Efter stormen

Sällan har jag sovit så dåligt som senaste natt. Elektriciteten försvann igår kväll 21.20 och sedan var det ett evigt av och på ända fram till idag eftermiddag när läget äntligen stabiliserade sig. Ibland var elen borta i någon timme, ibland ett par minuter. Jag kan icke räkna dem alla, de elavbrott av stormen vi fått.

Nordanvinden hade fritt spelrum och den öste på med närmare orkanstyrka i byarna. Jag låg där i mörkret kring midnatt och försökte identifiera alla ljud som hördes i huset. Det knakade och knäppte, pep och skrek, bullrade och jollrade, ryckte och rev. Att ett gammalt hus kan ha så många läten.

En annan sak som bidrog till den dåliga sömnen var mitt ryggonda. Det var inte den värsta sorten som när man känner att en kniv sticks in i ryggen vid minsta rörelse men besvärande nog när jag skulle vända mig i sängen. Jag lyckade slumra någon stund under natten men någon riktig sömn var det inte tal om.

På morgonen kändes det ännu värre i ryggen och jag hade svårt att ta mig upp ur sängen. Eller rättare sagt, jag kom gott på benen, men sedan tog det flera minuter innan jag kunde räta upp mig och känna hur smärtan gav med sig. Stel och styv som en pinne var jag också.

Nå väl, på fötter gick det något så när; värst var att komma på fötter. Någon motion och skogsarbete idag var bara att glömma men jag tog mig i alla fall en tur med bilen i trakten för att inspektera förödelsen efter stormen. Tja, inte såg jag så mycket. Några omkullblåsta träd och en himla massa torra barr som låg på snön. Inte mera? Var det en storm i ett vattenglas eller mycket skrik och lite ull? Jag hade förväntat mig åtminstone fällda träd i kanten till alla nya kalhyggen. – Vi klarade oss relativt bra, Åland fick ta det värsta.

Som sagt inte många omkullblåsta träd i våra trakter men av de få som jag såg så hade naturligtvis två blåst omkull på min trådantenn i skogen. Just precis där. Inget jag kunde fixa idag men kanske i morgon. Efter att ha smort ryggen med salva och tillbringat några timmar i soffan idag eftermiddag så känns det faktiskt lite bättre i ryggen och visar jag näsan utanför ytterdörren hörs inte ett knäpp. Livet går vidare!

Efter stormen.  I Hellnäs sund gick inga vågor höga.

En torrgran som lagt sig över vägen. Mera dramatiskt än så såg jag inte.

Där under ligger min antenn. Inget jätteträd men varför just där?