Min fantasiresa, del 2
Jag är i Malmö och fortsätter min fantasiresa som egentligen mera är en musikalisk odyssé än en vanlig nöjesresa. Det som jag nyligen har upplevt av musiken via TV, streaming och lyssnande på Spotify och YouTube.
Innan jag lämnar Malmö så vill jag passa på att åter uppmärksamma programmet Sverige! och senaste avsnittet där en annan musikalisk bekantskap dyker upp, nämligen Juanjo Passo från Malmö, ledare för tangobandet Orquesta Tangarte och son till Juan José Passo som programminslaget egentligen handlar om. Jag träffade Juanjo år 2013 när han uppträdde i Vörå kyrka med gruppen Quinteto Bandango. I den gruppen och även i Orquesta Tangarte spelar också hans fru Hedda Heiskanen violin. Hedda är bördig från Kristinestad.
Såja, i väg från Malmö och målet är denna gång Berlin som jag besökt en gång tidigare helt kort under en dagsresa. Jag skulle gärna återvända till den staden och därför väljer jag att där uppleva en konsert med Kinga Glyk, polsk basist och stjärna inom den europeiska jazzen. Trots sin relativt unga ålder, född 1997, har hon eget band som turnerar främst i Europa och då ofta i Tyskland. Så otroligt duktig hon är på sitt instrument och så mycket spelglädje. Och hennes hatt, den gillar jag skarpt! Hon är född i en musikalisk familj, dotter till vibrafonisten Irek Głyk. Jag är ingen storkonsument av jazz men Kinga kan trollbinda mig en hel konsert och i tisdags spelade hennes band på Szczecin Jazz 2021. Kan ses på Facebook för den som är nyfiken. Jag lovar en fin musikalisk upplevelse. Dock saknar jag applåderna som helt säkert hade kommit om det funnits publik.
Mycket har jag inte upplevt av Berlin men den staden står högt på min önskelista den dagen vi åter fritt kan resa. Som jag uppfattat är Berlin en europeisk smältdegel för konst, kultur, musik och upplevelser av olika slag. Där bor också en annan artist som jag senaste året fått upp ögonen för, nämligen Alice Phoebe Lou, singer-songwriter ursprungligen från Sydafrika. En udda fågel med underbar röst.
Vi fortsätter och denna gång är målet Färöarna! Hur vi tar oss till Färöarna är aningen dunkelt. Helt säkert går flyg dit men varför inte ta färja från Hirtshals i Danmark. Färöarna, denna vindpinade, isolerade ögrupp mitt ute i Atlanten halvvägs till Island. Jag föreställer mig att där finns vild natur och att havet är allestädes närvarande. Kan det komma något musikaliskt från detta håll i världen? Jo, Eivør eller Eivør Pálsdóttir som är hennes fulla namn. Jag har inte sett henne live men vet att hon uppträdde på Urkult 2012, året innan jag blev stamgäst på festivalen. Så synd att jag då missade Eivør! Jag vill minnas att hon uppträdde i Stockholm ifjol eller var det året innan? Som jag grämer mig att jag då inte for i väg för att uppleva henne live på scen. Så är det: jag ångrar mest det jag inte gjorde.
Jag gillar hennes röst, person och val av låtar. Hennes musik har inflytande från många håll: jazz, folkmusik, country, popmusik och klassisk musik men ändå är hennes stil lätt igenkännbar. Hennes röst är hennes varumärke, en röst som också omfattar strupsång. Där på Färöarna, även om hon också ofta turnerar runt om i Europa, vill jag uppleva Eivør live på scen. Hon har på Facebook senaste tid streamat flera spelningar som hon gjort. – Edit! Jag vill bara tillägga att ikväll (27.3) sänder hon ytterligare en konsert på YouTube! https://www.youtube.com/watch?v=UXnl9ScfHZs
Mycket musik i min fantasiresa, dags för en brytning och var kan den inträffa? Jo, jag väljer Toronto där jag 2010 såg en av Cirque du Soleils föreställningar. Cirque du Soleil har jag också sett live i Åbo men det blir Toronto denna gång när jag åter vill uppleva någon av deras många teman. Cirque du Soleils är det som kallas nycirkus med fantastiska shower. Det finns inte bara en utan jag räknar till hela tolv olika förställningar men Alegría är kanske den mest kända och som jag sett två gånger. Det jag också uppskattar är att de inte har djur med på manegen. Just nu är alla föreställningar inställda och de väntar som många andra på bättre tider. Men vill ni se cirkus så kan jag lova att detta är något utöver det vanliga så håll ögonen öppna den dagen ruljangsen åter kommer i gång.
