Resumé 2018

Jag har ikväll suttit en god stund och plockat bilder från årets bildskörd, lagrad i datorn och på externa hårddiskar, till en speciell katalog som skall skickas för framkallning till vanliga bilder klara att sättas in i fotoalbum av gammeldags slag. Så har jag gjort de senaste åren. Även om jag har mina bilder i datorn (med backup) så tycker jag också att det är skäl att framkalla åtminstone en liten del till papperskopior. Utifall att.

Tanken har också slagit mig att ifall jag en gång i framtiden, må så icke ske, blir inhyses på ett äldreboende och kanske inte är så rask och kry, ändå har så mycket ork och mental kapacitet, att jag kan bläddra i mina fotoalbum och även kan minnas, glädjas åt den tid som var.

Hela 302 bilder från 2018 år är i röret på väg att framkallas. Tittar vi på antalet A4-sidor som bloggen har producerat är dessa till antalet 233. Enbart text.

Jag väljer ut ett antal bilder för att beskriva mitt år bakom kameran för att skapa denna resumé för år 2018. Vad jag såg, vad jag upplevde. Selektivt, naturligtvis. Jag tar inte med sådant som är mera personligt hos min släkt och nära vänner. Jag har inte frågat dem om lov.

Jag kan inte garantera att ni inte sett en del av bilderna tidigare på denna blogg men det får ni stå ut med. Nu kör vi, 2018!

Januari med en hel del snö
Jokkmokk vintermarknad
Umefolk – Spöket i köket
Mycket snö denna vinter
Besök av näpna påsktanter
En av de bättre bilderna jag tog detta år
Semester i maj: Algarve
Haparanda 30 maj
Äventyr i Sverige med gammal Peugeot
Malmö i början av juni, en av de bästa bilderna detta år
Midsommar i Kimo
Äntligen sommar. Fjärdsändan i Oravais
Byadagen
Kaustbyfestivalen
Festival på Bergö. Inte så många men 2019 blir vi fler. Musikutbudet var det inget fel på.
Seglats till Holmön. Så här fint väder bjöd ditresan på, på hemfärden fick vi smaka på elementens raseri
Holmön
Urkult och fint väder
Urkult
Ale Möller med band på Urkult. En av höjdpunkterna!
Katarina Barruk på Urkult
Urkult 2018. Nu siktar vi in oss på 2019, 25-års jubileum!
Fåren ställde snällt upp för gruppfoto
Konstens natt i Vasa
Juthbackamarknaden
En av de bättre bilderna denna sommar. Oravais fjärden.
Mickel Räv var en flitig besökare denna sommar
Stadshotellet i Luleå i september
På väg till Ritsem
Grodkällan
Stekenjokk i september
David hjälpte mig med kabeldiket
Så kom hösten
…med all sin färgprakt
Besök i Malmö i oktober
Vintern närmar sig åter
Julmarknad på Stundars
Oravais hamn
Så är det åter jul
Nyårsafton 2018. Det snöar visst…

Det blev en hel del jag varit med om 2018 och då är detta bara ett stängt urval. Livet är inte så dåligt ändå! – Vad var din/dina bästa upplevelse(r) 2018?

 

 

 

 

 

 

 

Naturen i bild och doft

Igår blev det en tur till Nykarleby och besök på biblioteket för att se fotoutställningen med Jens Lax som fotograf. ”Made in Natureland” heter utställningen och visar natur- och landskapsbilder, ofta som fotokonst. Bilderna är till stor del gjorda med ICM-teknik vilket innebär ”avsiktlig kamera i rörelse”. Normalt försöker man hålla kameran så stilla som möjligt men med denna teknik så rör man kameran under exponeringen vilket innebär att man får diverse häftiga effekter i bilden. Nästa som en målning. Jens använder sig också av multiexponering.

En intressant utställning med ett tiotal fina bilder. Tyvärr finns den bara kvar ytterligare en dag, imorgon den 31 december, så har ni vägarna förbi så är det värt att ta sig en avstickare in på biblioteket.

