Musiken då?

När jag slog upp tältet förra torsdagen vid middagstid hördes fiolmusik från ett tält i närheten. Nästan hela eftermiddagen hördes musiken för att sedan försvinna och inte mera återkomma. Som om en piratradiostation blivit upptäckt och haffad. Istället höll en trumgrupp i närheten sessioner varje eftermiddag. Ett envetet trummande som var både irriterande och medryckande. Det hör liksom till att det skall vara trummor, spontanspel och gatumusikanter på Urkult. För att inte tala om alla små tältkonserter av alla de slag. De flesta missade jag. 😉

Jag hade mina favoriter på de olika scenerna. Lovisa Negga var en av dem men hon var krasslig och febrig och det märktes också lite på hennes framträdande. Men annars var hon bra som alltid.

Frågan är om inte Bombino och Kila blev helgens höjdpunkter. Vilket driv i Bombinos musik och Kila var inte sämre med ett intensivt framträdande. Bombino som är från Niger i Afrika kan kanske förväntas spela traditionell musik där allt vad elgitarr heter är bannlyst. Men icke! Här dominerade ett skickligt gitarrspel musiken och dansglädjen hos publiken var det inte att ta miste på. Kilas trummande förgrundsfigur skulle man inte tro kan fängsla, om man mötte honom ensam på gatan, men när han sätter igång med handtrumman (namnet på trumman vet jag inte) så står ingen stilla. Han blir mittpunkten på scenen även om de andra medlemmarna i bandet också är oerhört skickliga. En fin show!

Hoven Droven gjorde mig inte besviken och en kul grej är när de får publiken att på ett ögonblick krypa ihop på golvet i absolut tystnad för att sedan sakta resa sig medan musiken ökar i volym och styrka för att till sist explodera i ett stormande publikhav. Fiolspelaren Kjell-Erik Erikson i bandet spelar också fiol i gruppen Triakel som uppträdde i kyrkan på fredagsförmiddag. Så bra de var och skönsjungande Emma Härdelin var ett sant nöje att lyssna till. Till det fulländade soundet hörde också tramporgel som trakterades av Janne Strömstedt. Kyrkan blev full och en del av publiken fick stå utanför i solskenet och lyssna via högtalare.

Världens Band blev en fin överraskning och det första framträdandet jag såg. På Danslogen uppträdde Apolonia och de var super! De hade bytt tid från fredag till torsdag och säkert missade en och annan dem. Partiet var det givna festöset på torsdagsnatten även om jag lyssnade mest på Lovisa Negga som uppträdde på samma gång.

Syster Sol på fredag var bara så bra! Svensk reggae och kända låtar. Bjäran hade jag gärna sett på närmare håll men det var så mycket folk i Danslogen att det var stört omöjligt att tränga sig fram. Populära var de. Simone Moreno inte att förglömma samt Maia Barouh som spelade underbart flöjt med sina fransk-japanska rötter i musiken. Henne växlade jag några ord med på torsdagskvällen, fast mest pratade jag med hennes man. Han skötte om deras lilla baby och det var därför jag kom att inleda ett samtal med dem. En sådan liten människa på festival, låt vara att Urkult mycket väl passar  barnfamiljer.

Lördag bjöd på än mera musik och här vill jag lyfta fram Karen Mukupa som blev en positiv överraskning men även Alice Francis med sin elektro-swing och Taraf de Haidouks som spelade medryckande romsk musik från Rumänien. Draupner spelade fint i Danslogen och sist på natten avslutade Fastpoholmen Urkult på Stora Scenen. De hann jag bara se och lyssna till en knapp halvtimme för jag ville gå och lägga mig lite tidigare på lördagskvällen med tanke på att jag skulle köra bil tidigt på söndagsmorgonen. Hur det blev med den sömnen är en annan sak.

Det fanns många fler framträdanden jag lyssnade på men detta må vara ett axplock bland så mycket bra musik. Åter har arrangörerna för Urkult gjort ett bra musikval. Bollywood Masala Orchestra från Indien vill jag till sist nämna för sin fina show. De hade under denna Europa-vistelse också uppträtt inför drottning Elizabeth i England och så kom de till Urkult. Dessa två ställen i Europa denna gång. De spelade också på Urkult-tåget från Stockholm, ett specialtåg som jag gärna skulle vilja uppleva. Festivalen börjar då redan på Centralen i Stockholm.

Vänta! Musiken var inte slut i och med att jag gick till mitt tält halv ett på lördagsnatten men det tar vi i nästa inlägg, troligen det sista för detta års Urkult.