Toronto tyckte jag var en trevlig stad alldeles vid stranden av Lake Ontario. Rent och snyggt. Där åt jag också den mest överdådiga frukost jag någonsin gjort på ett hotell. Rena lyxen. Kypare med vita handskar och svart kostym passade upp och första morgonen frågade en av dem mitt namn, något som de kom ihåg resten av min vistelse där. Jag besökte också avlägset släkt där och fick därmed se lite mera än bara det som en turist får se. Jag kunde gott tänka mig att åter besöka staden. Förresten är stadshuset i Toronto ritat av Viljo Rewell, samma arkitekt som ritat Atrium-kvarteret i Vasa.
När jag ändå är på andra sidan Atlanten passar jag också på att besöka ett nytt land och då blir det Mexiko och konsert med den mexikansk-amerikanska sångerskan Lila Downs. Hon är född 1968 i Tlaxiaco i Oaxaca provinsen i sydvästra Mexiko med mexikansk mor och amerikansk far. Förutom spanska och engelska sjunger hon också på ett flertal inhemska språk. Visste ni att i Mexiko finns det 68 registrerade indianspråk, alltså språk som avsevärt avviker från spanska? För att inte tala om alla dialekter som måste finnas. Men så är Mexiko en folkrik nation med 112 miljoner innevånare.
Jag gillar Lila Downs för hennes röst, sånger och stil. En praktfull kvinna i sina bästa år som också är socialt engagerad för de svaga i samhället och för ursprungsbefolkningen i Mexiko. Jag lyssnar ofta på hennes musik via Spotify och hon är en av de artister jag gärna skulle se om hon dyker upp någonstans här i Norden framöver.
Vart i Mexiko min resa skulle gå är jag inte helt säker på men varför inte till Stilla Havskusten i Oaxaca provinsen? Jag gör nedslag med street view i Google maps och jag gillar vad jag ser. Visserligen finns det mycket kriminalitet i landet men som så ofta när man reser så gäller det att ta reda på var de farliga områdena finns och var man kan röra sig säkert. Och därmed tror jag att jag avslutar min musikaliska fantasiresa ut i världen och stannar tills vidare någonstans i Oaxaca. Jag hoppas att ni hittar åtminstone något intressant bland mina musikaliska förslag och att ni åter börjar drömma om att resa. Umeå-Malmö-Berlin-Färöarna-Toronto- Oaxaca, inte så dum resa eller hur?
Fann du något intressant bland min musik eller har du helt andra intressen?
Detta är Muggs Island alldeles nära Toronto med dess höga TV-tornet i bakgrunden. CN-Tower 553 meter högt och naturligtvis måste jag också dit upp och gå på glasgolv.
Stadshuset i Toronto
Jag glömde att berätta att på resan från Berlin till Färöarna passerade vi Köpenhamn och Hovedbanegården.
Kinga Glyk – Spotify
Eivør – Spotify
Lila Downs – Spotify
Alice Phoebe Lou – Spotify
Orquesta Tangarte – Spotify
Sverige! – Programmet på Svt där ni får träffa Juanjo Passo och hans tangohistoria som första inslag.
Kinga Glyk – Hemsida
Szczecin Jazz 2021 – konsert med King Glyk Band på Facebook. Fatar jag rätt är Göran Blom trummis.
Eivør – Hemsida
Cirque du Soleil – Hemsida
Lila Downs – Hemsida
Lila Downs – Wikipedia
Här stannade jag till på min resa i provinsen Oaxaca i Mexiko för att äta lunch. Bara att snurra runt och titta sig omkring. På andra sidan restaurangen finns Stilla Havet.
8 kommentarer
E
Oj, vad du har varit ”vidfäälo”! Hur många världsdelar har du kvar att erövra? Kanske bara de som börjar på A?
Mina resor har aldrig tagit mig utanför Europa. Det är inte så att reslusten inte skulle finns men omständigheterna har inte tillåtit det. Jo, jag vet att det är en prioriteringssak, men om man väljer att skaffa barn så måste man ju först se till att de har mat, kläder och tak över huvudet. Resandet får vänta och sen går åren och man blir feg. Först och främst för feg för att resa på egen hand och lämpligt ressällskap för annat än vanliga turistresor har aldrig dykt upp. Gruppresor i t ex buss är inget jag kan tänka mig! Sedan blir man pensionär med små inkomster och som kronan på verket kommer det en epidemi! Jag tror det är dags för mig att inse att jag inte kommer att få se så mycket av världen som jag tänkte mig! 🙂
Så mycket är ännu osäkert med pandemin, men Island och Färöarna skulle jag gärna besöka. Några städer i Europa finns på listan… Rom, Prag, också Berlin. Och så finns det många osedda öar kvar i Grekland. Drömma kan man ju alltid!