De fotoutställningar jag besökt de senaste dagarna visar att fotografering inte alltid behöver vara vackra solnedgångar, gulliga kattungar eller bilder från släktens kalas. Svart/vitt är ett spännande område, multiexponering ett annat och egentligen är det bara ens egen fantasi som sätter begränsningar i sökandet efter motiv, ljus och vinklar. Utan tvekan är besök på olika utställningar inom foto- och bildkonst inspirerande också för oss hobbyfotografer.

Efter fotoutställningen bjöd sister Jane på köttsoppa och givande pratstund. Svåger hade nyss kommit hem från skogsarbete som är hans stora skötebarn sedan han alltmer blivit pensionär. Själv har jag också sådant på gång i form av röjning i plantering. Så länge det inte finns någon större snömängd i terrängen så är det perfekt för sådant arbete. Inte för svettigt, om man klär dig rätt, och framför allt inga myggor. Och det fina är att jag ser resultatet direkt även om det verkliga slutresultatet inte kommer under min livstid.

Över huvud taget så sker ganska stora avverkningar denna vinter. Tydligen är virkespriserna fina. Jag tycker att nu som då hör jag skördare i arbete och någon dag senare finns ett kalhygge där nyss levande skog fanns. Effektivt men inte särskilt vackert.

Ett är dock säkert, doften av nyhugget virke är något av det godaste man kan få i näsan! Den bästa naturliga parfymen. Det är bara nyslaget gräs i sena sommarkvällen och torrhö som kan konkurrera med trädens doft när de ligger på lit de parade i virkeshögarna. Naturens egna dofter.

Finns det någon doft i naturen eller från landsbygden i nutid och dåtid du vill lyfta fram, bra eller dålig?


Jens Lax – fotoblogg

Känd profil i Den lyckliga staden med Café Panorama högst upp.

Var hittar man dessa ord i Nykarleby? Klicka på bilden och zooma in för att läsa texten.

Solen tittade fram en stund under årets näst sista dag.

Några av virkeshögarna längs små sidovägar.  Såg gott de doftar!

Tyvärr skapar kalhyggen stora ingrepp i naturen men till nåds kan några ungträd få stå kvar. Enligt min mening borde staten lösa in eller byta till sig all kvarvarande gammelskog.

Inspiration

Som ni vet är jag intresserad av fotografering, fotokonst och bildkonst över huvud taget. Inte så att jag är någon nörd eller ”förstår mig på” sådant utan för att jag är nyfiken och vill lära. Inte minst inom fotograferandet är det givande att se olika utställningar, få insikter och kunskap samt få inspiration till eget fotograferande.

Idag besökte jag två olika fotoutställningar i Vasa, egentligen tre olika, för utställningen om Brändö på Vasa Konsthall är också till stor del en fotoutställning med bilder från stadsdelen Brändö i Vasa från förr i världen. En får verkligen beundra den tidens fotografer med tanke på vilka storartade och skarpa bilder de lyckades ta med den tidens teknik.

Ja, jag vet, det finns de som anser att den tidens fotografiapparater var/är de riktiga kamerorna; framkallning i mörkerrum är den verkliga fotokonsten.

Hur som helst, en intressant utställning i bild och text om Brändö, väl värd att se.

Egentligen var det för en annan utställning jag besökte stadshuset där Vasa Konsthall är belägen. Det var Jukka Tilus utställning på Ibis fotogalleri som finns inom samma lokalitet som Vasa Konsthall. Bilder helt i svart/vitt.

Jukka lyckas fånga förortskänslan i sina till synes banala bilder men som vid närmar betraktande innehåller en historia och ett skeende som får en att undra. Det är som om hans bilder är från en annan tid som stelnat just i det ögonblick slutaren stängde linsens ljus. Han har öga för motiv och förmår skapa det mystiska i allt det vardagliga. Vad hände, vad hände sedan och varför?

En lustig sak var att när jag lämnade Ibis och Vasa Konsthall så hälsade hon som satt i receptionen med ett: ”Tack och hej då!” trots att jag inte yppat ett ljud som kunde tolkas som svenska. Märkligt, för de gånger jag tidigare besökt Ibis så har det uteslutande funnits finsk personal bakom disken. Och hur kunde hon veta att jag var svensk? – Än finns det hopp för svenskan i Vasa.

