Från en smäll till Henry Miller och Väinö Linna
Just som jag öppnade dörren till den mörka, kalla farstun hördes en skarp smäll och ljud av glas som gick i kras. Jag hade famnen full med ljusstake och julstjärna med vidhängde sladdar och trodde först att nu hade säkert någon lampa gått sönder i juldekorationerna. Julen skulle ut till sitt sommarkvarter på vindsvåningen och julstjärnan i vindsfönstret skulle släckas för denna gång.
Smällen hade dock en klart högre ljudnivå än om en lampa gått sönder och ljudet av krossat glas gjorde mig fundersam. Jag tittade spejande mot ytterdörrens glasrutor för att se om någon av rutorna var sönder eller hade ett litet kulhål i mitten. Tänk om någon stod på utsidan och riktade sitt vapen mot mig? Ett kort ögonblick frös jag till, nåja det är inte direkt varmt i farstun, men så tog jag mod till mig och gick uppför de branta trapporna till vindsvången för att lämpa av mitt lass. Sladden drogs ur väggtuttaget, det blev mörkt och julen var slut.
På väg tillbaka svängde jag av in i framstugan, mitt bibliotek, för att bläddra bland mina böcker efter den bästa inledningen på en bok som skrivits. En stund tidigare hade jag nämligen läst ett inlägg på Facebook som hade förslag på den bästa inledningen på en bok. Jag fann ämnet intressant och sökte i mitt minne efter den bästa inledning som jag läst. Eller åtminstone betytt mycket för mig på sätt eller annat. Jag sökte och bläddrade, funderade och frös. Jo, det är kallt i mitt bibliotek. Jag hittade ett och annat och tog med mig några böcker in i stugvärmen för att studera inledningarna.
Smällen i farstun var nästan glömd men när jag tog tag i handtaget till stugdörren på väg in i storstugan märkte jag att något var fel. Handtaget var alldeles löst och dörren ville inte sluta tätt mot dörrkarmen. Konstigt, dags för en undersökning.
Det visade sig att låskolven i dörren hade gått av och flugit raka vägen ned i en hink där jag har tomglas. Kanske fanns det någon fjäder i låsmekanismen som hjälpte till så att blev en sådan fart på kolvbiten. Förklaringen till smällen var funnen men hur i hela fridens namn kan en låskolv gå av på mitten bara så där. Och med den smällen. Det lät ju nästan som ett skott. Nåja, kommer tid kommer råd. Det fixar sig på något sätt.
Inledningen som jag fann, eller i alla fall tredje stycket på sidan, är på något sätt symptomatisk för vår tid.
Boris har nyss lämnat mig en sammanfattning av sina åsikter. Boris är väderleksprofet. Det dåliga vädret kommer att fortsätta, säger han. Det blir fler katastrofer, mera död, mera förtvivlan. Det finns inte minsta tecken till någon förändring. Tidens kräfta förtär oss. Våra hjältar har tagit livet av sig eller tar livet av varandra. Hjälten är alltså inte Tiden utan Tidlösheten. Vi måste gå i jämn takt, i slutna led, mot dödens fängelse. Det finns ingen räddning. Vädret kommer inte att förändras.
Ur Kräftans Vändkrets av Henry Miller.
Jag vet inte om det är den bästa inledningen på en bok men det blev för mig en inledning till ett läsäventyr av helt annat slag än jag tidigare läst. Det är trettio år sedan jag först stiftade bekantskap med Henry Miller och i mina unga år betydde han mycket för mig.
Martin Ezpeleta (hoppas länken fungerar ) på Facebook hade fler fina inledningar på tal; frågan är om inte följande av hans förslag ändå tar priset. Roligt är att det är en finländare som står för den korta, koncisa meningen.
”I begynnelsen var kärret, gräftan och Jussi”
Väinö Linna i Högt bland Saarijärvis moar.
Det var naturen, verktyget och människan. Det var där det började: utmaningen, tungt arbete och finsk sisu. Läs boken om ni inte gjort det!
Vilket är ditt förslag på en bra inledning på en bok?
