Namn
Jag har de senaste dagarna snöat in mig på samiska för- och efternamn. Av en bekant fick jag mig tillsänd delar av en avhandling som Märit Frändén skrivit. Senare hittade jag själv på nätet en annan skrift av samma författare med snarlikt innehåll. Länk finns längst ned.
Det hela började med att jag funderade på om samer fått sina namn ändrade och försvenskade av till exempel präster som inte förstod sig på deras språk, uttal och namnskick. Så torde ha skett men också som en del av den assimileringspolitik som svenska staten har fört mot samer. En tredje orsak till samiskt namnbyte kan ha varit att samerna hade låg status i samhället och ville med namnbyte till svenska namn dölja sitt ursprung.
Som jag uppfattar det så har idag samiska namn fått ökad status och något värt att värna och föra vidare.
Samiska släktnamn som jag stött på i litteraturen, musiken och diverse sammanhang: Kuhmunen (finns i Jokkmokk), Niemi är väl vanligt i östra Norrbotten, Jannok (Sofia Jannok, sångerskan), Labba, Utsi, Märak (som betyder kustbo), Blind, Valkeapää (Nils-Aslak Valkeapää, jojkaren, konstnären), Länsman och Balto (norsksamisk sångerskan Kajsa Balto). Det finns säkert fler intressanta samiska namn i mitt minne men dessa ramlar ned vid första dragningen i spaken.
I min släkt har också namnbyte skett även om vi inte är samer. Min farfar bytte efternamn från Andersson Nissus till något så tråkigt som Nylund. Hans far hette Anders så då kom hans efternamn att bli ett son-namn medan hemmanet hette Nissus. Förmodligen skedde namnbytet i samband med den namnlag som trädde i kraft i början på 1920-talet i Finland. Så tråkigt att många av dessa gamla hemmansnamn försvann i samband med denna lags tillkomst. Jag hade mycket hellre hetat Nissus i efternamn än Nylund.
Mina förnamn är jag helt nöjd med även om jag också har ett tredje namn som står först men som inte är tilltalsnamn. Ibland blir det lite krångligt när det är så ordnat. Men något förnamnsbyte är inte aktuellt för mig.
Vackra förnamn tycker jag är Jens och Julia. Skulle jag, mot all förmodan, byta förnamn skulle det bli Marcel. Ha, ha, Marcel Nylund. Det låter väl snärtigt? Eller Marcel Nissus.
Skulle du kunnat tänka dig att byta för- och/eller efternamn och vilka skulle de då bli? När du namngett dina barn, vad har då styrt namnvalet?
”Att blotta vem jag är” – Märit Frändén
Härom kvällen i Oxkangar. Inte långt från detta ställe i norr ligger Lappholmen. Hur har denna holme fått sitt namn? Också något jag funderar på.
8 kommentarer
Annepauline
Vilken vacker bild! Ännu ett riktigt vykort, får nästa lust att skriva att bilden är magisk. Jag tycker dock att användningen av ordet ”magisk” har avtagit.
Nissus? Är inte det ett efternamn som finns i Vörå? Min mormor hette Sperring i efternamn. Det efternamnet hade jag gärna haft. Låter inte det lite adligt, haha?
Per
Jo, så känns det. Kanske ordet magisk inte är så gångbart i dessa tider med virus. En magisk vår låter malplacerat.
Mycket möjligt att Nissus-namnet finns någonstans men inte i vår släkt i alla fall.
Visst låter Sperring fint, speciellt med ett af framför, af Sperring. Byt omgående till af Sperring!
Leif Paulin
I Vörå är det namnet Nissil. Nissil tårrji i Lomby.
Per
Nissil och Nissus, kan namnen komma från Nils en gång i tiden?
I Småland finns det en väg som kallas Nissastigen.
Miina
Jag var faktiskt på väg att byta efternamn tillbaka till det min farfars far hette tidigare, men det blev upprörda känslor, så jag lät det ebba ut i sanden. Men ja, jag hade gärna hetat Skinnars i ungdomen.
Men jag har faktiskt bytt namn! Jag bytte till mitt smeknamn, eftersom det ändå är det alla kallat mig som liten.
När jag bytte, så kom även min mormor sig för att byta. Hon är döpt till ett finskt namn, men började tilltalas med svenskt namn som ung och det namnet har alltid varit hennes namn. Som 80+ valde hon att registrera det namnet, så att det skulle stå rätt namn på gravstenen en dag.
Gällande barnens namn så har jag alltid tänkt att min förstfödda dotter ska ha ett särskilt namn som funnits i släkten och som jag tyckte mycket om. Min man hade även han en bestämd åsikt om vad hans förstfödda skulle heta. Som tur är fick jag min förstfödda med en annan man, så min man fick sin vilja igenom när min nummer två föddes. Trean var enkel. Min mamma såg ett namn på en konstnär. Namnet var bara så rätt. Vår yngsta är ensam i Finland om sitt namn.
Per
Skinnars, jo det är ett fint, gammalt efternamn det också. Skinnars Verkstad finns någonstans i bakhuvudet. Ibland får man inte som man vill. Andra gånger går det vägen som när du bytte förnamn. Det kanske är Miina? Och mormor som slog till och bytte också.
Aha, ensam om namnet i Finland? Det låter spännande. Det är inte alltid sådana namn godkänns eftersom de ofta inte är kända men kanske en känd konstnärs namn är gångbart? Eller, jag vet ju inte om konstnären var berömd men vägen gick det. Jag blev lite nyfiken på namnet.
Wesber
Nä, jag är inte alls nöjd med mitt förnamn, hade hellre hetat Yvonne som är mitt mellannamn. Mitt namn hittade mor min i en missionstidning som hon satt och bläddrade i vid en tandläkarmottagning påstod hon, inte vet jag om det stämmer. Min mellanson heter Conny, det kommer från en predikant från Sverige som hette så. Han var mycket i Österbotten och hade möten och jag var så kär så jag höll på o sprack men inte var det besvarat. Jag fick inte sätta det namnet på första pojken för gubben min tyckte det var fult men på andra sonen där fick jag min vilja igenom. Och nu är den andra Conny en gammal gubbe han också. Fint foto hemifrån, riktigt vackert. Ha det.
Per
Inte är det väl något fel på ditt namn, bara lite ovanligt. Intressant att få veta varifrån man fått sitt/sina namn. I mitt fall är Johan ett namn bland släktens föregångare. De övriga är mig okänt varifrån de kommer.
Men Conny är väl fint! Men smaken är delad som baken. Gammal gubbe? Oj, ha, ha….. själv är jag en yngling till sinnet och det är väl din Conny också?