En stämma har gått ur tiden

Även att jag kallar mig musikalisk allätare är jag ändå inget stort fan av dansbandsmusik. En orsak kan vara att jag tycker den typen av musik är så likartad och låter samma. Men det finns några band och artister som jag ändå hyllar och gärna lyssnar på. Ett band av den gamla skolan är Hootenanny Singers. Egentligen vet jag inte om deras musik kan kallas dansbandsmusik för det är ganska mycket visa över deras repertoar. Ta bara en sådan låt som Dan Anderssons ”Jag väntar vid min mila” som de tolkar helt underbart.

Senaste natt avled en av Sveriges stora dansbandsprofiler, nämligen Sven-Erik Magnusson, som var förgrundsfigur i bandet Sven-Ingvars. Det bandet om något var dansband och som också jag gillade. Som yngling tillhörde Sven-Ingvars tillsammans med Flamingokvintetten mina favoriter. Senare utvecklades min musiksmak åt annat håll och idag har jag en mycket bredare musiksmak. Men fortfarande gillar jag Sven-Ingvars. Bl.a. för Sven-Eriks kännspaka röst.

Ta låtar som de spelade som är riktiga klassiker: Börja om från början, Ett litet rött paket, Det var dans bort i vägen och Kristina från Vilhelmina för att nämna några. En av de absoluta favoriterna var Min gitarr som också min far brukade spela och sjunga.

Detta skall inte bli någon mera djupgående analys och minnesstund över Sven-Erik Magnusson utan jag vill bara uppmärksamma på min blogg att en fin sångare och artist gått ur tiden.  Vi lyssnar till Min gitarr!

[youtube=https://youtu.be/U8D_j2s9b8Y]