Vandring med både nöje och förargelse

När jag senaste tid strövat runt i byn och fotograferat den fina höstprakten har jag också förundrats, för att inte säga förargats över vissa saker. Jag tänker på vissa av de vägskyltar som finns runt om i byn och lite varstans.

Det är bra att vägskyltarna och tillhörande adressnummer finns uppsatta på stolpar och husväggar. Så mycket lättare att orientera sig i främmande trakter. Bara en fråga: vem har hittat på namnen och varför just dessa namn?

Vi har en väg här i byn som heter Pärabackvägen och det är helt rätt men vem har hittat på den finska översättningen Pärabakantie? Tie är ju väg på finska och helt ok men måste man verkligen förfinska alla svenska namn? Den finska översättningen låter tossig. Hade det inte räckt med Pärabacktie, kort och gott? Det finns inget finskt ord som heter Pärabakan och det låter väldigt konstigt.

Vägen ut till Gammel-Ahlnäs (Gambäl-Alnes på dialekt) där en av byns hamnar ligger har helt plötsligt fått namnet Gamla Hamnsvägen på vägskylten. Varifrån har detta namn kommit? Ingen inföding kallar denna väg för Gamla Hamnsvägen. Hade det inte varit naturligare med Gamla Ahlnäsvägen som den inofficiellt alltid har kallats?

Hur går det till? Är det ett gäng byråkrater som sitter och bestämmer vad vägarna i byarna skall heta utan att rådgöra med representanter för lokalbefolkningen? I så fall tycker jag det är för bedrövligt och tyckande högt över folkets huvuden!

Detta är bara två exempel på vad som kan ske när utbys bestämmer över en högst lokal angelägenhet.

Ett annat praktexempel på 1960-talet var när lantmäteristyrelsen helt fräckt körde över både byborna och kommunfullmäktige genom att ändra bynamnet Oxgangar till Oxkangar i sin iver att förfinska byns ursprung. Oxgangar (Ox-gångar) kommer troligen från att bönderna på fastlandet på somrarna förde ut boskap för att beta på holmarna i byn. Visserligen bara en bokstav men nog så viktig.

Så här förklarar förmodligen högt lärda herrar den förfinskade versionen av bynamnet: ”Sannolikt av fi. oksi ’björn’ och kankare ’backe, höjd’.” Alltså, vår by borde egentligen heta Björnbacka på svenska om man får tro allt vad som skrivs. Så björnar har spungit runt här i byn en gång i tiden? Borde vi då inte enligt nutida funderingar återinföra dessa björnar att ströva runt; åtminstone i vår by Björnbacka? Vargen har ju fått fritt livsrum i landskapet; visst borde det då också rymmas en och annan björn även om den är bra mycket farligare än vargen? – Här lägger jag naturligtvis in brasklappen Ironi.

När jag ändå är i farten så vill jag också blanda mig i ett annat namnbyte och detta invid Maxmo kyrka. Där fanns tidigare en väg som hette Pussasvägen, ett charmigt och annorlunda namn. Tror ni det fick vara kvar? Nehej då, nu heter vägen något så tråkigt som Norrfjärdsvägen. Kanske ett namnbyte med byns önskan och medgivande, vad vet jag, men visst var Pussasvägen bra mycket mera kuriosa?

Fram för fler lokalt förankrade namn i byarna!


Bynamnet Oxkangar – Svenska Litteratursällskapet i Finland

Får jag bjuda på några höstbilder till innan ni tröttnar? Mycket löv har blåst ned senaste dagarna. – Ett sant nöje att ta dessa bilder!

Gammel-Ahlnäs hamn där vägen slutar. Som synes är alla hemma i stan, inte en bil på parkeringen.

Invid detta gamla hus börjar vägen till Gammel-Ahlnäs.
Huset som sådant är ståtligt men i dåligt skick eftersom ingen bott där på årtionden. Tyvärr går det så för många äldre hus på landsbygden. Kaalos är gårdsnamnet.

 

Stormen Valio Roar

Sister Jane ringde upp igår kväll och kom med diverse instruktioner.

-Nu tappar du upp vatten så att du har i fall strömmen går! Har du tändstickor, ljus, batterier, ficklampa… flytväst, fallskärm, gasmask….? Nåja, det där sista hittade jag på själv. Hon är i alla fall om sig och kring sig och ville inte heller att jag skall sitta där i mörkret med tummen i ena mungipan när elektriciteten försvann.

Höstens första storm har behagat infinna sig och skall naturligtvis ha ett namn. Valio blev namnet i republiken. Valio, tänkte jag först. Hur kan de hitta på det namnet? Valio är likt Arla i kungariket en distributör av mjölkprodukter, smör och ost. Det visade sig naturligtvis vara ett finskt namn, kvinnligt eller manligt vet jag ej, som idag står i almanackan för att firas. Därav namnet på stormen. Det svenska namnet Ludvig står också i den finländska almanackan för denna dag men det skulle nog inte meteorologerna drista sig till att använda. Finskt skall det vara och Valio lät bra!

