Funderingar,  Livet på landet

Vedträ för vedträ

Jag rättade till ett par lastpallar som blev botten och började så, vedträ för vedträ, placera ut min med svett och möda förvärvade brännved. Den ved som jag i höstas och vintras kapade från de vindfällen som även drabbade mig efter stormen Aila i mitten på september. Ett lass körde svåger hem med traktor men lika mycket släpade jag hem på pulka från den närbelägna skogen. Slit och släp och sedan klyvning innan jag slängde bitarna i en hög. Det är den högen jag nu skall ordna i lämpliga fyrkanter genom att omsorgsfullt trava alla vedträn så snyggt och prydligt som det går.

Jag upptäckte att detta arbete är ett sant nöje. Det gäller att välja rätt vedträ, rätt plats i traven och se till att sidan inte lutar alltför illa. Lite som att bygga lego. Och doften är inte den sämsta. Färskt trä luktar gott! Det kändes extra fint att veta att detta kommer att bli värme om cirka två år. Det mesta är björkved.

Jag vände och vred på bitarna och tänkte: här kommer du att ligga, bli torr och hård, och sedan efter en höst i vedlidret bäras in till min stuga och matas in i spisens heta låga. Om två år eller längre fram. Ingen vet när.

Detta arbete är meditativt. Man får liksom ha tankarna för sig själv, behöver inte bry huvudet allt för mycket utan låta de inre orden komma och gå. Ungefär som när man plockar bär. Man gör nytta och samtidigt får huvudet vila för att kanske helt plötsligt komma med en idé, en fråga eller ett klargörande. Eller så plockar man bara vedträ för vedträ och tänker stundtals ingenting. Hör fåglarna i skogsbacken bredvid, slår ihjäl en mygga, tar en liten vilopaus och bara njuter av våren.

På tal om bär så skrev jag i föregående inlägg att lärkan är sympatisk, i en åtföljande kommentar valde jag liljekonvaljen som min favoritblomma och ikväll, medan jag jag placerade vedträna varsamt allt högre, kom jag att tänka på bär. Alla möjliga bär, röda, gula, söta, syrliga, men bäst av alla är hallon! Så goda på sensommaren och i lagom höjd. Man kan äta sig mätt på en halvtimme om det vill sig väl och saften är himmelsk. Lärka, liljekonvalj, hallon; vad mera kan jag välja som gör mig harmonisk och nöjd? Kanske kommer det fler förslag nästa gång invid vedtraven?

Har du någon syssla, arbete, övning som är meditativ och kanske också lite repetitiv?

PJ gör en vedtrave

Jag har tänkt mig att denna trave blir i ungefär näshöjd. Sedan gör jag en ny lite längre bort.

Tuckor

Dessa två tallar står kvar, årtionde efter årtionde. Jag menar att de var stora redan när jag var barn och på somrarna fick vistas någon vecka hos faster och hennes man som bodde alldeles bredvid. De hade kunnat bli till ved efter en nordanstorm men värdiga står de kvar i utkanten på slätten i Tuckor by.

4 kommentarer

  • annepauline

    Vilka vackra tallar! Jag hoppas de klarar många hårda stormar än.
    Att sticka är meditativt. Det har du nog inte provat på, haha. Att plantera växter är också meditativt.

    Jag håller fast vid att riktigt solmogna åkerbär är de absolut godaste bären. Men sen kommer hallon.

    Koltrastens varierande läten tycker jag mycket om här. Korparnas ödesmättade krax likaså.
    Det bästa fågellätet är dock storspovens drillande. Åratal sen jag hörde det.

    • Per

      Jo, jag beundrar dessa tallar varje gång jag kör förbi, senast idag. De står stadigt med rötterna i jorden, härdade av många års stormar och hårda vindar.

      Stickande och handarbete kan jag tänka är meditativt. Åtminstone den enklare sorten. Jo, som liten gosse fick jag prova på att sticka men det var nog inte min grej. Sedan har jag jobbat inom trikåindustrin och där var det också att sticka, fast inte vantar. Och vet du vad, jag har faktiskt en gammeldags stickmaskin för vanliga tröjor och dylikt min ägo! Jag fick den av en tant en gång i tiden.

      Ah, korpens nästan metalliska kraxande gillar jag också. Prästerskapet bland fåglar! Storspovens läte en vårmorgon är faktiskt något av det finaste man kan höra. Länge sedan jag hörde den.

  • annepauline

    Nämen! Har du en stickmaskin. När var de populära, 50 eller 60 talet kanske. Jag har dock sett stickmaskiner på olika handarbetsmässor på senare tid. Nu finns det maskiner som får till en massa olika mönster. Skulle inte förvåna mig om man då måste ladda ner mängder med olika appar för att få maskinen att fungera.

    Tänk att idag plockade jag årets första bukett liljkonvaljer. På ett riktigt soligt ställe fick jag till en liten bukett.
    De doftar himmelskt! Inga parfymmakare har någonsin fått till äkta liljekonvaljdoft hur mycket de än försökt.
    Inte har de fått till doften av nyhugget färskt trä heller.

    Det finns inga människor som förstår sig på magin med liljekonvaljer här så jag får ha dem ifred. Perfekt!

    • Per

      Jaja minsann, en äkta gammeldags stickmaskin som man drar fram och tillbaka för hand. Jag antar att dagens stickmaskiner är lite modernare och med diverse dataprogram som styr.
      Vilka ljuvliga dofter du då fått i näsan! En ynnest att få plocka liljekonvaljer. När vi var barn så brukade vi plocka liljekonvaljer till midsommar – vi ligger lite efter med sommaren här- och så gick vi runt i byn och sålde buketter. Alltid fick vi in någon liten slant.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Translate blog »