Per
Egentligen har jag inte rest så mycket och jag har kvar alla A-världsdelarna: Afrika, Asien och Australien. Som du också skriver så kostar långvägaresor en rejäl slant och som pensionär får man hålla i börsen. Drömma kan man!
Däremot har jag inga problem med att sticka iväg nästan vart som helst. Helst undviker jag dock diktaturstater och länder där förtyck förekommer och de är ganska många. Bussresa kan jag tänka mig om jag får sitta längst fram så att utsikten framåt är god… hehe. Långfärdsbussar är nu för tiden mycket bekväma. Jag gjorde en sådan resa, Köpenhamn till norra Spanien men så långt vet jag inte om jag numera vill åka med buss. Speciellt när det finns billigt flyg.
annepauline
Jag läste för något år sedan om Transsylvanien och Bukarest och platser däromkring och blev så intresserad så jag tänkte: Dit måste jag resa! Hehe, ända sen dess har jag varit på väg… får se om en resa dit blir av. Annars skulle jag gärna åka till Svalbard. Men de resorna är så förskräckligt dyra. Ja, också Nya Zeeland förstås! Haha, jag skulle kola vippen av tanken på flygresan dit flera veckor innan det skulle bli dags att åka. Jag hade en kollega som varit dit och hon påstod att det måste vara paradiset på jorden. Men, men, fantisera och titta på bilder kan man ju alltid. Island kan jag rekommendera till alla hugade resespekulanter. Där är det också enormt fint.
Ja, Cirque du Soleil är väldigt bra. Jag såg dem första gången när de var här och uppträdde på den vattenfestival som hölls några år på raken. Då var gruppen rätt ny men enormt duktiga. Undrar om inte de var ganska först med så kallade nycirkus. Tråkigt även för dem med pandemin och uteblivna föreställningar.
Per
Vi får hoppas att du kommer dig dit och kanske om du har tur får du se Dracula. Visst var det han som huserade där? Ett annat lite udda resmål är Kappadokien i Turkiet som också lär vara lite speciellt.
http://www.vagabond.se/artiklar/resmal/20140225/magiska-kappadokien-i-turkiet/
Visst, Nya Zeeland har jag hör mycket gott om men det ligger på andra sidan jordklotet. Det får ingå i stora jorden-runt-resan när jag gör den, haha…. Lär väl aldrig bli av. På Island borde man hyra bil och köra runt hela ön. Sedan var det språket som inte är så lätt, lika svårt som färöiska. Det finns förresten en bloggläsare av denna blogg som studerar isländska, råkar jag veta.
Om Cirque du Soleil var först med nycirkus vet jag inte men en av de största är de i alla fall. De lär ha flera tusen anställda så det är ingen liten kvarters-cirkus.
annepauline
Förrsten billigt flyg. Tror du det kommer att finnas billigt flyg om och när den här pandemin tar slut? Flygplan brukar flyga ”över mig” på väg till två flygplatser lite norr om staden. Nu ser och hör man flygplan riktigt sällan. När man hör ett plan är det så man tänker: Öh, vad är det för ljud…javisst ja, flygplan.
Det enda som flaxar runt i luften är polishelikoptrar. Nu har polisen fått för sig att spana in de kriminella gängen. Jaja, lycka till med det, säger jag.
Per
Jag tror att billighetsflyget kommer tillbaka även om det kan dröja. Om inte många flygbolag går i konkurs, risken är uppenbar! Men flygplanen lär väl finnas kvar och de borde då vara billiga för den som vill starta upp nya bolag. Jag tror att det finns ett stort uppdämt resebehov och de bolag som överlever kan göra goda vinster men småningom kommer det att plana ut och en mera normal situation uppstå. Men, det finns ett stor MEN. Klimatkrisen! Om tio år kan det se helt annorlunda ut och med tanke på hur relativt lätt olika regeringar under pandemin infört mer eller minder kontroversiella lagar som begränsar folks rörlighet och frihet så vet man aldrig vad framtiden har att bjuda. Tänk om det blir så att istället för epidemiologer som nu styr utvecklingen så kan det vara klimatforskare som gör det i framtiden. Kanske alla turistresor klassas som onödig och bara de riktigt rika har råd och möjlighet att resa. Den som överlever får se!
När det gäller polishelikoptrar så tror jag vi i framtiden mera får se drönare som smyger omkring. Också det kontroversiellt med tanke på Storebror.
hasse
Heddas morfar från Vörå.
Per
Ja, visst var det så. Det hade jag glömt bort.