Den gången jag följde lagen

Jag snubblade igår över denna bloggrubrik och genast kom jag att tänka på en speciell händelse när jag följde lagen i en situation där jag oftast inte gjorde det.

Det var på den tiden i Malmö när jag jobbade på Segevång men bodde i södra Malmö. 8,5 km cykeltur morgon och kväll. Det blev nästan ett måste att cykla, få var de gånger jag körde bil. Även om det regnade eller det var halv snöstorm, vilket det sällan var, så cyklade jag.

Detta var någon gång före jul och jag cyklade hemåt i sen eftermiddag i snöblask. Mörkret kom och jag satte på dynamon för att få igång belysningen. Ganska snart gav dynamon upp, slirade på framhjulet och något ljus i strålkastaren syntes inte till.  Snön kladdade kring dynamon.

Nåja, det gick bra att cykla ändå, god gatubelysning längs hela min färd kunde jag räkna med. Jag cyklade genom centrala Malmö men av någon konstig anledning steg jag av cykeln vid Konsthallen och började gå, ledandes cykeln. Ungefär 2,5 km kvar till min lägenhet.

Jag kom ut på Pildamsvägens cykelväg och travade friskt på hemåt. Helt plötsligt steg en polis fram bakom ett träd. Han hade stått där gömd för att haffa cyklister utan belysning och nu fick jag en skopa beröm för mitt val att inte cykla när dynamon inte fungerade. Jag kände mig stolt som en tupp och sken som en sol. Nästan så att jag hade kunnat instämma med en medryckande moralpredikan om cyklisters slarv med belysningen.

En bit längre fram vid korsningen Pildammsvägen/Carl Gustafs väg stod en polispiket och skrev ut böter till syndarna. Tre förmodligen ovetandes ynglingar på två cyklar cyklade frimodigt förbi mig utan belysning och snopna blev de stoppade av polispiketen just som jag passerade. Själv myste jag av förnöjsamhet.

Jag svängde in på Baltiska vägen genom Pildammsparken, gott och väl utom synhåll för konstaplarna, och cyklade hem. Någon måtta fick det vara på laglydigheten! Jag räknade kallt med att det rimligtvis inte kunde vara två patruller ute i samma ärende i samma område. Rätt kalkylerat. Hade inte polisen varit på plats hade jag troligtvis gått hela vägen hem hur konstigt det än låter.

Nu är detta inte någon uppmaning till olydnad mot lagar och förordningar; förvisso skall man ha cykelbelysningen på i mörker, precis som man skall använda reflexer, men något som jag fortfarande förundrar mig över är att jag fick denna ingivelse att stiga av cykeln bara 100 meter från Pildammsvägen där polisen stod gömd. Jag hade tur eller så var det en skyddsängel som räddade mig från att bli påkörd av en bil. Så kan man också se det mitt i all skenhelighet!

Jag vet inte om denna bild har så mycket  med själva inlägget att göra mera än att man både som cyklist och som bilist skall stanna vid övergångsställe/skyddsväg när fotgängare avser att gå över vägen. Ibland syndas det mot detta men jag försöker verkligen hålla koll på fotgängarna. Inte kul att köra på en fotgängare! – Bilden är från Andra Sjön i Nykarleby.

2 reaktioner till “Den gången jag följde lagen”

  1. Det var bra motion, färdigt motionerat när du kom hem från jobbet. Dynamon brukade krångla snabb om det kom för mycket sand och skräp. Undrar om dynamo existerar mera.
    Nog hade du anledning att vara stolt och nöjd då du var så laglydig.

    1. Motionen var det inget fel på den tiden. Ofta brukade jag också på helgerna göra långa cykelturer ut på landsbygden utanför Malmö. Fina småvägar och cykelvägar i Skåne!
      Nja, just då var jag laglydig men grejen är att jag, när jag passerat poliskontrollen, hoppade upp cykeln och cyklade hem utan lyse. Vet inte hur laglydigt det var?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *