Lyssna, dansa eller fota?

Senaste lördag avnjöts delar av kvällens program på Kaustinen Folk Music Festival. Svåger från den lyckliga staden gjorde mig sällskap.

Bl.a. sågs och lyssnades till Jurakko, en finsk grupp med 5 damer som sjöng och trakterade olika instrument. Katri-Helena, en av Finlands mesta uppskattade artister genom tiden, uppträdde på huvudarenan. Att hon fortfarande är populär märktes. Tribali fortsatte på samma arena och spelade en mera svängig musik av internationellt slag. Jaron Freeman-Fox and the Opposite of Everything (CA) var kvällens stora behållning med sin fiol och härliga musik. Indisk inspirerad musik men med finska artister var Shava som uppträdde, också de, på Kallio Klubi uppe på berget.

Jag har för vana att fotografera och filma en hel del på liknande festivaler och när det är musikalisk underhållning. Inte minst på Urkult. Ifjol laddade jag upp över en timme video från Urkult till You Tube och från årets upplaga av Kaustby Fesivalen fastnade också ett antal GB på kamerans minneskort.

Frågan är om fotografering är det optimala att uppleva en festival eller konsert? Att fota och spela in film fordrar en hel del koncentration och då kanske jag missar  en del av musiken och feelingen. Å andra sidan är det hur roligt som helst att i efterhand se bilderna och titta på filmerna och även får uppskattning från andra.

Något har jag lekt med tanken att inte fotografera så mycket utan i stället vara mera närvarande i nuet, gunga med i rytmen, klappa takten, dansa, hoppa, i bästa fall sjunga med och yla som alla andra. De ser ju så lyckliga ut de där som lever med och ger järnet. Just när de bara hoppar upp och ned är på något sätt så primitivt och odansant men ändå beviset på att musiken går fram och är förmer än artiga applåder. Fullvuxna människor som beter sig som lycklig barn. På Urkult är det mera vanligt än på Kaustby men uppe på berget, Kallio Klubi, kan det ibland skaka loss ordentligt. Dock inte att jämföra med när det är som bäst på Urkult när hela golvet kokar framför stor scenen.

Sist på kvällen lyssnade vi en stund på en svensk grupp som spelade i Café Mondos Slutkaos. Gruppen lät besviken och grälade (på engelska) på publiken som satt där med sina vinglas och öl och bara lyssnade och applåderade men verkade sakna den riktiga gnistan. De (gruppen) hade hört att Slutkaos skulle vara kaos med musik och glada människor som verkligen var med på noterna. Jag kan hålla med, något kaos var det inte trots bra musik och platsen var nog inte den rätta för det heller. En massa bord där det sitter folk som mest är intresserade av det som serveras i baren är inte så lyckat. Mera fria ytor hade varit bättre.

Nåja, kvällen var lyckad ändå och nöjda styrde vi hemåt i den fina men lite svala sommarkvällen.