Om Jukka Tilus bilder på Ibis är urbana så är Heikki Willamos bilder på Österbottens Museum desto mera naturbilder och kraftfulla sådana. Även dessa bilder är svart/vita. Han lyckas med nyanser mellan svart och vitt skapa bilder som är verkligt dramatiska. Bilder på djur, landskap och det dolda i naturen. Björn och älg är vanligt förekommande i hans bilder men det finns även rena landskapsbilder som är imponerande. En mycket sevärd utställning som fredagen den 4 januari har gratis inträde.  Nästan så att jag då kunde tänka mig att se den utställningen en gång till. Så bra var den!

Mina två favoritbilder på Jukka Tilus utställning är en stor bild med renar i snöstorm och en mindre bild i mycket svart som visar en glittrande ormbunke i skogen och i bakgrunden skymtar ett björnhuvud liksom en skogens väktare.

I morgon kommer jag förmodligen att se ytterligare en fotoutställning men det blir i den lyckliga staden. Jag får återkomma till detta.


Utställning i Vasa konsthall berättar om Brändös historia – Pågår till 3 mars 2019. Gratis inträde.

From Where The Planes Leave – Jukka Tilus utställning på Ibis i Vasa fram till 20 janauari 2019. Gratis inträde.

Jukka Tilus – hans hemsida. Titta bl.a. på hans bilder från ”Helsinki street”. Asbra bilder!

Heikki Willamo: En mytisk resa – Österbottens Museum fram till 17 februari 2019.

Heikki Willamo – hans hemsida. Otroligt fina naturbilder! Se speciellt ”The house in the woods” som jag tyckte speciellt bra om.


Själv blev jag helt inspirerad av dessa utställningar idag  och gjorde en liten rundtur till bl.a. Brändö på jakt efter motiv. Jag vet inte hur bra jag lyckades men detta är vad jag åstadkom med olika beskärningar och reglage.

Brändö

Samma Brändö men med gran och bänk

Vilset partitur utan noter

Lika ståtligt än idag

Rakt på sak, om man inte sitter lite vid sidan om

Det var det, bättre än så blir det inte för den 25-öringen.

 

 

Julen 2018 kom, trivdes och for

Så är julen 2018 i det närmaste över även om julgran och diverse pynt ännu hänger med någon tid. Själv är jag ganska snabb med att avmontera julen; redan den första vardagen efter nyår ryker julen ut.

Julaftonen tillbringades hos sister Jane och svåger på andra sidan landsvägen med julmiddag och senare på kvällen kaffe/te och tårta.  Julmiddagen innehöll allt vad som tarvas en julafton även om lutfisken saknades, något som jag inte sörjer. Med så många godsaker på bordet är det lätt att äta sig fördärvad men vis av erfarenhet så åt jag med förstånd och smakade på alla anrättningarna innan jag tog lite till av det allra gottaste. Eller, allt var ju gott men patén som jag införskaffat var superb, köttbullarna goda och kalopsen och lådorna utsökta för att inte tala om kallskuret och fisken i olika former. Efterrätten avstod jag dock ifrån, inte för att jag ogillade utan för att det inte rymdes mera.

Jo, en julklapp fick jag också även om jag inte väntat mig något. Sis hade köpt en ryggsäck på hjul som passar utmärkt som handbagage. Större utrymme för datorn som jag ofta har med på resa och praktisk både att rulla, bära i hand och ha på ryggen. Hon tyckte att jag behövde en sådan efter att jag tidigare i höst under deras semester på Kanarieholmarna skötte om deras katt ”Kisse” och såg till att den hade något i skålarna. Bara att tacka och ta emot.

Det nya året står för dörren och ofta brukar det finnas saker som skall skötas på denna sida nyår. Bl.a. att betala diverse medlemsavgifter och så köpa den billigaste biljetten till Urkult. Fram till nyår är det 740 kr för tre dagar av musik, aktiviteter, glädje och umgänge med början 1 augusti.  Efter nyår betalar man 840 kr för vuxen fram till sista maj när nästa höjning kommer. Egentligen mycket billigt med tanke på hur mycket man får för slanten. Nästa år får jag köpa pensionärsbiljett till det facila priset av 300 kr före nyår. Tjohoo!

