En dag i södra Österbotten
Om vi bortser från trafikmarodören sist på torsdagen – inte roligt att inte se bakomvarande bils strålkastare i backspegeln – så var dagen mycket fin och givande. Visserligen bjöds det på en hel del regn men på eftermiddagen och på kvällen blev det uppehållsväder.
Det blev en dag med både släktbesök och turistande. Jag, sister Jane och svåger styrde kosan söderut. Först besökte vi kusin T med ett par av övriga familjen i Övermark. Kaffe och dopp samt trevlig samvaro en stund. Märkligt är att vissa av släkten umgås man mera med medan andra träffar man sällan utan att man egentligen gör något medvetet val. Det är samma med vänner och bekanta. Det bara blir så men kusin i Övermark försöker jag besöka minst en gång per år.
Därefter körde vi mot sydost och närmade oss Kauhajoki. Fina, raka vägar, något vi inte är bortskämda med i våra trakter.
Vårt första delmål var Kammi-kylä i Nummijärvi ute på en mosse. En stig på ca. 500 meter ledde ut till en liten samling hus som var byggda på mossen av det som dess skapare Erkki Kalliomäki hittat i naturen eller annars bara kommit över. Det såg verkligen ut som en sagomiljö med de gråa husen som inte direkt var byggda med vattenpass utan som det föll sig. Det var nästa så att man väntade sig något sagoväsen, troll eller skogsrå skulle dyka upp bakom knuten. Nej då, det var bara Erkki som stod och kokade kaffe i sotig panna som hälsade välkommen.
3 bastur finns, en rökbastu, och man kunde också ta ett dopp i det coca-cola-färgade vattnet som fanns i en pöl och runt en liten holme med grillmöjligheter. Vi avstod men jag kan tänka att det är en upplevelse att få sänka sin lekamen i mossens hemlighetsfulla vatten.
Sedan blev det en kort färd till nästa ställe som var Alpon Savanni, en konstpark med diverse figurer och djur gjorda av skrot och vad som fanns till hands. Ganska likt Edvin Stigen i Vasa men på ett mindre område. Här har Alpo Koivumäki låtit fantasin och kreativiteten flöda när han sett möjligheter i det vi andra ser som skrot. Jag kan tänka att grundtanken var samma hos både Kammi-kylä och Alpon Savanni men med olika material. Egentligen borde man fördjupa sig mera i detaljerna och kanske den historia som finns bakom figurerna. Hans verk finns också på annat håll och han har deltagit i konstutställningar. Tyvärr kunde jag inte föra något djupare samtal med de båda herrarna eftersom de inte talade svenska (vad jag kunde förstå) och själv är jag inte heller någon fena på det andra inhemska. Men säkert hade de haft ett och annat att berätta.
Senare på eftermiddagen blev det ytterligare ett kusinbesök i samma kommun som de båda turistbesöken, nämligen Kauhajoki. Här fick vi verkligen beundra den blomsterprakt som kusin M-B åstadkommit på sin gård. En verkligt praktfull uppsättning blommor och växter. Enbart att hålla dem med vatten måste vara ett styvt jobb. Maken var inte så mycket sämre för han kunde ståta med en stor samling keramikgubbar av en dansk konstnär. Det fanns att titta på.
Mat dukades snart fram och vi fick avnjuta en god middag med älgkött i såsen, efterrätt och kaffe/te med bakverk. Verkligen gott! Kusin stod för anrättningen men maken är också duktig på kokkonsten så i det huset behöver de inte svälta.
En sak som överraskade mig var att innan måltiden så läste kusin en kort bordsbön. Länge sedan jag varit med om det men kanske inte förvånande med tanke på de båda är troende och aktiva i religiösa sammanhang. Kanske det var därför det smakade extra gott? I alla fall en fin sed vid matbordet. – Jag undra om minnet sviker mig men var det inte så att det också lästes bordsbön den tiden vi gick i folkskolan på 60-talet? Kanske någon läsare kan verifiera eller dementera?
En lyckad dag i södra Österbotten och nöjda vände vi kylaren norrut mot Vasa stad där jag lämpade av sister och svåger innan jag ensam fortsatte den sista biten hemåt. Vad som hände då har ni redan läst om. – Vi tittar på en bildbomb!
Här har vi ingången till Kammi-kylä i Nummijärvi. Spångad gångled ut till husen
Här ser vid det första huset som möter oss
Invändigt är det väldigt fint. Man kan också hyra in sig för privata fester
Erkki står färdig med kaffepannan.
Vi traskar vidare till nästa hus
Byggnadsdetaljer från ett av husen. Man tager vad man haver.
En nätt liten rökbastu fanns och nära till dopp i mossen.
Här blir man förmodligen inrökt
Allt möjligt kan man hitta i naturen. En slags fågel kan jag förmoda.