Vid närmare eftertanke låter också Arla bra, speciellt som det är ett svenskt kvinnonamn. Men det är ganska sällsynt i kungariket; bara 102 kvinnor bär det namnet. Namnet lär dock inte komma till användning i första taget för att namnge en storm eftersom svenska meteorologer använder samma namn på stormar som sina danska eller norska kolleger. I republiken skall det vara annorlunda; Risto, Ritva, Pekka eller något annat urfinskt. Absolut inte Roar som denna storm har fått heta i övriga Norden. Namnet snappade jag upp från Radio Västerbotten i bilradion när jag for för att veckohandla.

Vid närmare forskning visade sig att dagens namn i kungariket, förutom Ludvig, också är Love. Även det ett vackert namn. Jag trodde att Love enbart var ett mansnamn men det finns också 575 kvinnor i kungariket som har detta namn förutom 7493 manfolk. Jag tänkte nämligen på Carl Jonas Love Almqvist som jag har i min bokhylla. Alltså, boken ”Det går an” och inte någon mumie av herr Almqvist. Hujeda mig!

En tanke slog mig: hur sannolikt är det att det finns ett äktenskap i kungariket där Love och Arla är gifta med varandra. Eller i alla fall sambos eller liknande. Eller ännu mer osannolikt, att två kvinnor med namnen Arla och Love är gifta med varandra i dessa moderna tider. – Boken ”Det går an” tangerar äktenskapets vara eller inte vara som var aktuellt även på 1800-talet.

Stormen Valio Roar sig med att välta träd, ruska om i trädtopparna, kasta omkring saker, spela våldsamt på mitt vindspel, gunga havet och koppla bort elen. Halv fyra försvann elektriciteten här. Hon fick så rätt, sis. 100 000 lär ha drabbats av strömbortfall men någon katastrof tror jag inte det blir. Högre vattenstånd lär komma men i övrigt tippar jag att stormen Valio Roar ändå blir ganska beskedlig.  – Mitt vindspel Bells of Paradise har jag dock tagit ned på farstubron och fört i säkerhet inomhus. Färdigspelat för Valio Roar!

öjskatbro
Så fruktansvärt skitigt vattnet såg ut vid Öjskat bro på eftermiddagen. Säkert stormen som fört allt skitvatten från Kyro älv. Vind och vågor hade den riktningen.
stormen valio roar
Ett litet spratt hade Valio Roar spelat mig när jag kom hem men ingenting dock sönder.

Ny webbadress

Inte vet jag om det var nödvändigt och inte vet jag heller om någon lägger märke till det men min blogg har nu fått en kortare och lite snitsigare adress. Kort och gott www.villniles.com. Jag har min blogg på WordPress och tidigare ingick också detta ord i själva adressen. 22 € per år kostar det och då ingår också skydd av mina registreringsuppgifter. Utan skyddet hade det blivit ännu billigare men jag ville inte utsätta mig för risken att få spam. Registreringen var mycket enkel och det hela var gjort på några få minuter.

Läsare av denna blogg behöver inte göra någonting utan ni omdirigeras automatiskt.

Adressen villniles kommer sig av ”Vill ni les?” på dialekt. ”Vill ni läsa?”

Det var adressen. Nu skulle det också gälla att hitta på något mera fantasifullt namn än bara PJ. Jag får ta mig en funderare. Jag har tidigare haft andra namn men inget jag varit 100 % nöjd med.

isen
Isen ser blank och fin ut men det är mycket vatten längs med stränderna så det är svårt på många ställen att ta sig ut på isen. Vatten finns det också ovanpå isen och med det varma väder som nu råder blir inte isen direkt tjockare.

Traste Lindén

Märkligt, jag har nämnt det tidigare, ibland dyker det upp ett ord, en mening eller ett namn i hjärnkontoret från ingenstans. Som ett blixtnedslag och ordet vill inte ge sig av. Varför vet jag inte och jag vet inte heller något som kunde blåst in ordet/orden just nu. Någonstans i hjärnbarken har det legat gömt, nu dök det fram

Ikväll seglade namnet Traste Lindén upp i skallen och bara pockade på att jag skulle ta reda på vem han är. Musiker visste jag att han var men inte mycket mera. Jo, han hade Traste Lindéns Kvintett, ett band som startades 1985, men jag trodde det var en 1950-tals orkester eller så. Så fel man kan ha! Riktigt trevlig musik! – Traste, vilket ovanligt namn, döptes han till det namnet?

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=8Od4uGvEpW4]