Jag har i två år jobbat som festivalfotograf men skickade ett meddelande innan jul att jag gärna avstod som fotograf kommande Urkult, något som accepterades. Orsaken är främst att jag i sex år har fotograferat på Urkult (fyra år helt privat) och tycker att jag fotat det mesta, det är då lätt att upprepa sig. Därför tänkte jag att kanske fler vill prova på för att få större variation i bildmaterialet. Kanske jag återkommer längre fram om det finns vakans.

Annars har julen varit så god och fridfull som man önskar varandra. På julaftonen hade jag gott om tid och körde runt lite med kameran innan julmiddagen så småningom serverades. Inte mycket folk i rörelse, det var bara en bilist som hade bråttom och körde om i rasande fart. – Nu ett par vardagar och så är det åter helg.


Urkult biljetter – Är det någon som känner sig sugen på Urkult och kan bestämma sig redan nu finns billig biljett till salu.
Bilden som visas har jag tagit vid insläppet.

Naturligtvis, kvarnen i byn stod åter grann och vacker med vingar prydda hela december och en bit in på det nya året.

Inte mycket bad här inte. Endast en man och en kvinna var ute för att få sig lite frisk luft  på julaftonen på Storsand i Monäs.

Och blickade jag ut mot havet såg det rätt ödsligt ut denna julafton. Ödsligt men ändå lugnt och vackert på sitt sätt.

 

GOD JUL!

Så närmar sig midnatt så småningom, dan före dan, den afton som ofta kallas Lilla Jul på månget håll i kungariket. I Svenskfinland firar vi Lilla Jul dagen innan första advent. Men, i Svenskfinland har Lilla Jul tidigare firats tre dagar före jul vilket passar in med Hälsingland där man firar Lilla Jul på Tomasdagen den 21 december.

Därmed är inte ämnet färdigt avhandlat. I Skåne säger man ofta Lillejul, märk väl e:t i mitten!  I Halland firar man Lilla Jul på Kyndelsmässodagen som i år infaller den tredje februari. Så den som är helt begeistrad i julfirandet har många dagar att fira. Allt från Först Advent till Kyndelsmässodagen.

Jag vill inte så mycket mera med detta inlägg än att önska alla bloggläsare en

God och Fridfull Jul!

 

Nu när det är lite kallare, 10-12 minusgrader,  är det gott att elda i spiseln och få en behaglig värme inomhus. Det gäller dock att stänga spjället när det är färdigt eldat, något som jag missade igår kväll. Inte heller håxa jag att starta luftvämepumpen när jag gick och lade mig så det var lite kyligt i stugan på morgonkvisten. Först mitt på dan upptäckte jag att spjället stod öppet; inte konstigt att det kändes kyligt hela förmiddagen. Nu är det dock eldat och behagligt inomhus så nu firar jag med julmust och en Nyåkers pepparkaka, de godaste!

Julhälsningar av olika slag

Så har vi år 2018 passerat den mörkaste positionen i jordens omloppsbana kring solen ur norra halvklotets synvinkel sedd. Senaste natt (natten till lördag) 00.23 inträffade detta fenomen som vi knappast lade märke till men som betyder att från och med nu blir det ljusare ända fram till sommarsolståndet 21 juni. Även om vi inte lägger märke till en längre dag förrän om en månad känns det trösterikt att veta att för varje sekund så närmar vi oss sommaren; vi fjärmar oss inte.

Men först skall vi fira jul och så här dan före dan före dopparedan ramlar julhälsningarna in på Facebook i strid ström. De flesta vill markera att nu är det strax jul och julfriden infinner sig. Åtminstone för vissa.

I detta nu har jag 221 FB-vänner, de flesta i livet. Många av dessa skickar ut julhälsningar; vad göra? Svara alla med en artig God Jul-kommentar, markera ett gilla eller strunta i alltihop. Troligtvis kommer jag inte att se alla och därför kan jag inte heller uppmärksamma alla hälsningar. Några har jag svarat med kommentar, de flesta andra har jag gillat, de jag sett, men mest troligt är att jag totar ihop en egen julhälsning på FB och så får alla som råkar komma förbi ta åt sig om de vill. Det blir bäst så. Jag väntar tills imorgon.

