Allehanda,  Funderingar

Livet lunkar vidare

Vad nytt, vad nytt? Faktiskt inte så mycket på det personliga planet. Jag/vi befinner oss i ett slags väntan på vad framtiden har i sitt sköte. Kommer pandemin att mattas av, kommer vi snart att lämna ALLA restriktioner och kopierade påhitt i samband med den, kommer det att bli provokationer och till och med väpnade konflikter i Europa och då i första hand längs Rysslands gränser, vad innebär de planer och åtgärder som klimatomställningar globalt och nationellt syfta till? På kort och lång sikt. Praktiskt för den enskilda individen och hur påverkas ens ekonomi. Det är en orolig tid vi lever i. Politik, politik…

Man brukar tala om det glada 20-talet och då menas 1920-talet. I ett närmare tidsperspektiv tycker jag att 2000-talet var ett bra årtionde, sedan hände något, kanske redan 2008 i samband med den ekonomiska krisen och idag är bekymren stora.

Nej då, jag skall inte gräva ned mig i politik, det ämnet har inte stora skaror anhängare på denna blogg.

Flera gånger i veckan tar jag mig an skogsarbete i närheten. Samlar ved och drar hem på pulkan. Det har en lugnande inverkan på en oroad själ. Värst är det att få på sig arbetskläderna, sedan går det som en dans och efter slutfört arbete för dagen klapper jag mig själv på axeln och säger: Bra PJ, det gjorde du bra!

Daglig motion är ett måste för alla och att man aktiverar sig enligt förmåga. Sister Jane och svåger promenerade mera än 100 km under januari månad men så långt kom inte jag. Å andra sidan kan jag skylla på skogsarbetet som inte syns lika bra på appen i telefonen. Såga i bitar, klyva med yxa och forsla hem. Bit för bit, det blir också en hög. Droppen urholkar stenen, sakta kommer man långan väg och svetten sipprar fram efter en stund.

Vad mera? Jag hittade tillbaka till programmet ” Madrileños por el mundo” som TeleMadrid i Madrid sänder ut, också på nätet. En programserie där livet i olika länder för utflyttade madridbor jorden runt presenteras. Ett riktigt bra program som går på spanska, en spanska som för min del legat för fäfot de senaste åren men intresset finns kvar och jag har tillräckligt med kunskaper för att förstå det mesta som sägs i programmet. Och förstår jag inte så går det att backa bandet och ta om. Ett bra sätt att hålla åtminstone en del av språket vid liv.

Jag tittade också de två reseprogram (Tåget mot Hanoi – livet efter debatten) på Svt Play där Jonas Sjöstedt var huvudstjärnan på väg till Vietnam även om programmet och just den delen av resan tyvärr tog slut redan i Georgien. Jonas är en person jag gillar även om vi politiskt skiljer oss åt till viss del och speciellt i det historiska.

I programmet kan vi lyssna till Iris Viljanen som bitvis sjunger om handlingen. Enligt mitt tycke en ganska fiffig metod. Hennes sångstil är ju berättande och hon passar bra in för att skapa stämning. Jag läste på FB att det fanns folk som irriterade sig över denna ”muminmusik” men då tycker jag att de inte förstått Iris musik och stil. Och skymtar inte fördomar fram där genom att utdöma hennes roll i programmet? För mig är Iris Viljanen en av nutidens stora artister. Har du lyssnat på henne och vad tycker du om hennes musik? Finns det andra med liknande stil?

Mycket mera än så blir de inte denna gång. Livet lunkar vidare och för varje dag stiger solen allt högre upp på himlen. Inte så tokigt i alla fall.

Madrid

Då tar vi några bilder från Madrid och resan jag gjorde dit 2013. Då var det liv och rörelse och inte ett munskydd syntes till. Idag är det annorlunda. Spanien har haft några av de strängaste restriktionerna i hela Europa, där kommer Finland allt i lä. Och ändå har man haft betydligt fler döda per capita på grund av pandemin än till exempel Sverige som av vissa betraktas som värstingen.

Madrid

Och tuffa poliser har de i Spanien. Böter har också delats ut om man inte följde påbuden under pandemin.
Det är förresten förbjudet att fotografera poliser i tjänst i Spanien med dryga böter som följd men det visste jag inte då och det är ju bakifrån.

Madrid

Detta är betydligt enklare och vackrare motiv. Jag vill minnas att detta är en del av Parque de El Retiro.
Madrid är en ganska vacker stad på sina ställen.


Tåget mot Hanoi – livet efter debatten – Svt Play. Kan ses i hela världen.

