Nästan bara jämmer och elände

Riktigt trögt har det gått med bloggskrivandet denna vecka. Jag har flera gånger kommit igång men redan efter några stycken så har jag raderat och gett upp. Inspirationen har lyst med sin frånvaro. Uppslag finns det flera men det har känts tungt.

Även detta inlägg känns motigt eftersom det är ett slags klagande och sådant gillar jag inte. Skall man klaga skall det vara rejäla grejor att bre ut sig över. Inget smågnällande över utebliven skrivlust. Och så begår jag själv denna synd.

För att fortsätta i samma småsnyftande stil så meddelade Urkult igår att det inte heller i år blir någon festival i Näsåker. Så less jag blev! Samtidigt har jag haft på känn att festivalen skulle ställas in. Läget är alltför osäkert och det är en stor apparat att dra igång med alla förberedelser, artistbokningar, biljettförsäljningar och annonseringar.

År 2020 var på många sätt ett förlorat år och år 2021 ser inte ut att bli mycket bättre trots att vaccineringarna har dragit igång. Smittläget är relativt gott i republiken men ändå varslas det om än hårdare åtgärder som bland annat drabbar resandet. Det finns ingen ända på vad ansvariga kan hitta på. Ena dagen är de bekymrade och nästa dag oroliga för att tredje dagen påminna om att fan finns runt hörnet. Eventuellt. Så tar vi om samma visa igen. Och massmedia är inte sena att haka på för att få braskande rubriker. Ingen tänker på att detta ständiga mässande också påverkar folk och folkhälsan. Till sist blir folk immuna och stänger öronen; om inte värre sker.

Ska vi vara riktigt pessimistiska så läste jag innan jul om en rapport från WHO som menar att pandemin inte är över förrän år 2025. Sug på den karamellen! Så det blir nog att semestra på tomten några år framöver.

Så ja, inget toppeninlägg men kanske nödvändigt för att få igång skrivandet igen. Kanske denna sura propp som suttit och blockerat?

Som glädjande avslutning kan jag rapportera att vintern kommit till Österbotten. En mindre snöstorm igår och idag har vi temperaturer som närmar sig -25 C. Isarna har lagt sig på de flesta ställen inomskärs och det vita snötäcket lyser upp landskapet. Lägg därtill att solen tittade fram idag och sa Hej! Dagarna har också blivit längre och idag har vi en timme och sex minuter längre dag än vid midvintersolståndet den 21 december. Alltid något att glädjas åt ändå och imorgon skall jag besöka en stad som jag inte besökt på 47 år! – Jodå, man kan resa, det handlar bara om hur.

Hur har ditt humör varit denna vecka? Glad som en lärka eller dyster som en gök? Något du kunnat glädja dig över?

Som synes är trängseln enorm kring brödborden. Nejdå, mycket lite folk, skoja! Väljer man rätt tidpunkt och rätt köplada med gott om utrymme är det ingen trängsel.

Här är de ännu mera utrymme, i byn. Bara jag och min skugga. Promenaden idag var bitande kall i benen trots att jag hade långkalsonger på. Men min vinterjacka som jag köpte ifjol är väldigt varm, och tung. Den väger lika mycket som en gammeldags dykarutrustning men den klarar säkert -35 C.

 

Igår var det snöskottning på programmet. Snygga drivor eller hur? Idag blev det besök i köpladan och så blev det att elda i spiseln redan på eftermiddagen. Och ett blogginlägg.