Julkort med snigelpost har också kommit men inte så många ändå. Jag brukar spara alla julkort jag får för att följande jul skicka julkort till de som upprätthåller denna tradition. Men vad händer när någon ny avsändare dyker upp strax före jul och som inte finns med i den vanliga laddningen jag skickar iväg i mitten på december? Enkelt är ju att droppa ett julkort i postlådan, fast på julaftonen, om de bor i närheten men det går inte om de befinner sig längre bort. Ett sätt är att skicka en nyårshälsning.

Skickar ni julkort med vanliga posten eller blir det telefonsamtal, annons i dagstidningen, svarar alla på FB med kommentar, personligt brev (kanske till och med handskrivet) eller struntar ni i hela julhälsningsproceduren? Om det blir med vanlig postgång, blir det ett enkelt julkort rakt av eller skall kortet finnas i kuvert. Det känns som om julkort i kuvert är lite mera värda, gjorda med omtanke. I en klass för sig är de egenhändigt gjorda julkorten eller personliga fotojulkort. Själv håller jag mig till enbart köpe-julkort, de ganska få jag skickar.

Ja visst ja, en julhälsning på bloggen kommer också till alla mina trogna och mindre trogna läsare men det blir först i morgon eller senast på julaftonen.


Jul på Centralen – Svt Play

Här kommer en gissningstävling främst för de i Österbotten boende. Den som de senaste åren följt pulsådern genom Österbotten från norr till syd  borde ha sett denna lada. Var finns den?

Google Maps street view är dock inte till någon hjälp. Hopplöst föråldrad och det känns som om man på Google maps färdas som i ett annat sekel. Testa själv när ni löst uppgiften!

Julgransstöld x 2

Jag körde igår en tur på några mindre sidovägar. Jag mötte också ett par bilar lastade med julgranar, en med släpkärra. Tanken gick till alla de granar som får känna yxan i foten inför julen. Vissa köper sina granar, andra tar sina granar på egen mark, en del har kanske fått lov att ta en gran på särskilt område och så finns det de som snor en passlig gran nära en bilväg. Det är inte så stort brott tycks inställningen vara. Nästan så att det är allemansrätt men så är det naturligtvis inte.

I den spårsnö som nu ligger är det ganska lätt att se var bilar parkerats och spår leder in på en granplantering med lämplig höjd på granarna. Förhoppningsvis är granarna inte tagna olovandes men det vet man inte.

Jag minns en julgransstöld veckan innan jul i början 90-talet när jag bodde i Malmö. Jag var med om en fest på Dalaplan och vartefter kvällen fortskred fick någon den ljusa idén att visst borde värdinnan ha en julgran. Sagt och gjort, styrkta av snaps och öl, begav sig några av festprissarna ut på stan för att förära kvällens värdinna en gran. Efter en stund kom de tillbaka och mycket riktigt hade de med sig en gran. De hade helt enkelt gått till Mobilia och där tagit sig över stängslet till en julgransförsäljning på parkeringen och stulit en gran som de burit längs med Trelleborgsvägen, en sträcka på drygt en halv kilometer.

Värdinnan blev inte glad och till på köpet såg granen för anskrämlig ut. Den ville hon inte ha. De glada gossarna lät sig inte nedslås utan de tog julgran nummer ett med sig och travade tillbaka till Mobila för att byta ut granen mot någon bättre vilket också lyckades. Snart var de tillbaka med gran nummer två och minns jag inte helt fel så fick denna gran stanna för kvällen.

Nu är detta så länge sedan att jag inte minns vem alla som var med på festen och vem av dem som begav sig ut på denna stöldturné. En fyllegrej var det och det märkliga var att de lyckades inne i stan där det ändå borde finnas viss övervakning och ögonpar som spanar bakom gardinerna. Inte en utan två gånger.

Själv har jag ingen julgran utan mitt julpynt är synnerligen begränsat. En julstjärna i fönstret uppe på vinden är det mest synliga och idag kommer jag att tända den och så får den stå på till strax efter nyår. Då släcker jag åter ned den. Uppe året runt men tänd bara kring jul.