Madrileños por el mundo – TeleMadrid

4 kommentarer

  • Wesber

    Här i Sverige slopas alla restriktioner nu den 9 februari, ganska skönt tycker jag. Och detta evinnerliga testande som har kostat multum och inte hjälpt så mycket vad gäller smittspridningen av omikron. Gubbens alla syskon med familjer fick covid förra veckan men blev bara lindrigt förkylda. nu är dom friska igen allihopa och det är full fart. Sonen som jobbar i vården har fått testa sig stup i ett och han känner sig alldeles skinnflådd i halsen och näsan av allt petande med pinnen. Ja visst är det oroligt ute i världen men inget man kan göra nåt åt hur mycket man än oroar sig. bäst att leva i nuet och skippa nyheterna ibland för att få lite sinnesro. En skön torsdag och helg till er alla.

    • Per

      Jo, jag hörde det på radion när jag åkte för att veckohandla i köpladan. Magdalena m.fl. höll presskonferens. Visst är det skönt att få återgå till vanligt liv om än villkorat. Finland följer också samma även om det dröjer något längre. Redan nu kan vi resa utan karantän och test vid gränserna mellan våra länder. Men covid-passet behövs ännu.

      Jag kan tänka att det är jobbigt för de i vården som utsätts för alla tester men också extra skyddsutrustning och procedurer. Jag såg någonstans att hela testkalaset hittills kostat 21 miljarder kr, Kan det stämma? Och då har Sverige och Finland testat lite jämfört med Danmark som är världsledande med 20 miljoner test per miljon innevånare. Huhuuu…. Det betyder att varje dansk testats 20 ggr. 12 gånger mera än i Finland och Sverige. Till vilken nytta? Nog finns det en hel del stolligheter i varje land att reda ut och i efterhand erkänna.

      Så sant, det gäller att stänga ned ibland och inte ta in allt men nog är det bra märkligt att nu när vi äntligen börjar se något slags slut på pandemin så passar Putin-regimen på att röra om i grytan med sina hotelser. Aldrig får det vara helt lugnt.

  • annepauline

    Så är det, livet lunkar vidare. Fåglarna har börjat kvirra och svirra. De har nog helt obekymrat fått vårkänslor. Jag har en stor hägg en bit från mitt köksfönster och där bor ett skatpar sedan många år i sitt flervåningshus. Nu håller de på och bygger en våning till. En skata hämtar kvistar, den andra sitter i boet och tar emot kvistarna och bygger. De har ett perfekt lagarbete, inget tjafs dem emellan vad jag hört, haha.

    Nya restriktioner gavs innan jul och nu tas alla restriktioner bort trots skenande smitta och cirka 50 dödsfall per dygn. Man kan undra, vad håller de på med. Det kanske bara är bra att lite gamlingar stryker med. Staten tjänar nog i längden på det så får man tillbaka lite av vad alla dessa värdelösa tester kostat.

    Nu ska du se att du kommer iväg på Umefolk! Får se om du blir smittad med omikron då. Risken är stor. Vaccineringen hjälper inte, inte två sprutor och inte tre heller. Jag känner hur många som helst fullvaccinerade som blivit sjuka de senaste veckorna. Puh, den som lunkar mé får se!

    • Per

      Denna kväll kan vi lugnt konstatera att det blir nog inget fågelkvitter eller andra läten, snöstormen viner runt knutarna. Man kan undra var fåglarna kurar en sådan kväll. Men snart börjar väl även våra fåglar att bygga bo. Jo, de är ganska fiffiga dessa skator, rena arkitekterna. Fast jag tittade på en video på nätet där ett fågelpar byggde bo. En kamera monterad i boet. Den ena hämtade kvistar och placerade noga framför bobyggaren. Sedan flög den i väg. Det tog inte många sekunder så kastade den i boet bort kvisten och satt lugnt och väntade på nästa kvist. Så höll de på, en jobbade och den andra ratade alla kvistarna. Hahaa…

      Ur ena diket i det andra. Till och med här i Österbotten har den så nitiska coronagruppen lättat på greppet trots att vi har smittspridning lååångt över vad som var bara för några veckor sedan. Dock ingen stor belastning på sjukvården och få dödsfall. Och herr K som syntes nästan dagligen i Vasabladet med pekfingret i högsta hugg verkar ha förvunnit helt.

      Jag är illa rädd att denna våg kommer att dra över befolkningen vare se vi vill det eller inte. Bara att knöka in sig i första bästa fullastade buss i rusningstrafiken en stund och sedan gå hem och få det överstökat. Sen får vi hoppas det är över.

      Jodå, Umefolk verkar bli genomförd och högst troligt kommer jag att åka dit. Jag vill först kolla biljettpriserna eftersom de har ett annat system detta år. Biljett per konsert och biljettsläpp den fjortonde. Framträdanden bara i Idun-teatern men med full beläggning i stället för bara 300 som det var meningen först. Kapacitet 1150 personer, vi får se om de lyckas fylla lokalen med så kort varsel. Om tre veckor.
      Jag läste annars att Oravais Trafik har en konsertresa dit om två veckor för att lyssna på Pernilla Wahlgren. Och just på Idun. De får vara som försökskaniner så ser jag hur det går för dem….

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Translate blog »