Se där är friherren själv i full fart med att fotografera holmen. Foto: Sister Jane
En bild till på Friherren. Denna gång klappandes en kossa på Alpon Savanni dit vi nu förflyttar oss. Foto: Sister Jane
Vad är detta för något? Alpon Savanni.
Här strövar det vilda djur omkring till synes med bestämda steg. Vart då?
Upps! Ett lejon på språng. Den vill man inte bli biten av.
Eller denna svartbjörn.
Elefanten trumpetade vackert. Den som hör hen hör.
Det var en morsk en!
Här sitter de och väntar på ett och annat kadaver.
Hej hopp i full galopp kommer en häst
Och till sist, krama kamelen innan vi fortsatte. Eller är det en dromedar? Ett urval av bilder från förra torsdagen.
Alpon Savanni – Hemsida
Kammi-kylä, fyndighetens fäste – YLE Egenland – med video längst ned
Alpos savann, Nummijärvi – YLE Egenland – video
Kammi-kylä – position på Google maps
Alpon Savanni – position på Google maps
Du kanske också gillar
8 kommentarer
Wesber
Men oj så kreativt och vackert på båda ställena. Där skulle jag ha varit, så avslappnande det ser ut, huset var jättefint invändigt. Visst läste vi bordsbön i skolan, till och med upp i högstadiet ( åtminstone i sjuan) minns jag att vi läste en bordsbön innan vi åt. Och morgonsamlingarna i Medborgarskolan där vi alltid sjöng en psalm innan vi började dagen minns jag också. Sommaren är tillbaka, 30 gr ska det bli framöver. Toppen.
Per
Så bra att jag inte mindes fel angåeden bordsbönen. Jag tror knappast att de gör det nu för tiden i skolan.
Jag gick i Mellanskolan, bara ett stenkast från Medborgarskolan, och där fanns också morgonsamling med psalm och diverse tal. Ibland hände det sig att någon elev svimmade när stunden blev för lång. Duns i golvet, då visste man att någon svimmat.
Här har vi en mellandag med kommande regn men resten av veckan ser fin ut.
Annepauline
Vilka ställen det finns! Helt otroligt vad de fått till. Ingenting passar ihop och ändå är det helt perfekt ihop.
Det måste vara personer med en otrolig fantasi som fått till allt det här. Husen är helt underbara, ja, djuren likaså.
Visst har även jag hunnit läsa bordsbön i skolan. ”I Jesu namn till bords vi går, välsigna Gud den mat vi får”, sen kommer jag inte ihåg mer. Men vi sa alltid ”Tack gode Gud för maten, amen, tack” med knäppta händer när vi ätit klart. – Morgonsamling har jag även varit med om. Samling i ”aulan”. Olika lärare höll samlingen och vissa var så tråkiga och långrandiga så alla bara stönade när en sådan typ kom in och ställde sig att tala. Visst hände det att någon svimmade, kadonk, lät det och så började alla kolla runt. Vem tuppade av den här gången? Haha, jag har ju helt glömt bort det där med bordsbön och morgonsamling. Nostalgi.
Per
Ja, tänk vad folk håller på med. Men kul att se om man från korn på något sådant. Frivilligt inträde och vi gav varsin slant.
Ja, så var bordsbönen. Och sedan skulle det tackas, det hade jag glömt. Nu stiger man upp från bordet som om det är en självklarhet att man har mat på bordet. Nåja, jag tackade värdinnan så det gick säkert fram.
Morgonsamlingarna var för det mesta en ganska tråkig historia men där skulle man stå en stund. Precis som du berättade om i ortodoxa kyrkans mässa. Vi hade två lärare, Bamse och Majken, som låg lite i fejd med varandra angående morgonbönen. Bamse var jude och ville smyga in lite sådant medan Majken var strängt evangelisk luthersk.
Annepauline
Vår favorit var rektorn för hon var väldigt kortfattad. Tre meningar så var det klart, ingen hann ens tänka tanken på att svimma. Men så var det läraren i kristendom ( hette det så? ) som stod och bredde ut sig med liknelser som ingen förstod nånting alls av. Haha, tänk om alla hade haft mobiler på den tiden, då hade det minsann googlats och kollats FB och Twitter under hela morgonsamlingen.
Per
Jag kollade i mitt avgångsbetyg och det hette religionskunskap. Betyg 8 så det blev ingen präst av mig. I terminsbetygen hade jag annars ofta 9 i det ämnet (skala 4-10 där 4 var underkänt) men sista gången halkade jag ned ett steg.
Ja, tänk vilket tisslande och tasslande, pip och surrande det hade varit om mobiler funnits redan då. Tror inte att gått hem hos lärarkollegiet. Nu för tiden finns det väl knappast någon morgonsamling, eller?
Wesber
Jag minns två flickor i högstadiet som började dansa vals till en psalm. Det var ju höjden av hädelse på den tiden, jag ser dom ännu framför mig.
Per
Ser man på, de kunde nog den tiden också. 🙂 Man kan undra vilken psalm som går i valstakt?