflykt i Europa. Ok, Norden då. Vid middagstid damp ett Finnair-flyg ned på Kastrups landningsbana. Ombord fanns jag. Något sömnig kände jag mig för jag hade bara sovit 4 timmar senaste natt och därför infann sig John Blund lägligt när vi lättat från Vanda med kurs Kastrup. Tyvärr missade jag gratis te i plastmugg.

Innan dess fick jag vänta 3 timmar på Helsingfors Vanda flygplats. Det gick dock bra, som en trekvart.

Jag är benman! Alltså, män brukar delas in i ben- eller bröstmän. Åtminstone heterosexuella män. De andra kan jag inte svara för. Män som tänder mest på sjysta spiror eller ståtliga behag hos det motsatta könet. Tycker ni jag är fånig nu? Ok, det bjuder jag på.  – De flesta män torde dock falla för hela paketet som innefattar både extremiteter och barm för att inte tala om personlighet. Men ändå, med uttalad svaghet för det ena eller andra.

Frågan infinner sig dock, finns samma uppskattning hos kvinnor? Jag menar, vad är mest populärt hos kvinnor: snygga biceps, tvättbräda eller muskulösa lår? Pösmage torde få få poäng så det kommer inte på tal. Eller vad betyder självsäkerhet, mänsklighet och humor, för att nämna några andra attribut som också kan tänkas attrahera kvinnor. Här borde jag göra en poll, omröstning enbart för kvinnor, något som dock torde vara svår att genomföra. Hur vet jag att det är enbart kvinnor som röstar?

Hur hamnade jag in på detta när jag skulle berätta om min pågående utflykt? Troligtvis därför att när jag mellanlandade i Vanda efter en knapp timmes flygfärd från provinshuvudstaden så hade en kvinna synpunkter på mina ben. Hon måste ha lagt märke till mina praktfulla apostlahästar för hon uppmärksammade mig på att jag på baksidan av mina byxor hade en nästa halvmeter lång plastremsa som upplyste om storleken på mina byxor. Ni vet sådant som klädesaffärer brukar ha för att upplysa om plaggets beskaffenhet till fromma och glädje för oss kortsynta manfolk. Kan man bara sina mått så är det lekandes lätt för en karl att med lite hjälp av kunnig expedit gör passligt inköp av pantalonger.

Alltnog, hon hann ikapp mig på en av de långa gångar som leder från det nyss landade flygplanet till terminalens penningslukande aktiviteter. Finska pratade hon men jag förstod ganska snart vad hon menade. En får vara tacksam och snabbt rev jag loss remsan-

Ok, nya byxor hade jag och smått fåfäng som jag är hade jag tydligen inte avlägsnat alla reklamens och butikens attribut. Naturligtvis ville jag att alla skulle förstå att här är det nya byxor som promenerar. Inte varje dag som nya byxor gör sin jungfrufärd. Vadå, slarv! Har man nya byxor så har man, speciellt som de är fyllda med snygga ben!