Kanske blir det en julduk på bordet, el-ljusstake i fönstret har jag säkert, och om jag hittar i mina gömmor en gammeldas jullöpare i papper föreställandes tomtar eller annat lämpligt julmotiv finner den kanske en tom plats på en vägg. Just dessa löpare är jag lite förtjust i för jag minns hur jag som liten brukade betrakta dessa ofta detaljerade bilder med intresse och fantisera om det jag såg.

Har ni julgran, äkta eller plast, och finns det någon dekoration som absolut måste finnas inför stundade högtid? Inne eller ute.

Denna gran är det ingen risk att någon vill ha men håll med om att den är lite originell.

Gran på Kalotlandet

Eller denna. Kanske skulle den passa på Salutorget i Vasa nästa år?

Isen håller på att lägga sig ut mot Kalotfjärden.

Och båtarna ligger på strand

dött träd

Detta träd, en tall, har gjort sitt. Förmodligen någon fågel som ändå gillar den än.

Kalas

Idag har jag varit på kalas. Granngårdspojken fyllde 11 år och naturligtvis firades kalas. Åren går och de som nyss kröp omkring på golvet står nu på egna ben. Brodern som är ett år äldre är redan längre än vad jag är.

Värdinnan och tillika hulda moder hade dukat fram smörgåsar av olika sort och på bordet fanns nyttigt tilltugg. Vi lät oss alla väl smaka och som grädde på moset skar vi oss varsin bit av tårtorna. Det fanns två att välja på. Jag valde båda som smakade förträffligt.

Dagens kalas gjorde att jag började fundera på julbordet som snart vankas. Även detta år finns från sister Jane inbjudan till julbord på julaftonen. Någon gång på eftermiddag.

Själv brukar jag bidra med sill/strömming av ett eller annat slag, prinskorv och paté. Plus julöl och Skåne. En snaps eller två sitter fint på julaftonen. Som julöl har jag i år valt Malmgårdens julöl.

Vad bör finnas på julbordet? Låt mig genast yttra att lutfisk är inte min grej! Inte så att jag totalvägrar men själv skulle jag inte köpa lutfisk. Jag kan tänka mig att pliktskyldigast ta ett smakprov. Annars fisk av olika slag. Inläggningar, sill, rökt eller/eller gravad lax. Förr i världen var lake en vanlig julfisk men idag torde den vara mera sällsynt på  julaftonens bord. Istället kan jag tänka mig en välfylld skål med skalade räkor! Eller rökt sik, mums!

Kallskuret, korvar av olika slag, paté. Skinka och köttbullar gärna gjorda från vilt som t.ex. älg. Oliver, naturligtvis.

Som varmrätt kalops och kokt potatis. Eller en rejäl bit skinka på bordet, kanske en stek. Till det ärtor, sallad av en eller annan sort. Naturligtvis rödbetssallad, lådor av olika slag som morotslåda, rotmoslåda eller annan passlig låda. Köpes eller hemmalagad.

Efterrätten kan variera kraftigt. Klassikern risgrynsgröt och fruktsoppa får tävla med nymodigheter.  Men passar glass på julaftonen?

Något sådant ser jag gärna på årets julbord. Kom också att fundera på hur  ett vegetariskt julbord ser ut. Kan det vara något?

Kalas blir det i alla fall och det gäller att äta med förstånd. Ta lite av varje, äta allt från tallriken utan att kasta hälften och kanske fylla på lite med det allra godaste.

Hur ser ditt julbord ut? Finns det något tabu på julbordet och vilka är nymodigheterna?

Jag tar mig friheten att visa något av läckerheterna vi spisade ikväll.

Tårtan!

Video från Julmarknaden på Stundars

Så har jag äntligen gjort en liten video från julmarknaden på Stundars i början på månaden. Plockat lite här och lite där från min vandring bland stånd och folk. Jag måste ju göra lite reklam för videon, annars är det nästan ingen som tittar.

92 videos har jag laddat upp på YouTube under ca. 10 års tid. Allra populärast är fåren med sin kör av bräkande. 12 000 visningar under de 6 år den varit uppe. Och jag kan förstå, de är faktiskt rätt komiska med sina mångstämmiga läten.

