Efter stormen

Sällan har jag sovit så dåligt som senaste natt. Elektriciteten försvann igår kväll 21.20 och sedan var det ett evigt av och på ända fram till idag eftermiddag när läget äntligen stabiliserade sig. Ibland var elen borta i någon timme, ibland ett par minuter. Jag kan icke räkna dem alla, de elavbrott av stormen vi fått.

Nordanvinden hade fritt spelrum och den öste på med närmare orkanstyrka i byarna. Jag låg där i mörkret kring midnatt och försökte identifiera alla ljud som hördes i huset. Det knakade och knäppte, pep och skrek, bullrade och jollrade, ryckte och rev. Att ett gammalt hus kan ha så många läten.

En annan sak som bidrog till den dåliga sömnen var mitt ryggonda. Det var inte den värsta sorten som när man känner att en kniv sticks in i ryggen vid minsta rörelse men besvärande nog när jag skulle vända mig i sängen. Jag lyckade slumra någon stund under natten men någon riktig sömn var det inte tal om.

På morgonen kändes det ännu värre i ryggen och jag hade svårt att ta mig upp ur sängen. Eller rättare sagt, jag kom gott på benen, men sedan tog det flera minuter innan jag kunde räta upp mig och känna hur smärtan gav med sig. Stel och styv som en pinne var jag också.

Nå väl, på fötter gick det något så när; värst var att komma på fötter. Någon motion och skogsarbete idag var bara att glömma men jag tog mig i alla fall en tur med bilen i trakten för att inspektera förödelsen efter stormen. Tja, inte såg jag så mycket. Några omkullblåsta träd och en himla massa torra barr som låg på snön. Inte mera? Var det en storm i ett vattenglas eller mycket skrik och lite ull? Jag hade förväntat mig åtminstone fällda träd i kanten till alla nya kalhyggen. – Vi klarade oss relativt bra, Åland fick ta det värsta.

Som sagt inte många omkullblåsta träd i våra trakter men av de få som jag såg så hade naturligtvis två blåst omkull på min trådantenn i skogen. Just precis där. Inget jag kunde fixa idag men kanske i morgon. Efter att ha smort ryggen med salva och tillbringat några timmar i soffan idag eftermiddag så känns det faktiskt lite bättre i ryggen och visar jag näsan utanför ytterdörren hörs inte ett knäpp. Livet går vidare!

Efter stormen.  I Hellnäs sund gick inga vågor höga.

En torrgran som lagt sig över vägen. Mera dramatiskt än så såg jag inte.

Där under ligger min antenn. Inget jätteträd men varför just där?

4 reaktioner till “Efter stormen”

  1. Jag läste att Vasa trakten haft vindar på 33 sekundmeter. Det är väl orkan? Här blåste det som bara den, en hel del omkullblåsta träd, massor av grenar och kvistar låg nerblåsta överallt, byggställningar på ett halvfärdigt hus hade rasat, ja jösses. Under eftermiddagen vred vinden till nordan så det blev riktiga isvindar. Många hushåll var utan el och Åland fick ta en stor smäll den här gången. Skåne likaså.
    Det brukar lindra ryggont att hålla ryggen varm. Linda runt en rejäl yllehalsduk och sitt med ryggen mot spisvärmen. Min mor hade ett kattskinn ( ! ) som hon surrade fast runt ryggen när hon hade besvär. Hon påstod att det hjälpte!

    1. Ja, det verkar som om Vasatrakten fick mera storm än vad vi fick eller så har de klenare träd där. Fortfarande en del folk som är utan el men det är inte många nu. 33 sekundmeter, ja orkan. Vad jag förstod så var det i vindbyarna dessa hastigheter och inte medelvinden som var lägre.
      Visst, kattskinn känner jag till men något sådant har jag inte. Det är på bättringsvägen så kanske jag kan gå till skogs nästa vecka för röjningsjobb. Fixade mina antennproblem idag men det var ungefär vad jag förmådde.

      1. Håller med ovanstående kommentator. Värme är bra, och mitt bidrag består i att föreslå, om där händelsevis finns ett gammalt hederligt badkar, ett riktigt varmt långbad. Om du inte bara vill ligga och gona dig med dagdrömmar – ta med en bok som du inte är alltför rädd om, men som är läsvärd, och kryp ner bekvämt. Man kan få handsvett trots att man hållit kardorna torra, och om njutningen helt tar överhanden, så att man nickar till, kan boken dimpa i vattnet när fingrarna för bråkdelen av en sekund släpper greppet. En kudde bakom huvudet är inte fel. Inte heller skvätten olivolja i badvattnet, och kanske lite badsalt. Du mår som en ung grekisk gud, insmord och allt som hör livets välsignelser till. Man behöver inte resa långt bort för att söka hedonismens rot och källa. Det räcker ofta med ett badkar.

        Börjar vattnet kallna – töm ur hälften och fyll på med nytt hett. Låt resan börja om. Jag vet, jag vet – varmvatten kostar dollar och monedas. Men, frågar jag, varför är inte hemmafronten lika mycket värd, eller mera, som det externa, det exlusiva och det extravaganta. Ärligt talat tror jag att många medmänniskor späker sig onödigt hemmavid för att sedan kompensera med en resa på semestern, en resa så framemotsedd att den ofta omöjligen kan leva upp till de höga förväntningarna – och inte heller kan motivera det höga pris den betingat. Oftast erkännes detta faktum icke.

        Leve den enkla och anspråkslösa hedonismen, där badkaret ingår som en enstaka komponent bland många andra jordnära. Nu har jag målat upp en vision, en antydan till en hel livsfilosofi, men väntar bara på det gissningsvis lakoniska svaret: ”Jag har inget badkar”.

        1. Värme är bra och då borde bastun vara bäst, eller hur? Trots att jag är finländare så är jag ändå ingen flitig bastubadare. Jag har totalt tappat intresset.

          Badkar har jag ett, men det är inte installerat och torde befinna sig under någon mindre snödriva i detta nu. Senast använd som kärl för korna när de behövde vatten i hagen någon gång på 70-talet. Så det är i en högst vanvördig ställning detta badkar befinner sig i. Blev det lakoniska svaret. Men jag kan hålla med om att ett hett bad friskar upp och stärker en trött och frusen kropp. Dock tror jag knappast att jag kommer att somna i densamma. Och en bok i badkaret? Aj, aj, där går gränsen. Ungefär som att sitta och läsa tidningen i bastun.

          Jag minns när jag jobbade på sjön i början på 90-talet så hyrde rederiet in en av Silja Lines färjor, Festival, till rutten Malmö-Lübeck. Med följde däcks- och maskinmanskap från Finland. Dessa hade en gedigen bastukultur med sig och de blev mäkta förgrymmade när den rikssvenska cateringpersonalen uppenbarade sig i bastun med tidningar och andra ovidkommande attiraljer. ”Komma här med tidningar och långkalsonger på till bastun” sa en av gubbarna och hytte med fingret. – Ha, ha, det var tider det!

          Jo, du har rätt. Det finns de som sparar och gnider mellan resorna för att sedan leva upp under semesterresan. Själv försöker jag lite av båda, njuta av det nära varnande och närvarande men även göra en resa emellanåt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *