Fest på stan
När jag igår vid midnatt kom hem efter en sväng till Konstens Natt i Vasa blängde 20 ljusprickar uppfordrande mot mig i mörkret. Skenet från Bettans strålkastare reflekterades i ögonen på de tio får som finns på andra sidan landsvägen invid min stuga. En ganska säregen och mycket tillfällig syn i mörkret. Två sekunder syntes dessa klart lysande prickar i mörkret, som en vintergata, sedan var de borta. Snabbt som ett stjärnfall.
Jo, jag bevistade Konstens natt i Vasa torsdag kväll. Fint och varmt väder lockade ut folk på gatorna som om Vasa vore en kontinental stad likt Barcelona eller Paris.
Musik, konst, mat och evenemang av olika slag bjöds. Låt vara att aktiviteterna var utspridda över staden men ändå ganska lättåtkomliga. Själv har jag en viss kritik mot att inte programmet kunde spikas lite tidigare vilket gjorde att man i en hast måste planera sin upplevelse. Jag planerade därför ingenting annat än att jag skulle se Amelie goes to Belgrad invid Strampens restaurang vid Inre hamnen.
Strövade runt en timme eller två. Såg skönsjungande ”Johan och Juristerna” i stadbibliotekets Dramasal. Mycket snygg sång a cappella må jag säga.
Åt en hamburgare serverad av en mycket busy, svart man. Enkelt gatukök hade han och rimliga priser. När det kom flera beställningar på rad blev det lite kaos: placera korv och bröd i värmning, tända grillen, hålla koll på biffarna som stektes, ta betalt, hålla reda på vem som beställt vad, svara i telefon, skoja med kunderna på finska. Min beställning på svenska besvarades på engelska och sedan blev det mest finska även för min del i konversationen. En pigg och kul typ som mycket väl passade in i Konstens Natt. Hur det fungerar i vardagen är en annan sak.
Som vanligt hade jag oturen att endast se sista valsen när en indisk dansgrupp uppträdde nära Frihetsstatyn. Färggranna kläder och indisk musik. Ett par bilder fick jag dock.
Träffade även en före detta krigare från Saltgruvan, nu mycket aktiv inom Team Rynkeby God Morgon Vaasa, cykling till Paris, som samlar in pengar för svårt sjuka barn. Tillsammans begav vi oss till Inre hamnen nära Strampen där Emelie goes to Belgrad skulle uppträda.
Där blev det ytterligare ett kärt återseende med en klasskamrat från flydda tider i Samskolan i Vörå. Tänk så tiden går! Nyss var vi tonåringar, nu har vi passerat livets höjdpunkt och kan se tillbaka på ett liv som gestaltade sig olika för oss. Vad visste vi då! – Å andra sidan, livet är inte slut än och framtiden är den vi gör den till!
Hela bandet Amelie goes to Belgrad samlades kring en lastbil för att spela balkanmusik. En gammal, uppiffad Volvo sa någon visst. Härlig musik och takten, känslan, var det inget fel på. Dock tyckte jag att deras musik kom mera till sin rätt när de spelade i Åminne tidigare i sommar och fick mera utrymme på scen och alla musikanter fick förstärkning via mikrofoner.
Hur som haver, Amelie goes to Belgrad förmedlade en härlig stämning i den sena augustikvällen vid Inre hamnen i Vasa. Mera sådant! På väg till Bettan, som stod strategiskt parkerad vid Åbo Akademi, passerade jag ytterligare en scen där rockmusik spelades på överhög volym. Nästan så att jag slungades omkull av ljudvågorna från högtalarna. Lät inte alls dumt men varför sådan hög volym? Jag föredrar Amelie goes to Belgrad där äkta kontakt med publiken fanns.
[youtube=https://youtu.be/7KJUAUXUXzM]
Det första som mötte mig var fäktande pojkar invid kyrkan
Gemyt och stämning på torget i Vasa
Här de indiska danserskorna i gruppbild efter sin show
Var finns denna gata i Vasa?
Amelie goes to Belgrad. Tyvärr hade jag fel inställning på kameran varför bilderna inte blev helt skarpa. Mycket man skall hålla koll på. Objektivets stabilisator var bortkopplad.
Du kanske också gillar
11 kommentarer
Erik Forsling
Den där gatstumpen i Vasa vet jag exakt var den ligger och vad den heter. Tror du mig inte kan jag bara meddela att sådant kan man med emfas hävda i dessa tider när fake news och alternativa sanningar är honnörsord. Säg nu vad den heter, och var den är belägen, så ska jag avslöja mitt riktiga svar.
PJ
Nå, egentligen borde du ge svaret först eftersom du antog utmaningen men jag bjuder på det. Passagen heter Biblioteksgränd på svenska och börjar vid huvudbiblioteket och går mot Atriumkvarteret invid Salutorget. Biten närmast Atrium heter Hartmansgränd och namnbytet sker vid Sandögatan. Så nu får vi se facit stämmer mot dina kunskaper.