Men nu var det Stundars och atmosfär där.

När snålheten bedrar visheten

Jag blev rejält uppretad härom kvällen när jag skulle posta mitt senaste inlägg. Några fula ord kom över mina läppar och jag blev tvungen att stiga upp och gå ett varv runt köksbordet innan jag lugnade mig.

Som vanligt var jag ute i sista minuten för att posta mitt inlägg på rätt sida om midnatt för att få inlägget daterat den 10 december. Jo, en viktig sak för mig! Normalt funkar det bra att skriva och posta under tidspress och jag är snabb i invändningarna när jag fixar till det sista innan jag trycker på Publicera-knappen. Döm om min förvåning och ilska som uppstod i måndags när jag öppnade redigeraren i WordPress och de helt plötsligt hade gjort om hela redigeraren. Inte alls bra och nu var jag tvungen att söka mig fram till det allra nödvändigaste i en hast. Mycket sämre funktioner och mycket som var dolt. T.ex. att få bilden i större format i själva inlägget hittade jag inte alls och mycket annat tyckte jag var helt åt skogen.

Att de alltid måste förändra sådant som fungerat bra till något nytt och krångligt, ofta med resultat att bra funktioner och program försvinner därför att någon är klåfingrig och tycker att nu måste vi förnya oss. Förresten samma i politiken!

Samma är det med Windows 10 där man tagit bort sådana bra program som Moviemaker samt gamla, fina Fotovisaren som var snabb och enkel. Som tur är kan man med diverse trix återställa dessa två program och redan idag kommer jag att med Movie Maker börja göra en kortare video från Julmarknaden på Stundars.

Vad gäller redigeraren i WordPress så gick den gamla redigeraren att återställa så nu är allt åter frid och fröjd. Får vi hoppas!

Rubriken i detta inlägg är kanske lite kryptisk men jag får krypa till korset och erkänna att jag ibland gör mina misstag. Den gamla datorn pajade och inte så konstigt med det, den var gammal och jag visste om att det skulle komma. En ny billig dator var inhandlad för det fina priset av 299 europenningar. Juhuu, det var ju billigt tyckte jag och trodde att jag skulle klara mig med det. Tyvärr visade sig att den inte har tillräcklig kapacitet för att smidigt klara så tunga program som Lightroom och Photoshop. Plus att den störde min trafikmottagare (radio). Det sista var avgörande när jag beslöt att införskaffa en annan dator med bättre resurser och annan hårddisk. Så igår köpte jag en dator för dubbla priset och nu funkar allt som smort och inga störning och brus i min radio. Jag vill påpeka att radion är en specialapparat som är mycket känslig och som inte har mycket gemensamt med en vanlig köksradio.

Det lustiga är att jag vid datorköp brukar råda folk som står inför köpbeslut att inte köpa det billigaste men inte heller det dyraste och så går jag själv i ren snålhet och gör precis tvärtemot.

Så nu står jag här med en extra dator. Funkar bra för vanligt surf, epost, titta på bilder och video, skriva text men är inte avsedd för mera krävande program. HP-dator med 15,6 tums skärm, 4 GB RAM-minne och hela 1 TB hårddisk. En stor hårddisk med andra ord och gott om plats. Gott folk, här kan ni göra en bra affär om ni vill ha en billig dator som sköter det grundläggande vad gäller Internet och vanligt användande av dator. Datorn återställer jag till fabriksinställningar så det är bara att börja på ny kula. Priset är 200 europenningar!

Specifikationer Processor: AMD A6-9220 Radeon R4, Compute Cores 2C+3G. Köpt på Citymarket 19 oktober med garanti 1 år.


HP 15-bw036no 15,6 – Det borde vara denna eller en snarlik modell

Vasa Torg

En bild från Salutorget i Vasa. Citymarkets hus är det gråa, fula huset lite till höger om mitten. Jag kan inte förstå att de haft den dåliga smaken att bygga detta Sovjet-hus i modern tid. Hartmanhuset lite till vänster om mitten har däremot stil och klass, byggt 1911-1913.