Du kanske också gillar
21 kommentarer
kicki
Jag tycker om när böcker börjar på ett vardagligt sätt, så man kommer i rätt stämning på en gång. Det finns ju så många bra exempel, men Katrina av Sally Salminen är en favorit: Katrina var den äldsta av tre systrar, dotter till en bonde i norra Österbotten.
PJ
Det var en enkel inledning men man fick ett första aning om vem Katrina var.
Själv gillar jag det lite mera dramatiska så att man blir lite frågande och omruskad i första stycket. Vad är nu detta?
Anne
Tack, jag tar till mig boktipset. Har lustigt nog inte läst Väinö Linna. Men ska ske!
PJ
Ja, gör det. Börja med trilogin Under polstjärnan och fortsätt med Okänd soldat.
Anne
Tack det ska jag göra. Noterat i min lånelista nu. 🙂
kicki
Det enkla kan vara det bästa. Läs Katrina om du inte gjort det. En klassiker som till och med blivit prisbelönad.
Krångliga böcker har jag inte lust med. Det verkar som vissa författare fått för sig att ju krångligare och mera oförståeligt och ordrikt man skriver, desto bättre.
Anne
Tack Kicki! Helt klart är det så ju.
PJ
Den får vi lägga bakom örat.
Jag läser både ”krångliga” böcker och böcker med handling och rakt språk.
Mina favoritförfattare är Henry Miller och Dan Andersson med helt skilda stilar.
lagottocattleya
Jag har några som jag tycker om…men vill nog leta lite först…Jag ska notera det här och försöka återkomma. Mina böcker fryser inte lika mycket som dina, så det finns kanske utsikter att det här tar lite tid – i värmen…
PJ
Vi väntar med spänning!
annepauline
Jag tycker också om böcker som inleds med en rivstart. Läste nyligen Himmelsporten av Marie Hermansson. Den började med en rivstart och fortsatte i samma rasande tempo hela boken ut. En helt galen bok men väldigt spännande. Jag läser nu Den tomma stolen av J.K. Rowling. Den började i och för sig bra men nu radas karaktärer upp i outsinlig ström så jag tappar nästan greppet. Boken har marknadsförts hårt men jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om den. Överreklamerad, kanske?
kicki
Ursäkta, nu kom min kommentar under Anne och det var inte meningen, utan till PJ!
PJ
OK, men vi förstår vad du menar.
tpo
av nån anledning har dessa rader fastnat för mej: Det var Halmis som hörde det först – som vanligt. Han var lika fenomenalt lyhörd som han var skarpsynt. Själv hade jag lagt boken ifrån mej sedan jag tröttnat på…
PJ
De raderna tarvar en källa. Man blir nyfiken på vem denne Halmis är. För det är väl ingen julbock gjord av halm? 😉
tpo
författare skotte, 1960
PJ
Det blev jag inte mycket klokare på. Säkert någon känd författare men jag har låååångt ifrån läst alla. Det tror jag ingen har gjort. Så lite till beövs
tpo
Alistair MacLean – Natt utan slut
PJ
Ahh, han har jag läst i unga dar. Många. Den bästa i sin genre.
Någon speciell inledning minns jag inte men ”Fruktan är mitt vapen” var min favorit.
Fint att åter minnas denna eminenta författare.
lagottocattleya
Nu har jag bestämt mig. Det går inte att förbise Garcia Marques och hans ljuvliga inledning till ”Hundra år av ensamhet”! Och även om alla vet hur den börjar så kommer den här:
”Många år senare, inför exekutionspatrullen, skulle överste Aurelio Buendia påminna sig den avlägsna eftermiddag då hans far tog med honom för att visa honom isen. Macondo var då en by på tjugu hus av lera och vildbambu byggda på stranden av en flod med genomskinligt vatten som störtade ned genom en bädd av blankpolerade stenar, vita och enorma som förhistoriska ägg.”
PJ
Se där, samma som Espeleta hade på förslag.
Jag blev tvungen att titta i två andra böcker som jag också har av Marques i min bokhylla men det var noveller men de kom inte upp i samma klass som inledningen av Hundra år av ensamhet.
Säkert kommer jag att hitta andra inledningar som också är bra men man borde ha gott om tid för att göra det ultimata valet.