Erik Forsling
Precis så. Men eftersom jag är en förhoppningsvis drägligt ärlig människa får jag väl erkänna att i detta fallet var det för mig lönlöst att ens ens försöka, när man inte är lokalt förankrad. Annars tycker jag att det kan vara roligt med dina utmaningar, som den med webkamerorna i den norrländska staden – och där fick jag alla rätt, även om kamerorna gjorde slut på mitt vintriga månadsabonnemang i förtid.
Nu återstår bara hur ärlig du var med ditt svar. Du kanske ljög mig full för att testa mig. Nåja, egentligen skrev jag för att det är så ofta som du inte får någon respons alls på dina utmaningar. Trist. Själv avstår jag bara när det är för lokala och svårflirtade objekt. En gåta som jag gick bet på är urgammal, och avbildar en artist från Argentina som du undrade över. Borde gå tänkte jag, men jag misslyckades. Jag fattade dock inte om du visste eller inte.
PJ
Kanske svårt men om man utfår från mina upplevelser och använder Google Street view så finns det en rimlig chans. Jag besökte biblioteket och då dimper man ned där utanför bibioteket i Google Street view och visst finns där en smal gata som man kan utforska en bit och visst är det den. Lätt som en plätt med facit i hand.
Jag brukar ofta använda Google Street veiw. Tyvärr är den ibland inaktuell med sina gatuvyer. Rena detektivarbetet.
Angående min egen ärlighet så ber jag att du följer länkarna som jag gav till annepauline i kommentaren nedan.
Det finns en sida på nätet som jag tidigare slösade bort mycken tid på men som var och fortfarande är intressant. Nämligen: https://www.geoguessr.com/
Här landar man någonstans i världen och sedan gäller det att pricka in på en karta var stället är. Vägbeteckningar i Google street view är borttagna så att det inte blir för lätt. Faktiskt ett av de mera spännande siterna på nätet. Värst är det att hamna i Ryssland pga av deras alfabet. Man kan också göra egna uppgifter och utmana folk.
Artisten från Argentina är jag okunnig om, eller rättare sagt, har jag glömt bort, så där kan jag inte ge dig svar.
Erik Forsling
Trodde att det skulle vara enkelt att hitta inlägget med argentinagubben, men jag misslyckades. Jag sökte dock bara på Argentina i din blogg, men den frågan kan ju ha kommit senare. Nu vet jag inte hur många gånger du varit i Argentina, men jag såg det där i början av min bekantskap med din blogg, men det är oviktigt.
annepauline
Jag funderade hur länge som helst på var denna gatstump kan finnas men se, det kom jag inte på. Biblioteksgränd har jag aldrig hört så det är en ny ”gränd” för mig. Hartmansgränd känner jag förstås till. Var finns Stadsbiblioteket nu? Fanns det inte i Sokos huset ett tag? Är det gamla biblioteket rivet? Har för mig att det huset var svårt mögelangripet.
PJ
Om du vet var Hartmansgränd finns så är Biblioteksgränden en fortsättning på den mot Metviken och där Biblioteksgränden slutar vid Biblioteksgatan, där ligger biblioteket. Bibliotekets tidigare lokaliteter känner jag inte till men det är möjligt att du har rätt.
Bifogar en kartlänk som du kan zooma in och ut för att se bättre.
https://goo.gl/maps/qyBcp51vuBm
Här en länk till Streetview så att du kan följa in på gränden mot Hartman
https://goo.gl/maps/wrfGEXmGR2n
annepauline
Väldans roligt att ”vandra runt” i Vasa på den undre länken du bifogat. Ren och skär nostalgi att se järnvägsstationen och Hotell Astor! Astor är minsann ett hotell med anor. Ser att en del av de gamla, låga, gula trähusen på Stationsgatan finns kvar. En släkting till mig bodde i ett av de husen. Vilket märkligt hus! Man fick böja sig ner för att komma in genom dörren och det var så lågt i tak så om jag stod på tå nuddade mitt huvud taket. Inte bor väl någon i de husen nu? Jag antar att de är K-märkta. Men jag tycker att mer och mer börjar gå på enbart finska i staden. Hm.
PJ
Hotell Astor har anor, helt sant! Kanske det äldsta hotellet i staden?
Ja, det finns en del låga trähus kvar i Vasa.
Är det dessa hus du menar? https://goo.gl/maps/TY67EV2kHv72
annepauline
Ja, det är precis de där husen jag menar. Min släkting bodde i det andra huset framifrån, 27 B. Jag undrar när husen är byggda. Rummen var väldigt små och det var halv dunkelt där inne. Innergården var som en enda stor trädgård med ringblommor, aklejor och riddarsporrar. Det var mitt i sommaren jag var där och hälsade på tillsammans med min mor och moster. Vilka minnen!
PJ
Roligt att mitt blogginlägg framkallade dessa minnen hos dig och att du fick ta dig en tur runt om i stan. 🙂