Min onsdag på Kaustinen Folk Music Festival

Jodå, jag besökte Kaustinen Folk Music Festival i onsdags. Eller Kaustbyfestivalen som jag säger fast det är ingen som verkar veta vad det är förutom här i svenska Österbotten.

Jag hade tänkt blogga om detta igår torsdag men jag var så trött och hängig att det blev till ingenting. Dagen bara rann iväg och helt plötsligt var det kväll och fortfarande trött gick jag till sängs i kristlig tid. Vad som fattades mig vet jag inte. Idag morgon, fredagen den trettonde, vaknade jag däremot pigg och redo redan klockan fem på morgonen.

Ganska mycket folk där och många musikanter som ville uppträda. Stora som små. Fint att det finns detta tillfälle även för amatörer att få ta fram sitt instrument och bjuda på sin repertoar. En trevlig och bra stämning. Och inte ett enda fyllo såg jag utan alla verkade vara där för att njuta av musiken, sommaren och samvaron. För det handlar mycket om samvaro för de som är aktiva inom folkmusiken.

Det är inte bara den traditionella folkmusiken som spelas utan utbudet är brett och med många intressanta inslag för oss som gillar alternativ musik. Kända, finska artister brukar också uppträda för de som vill dansa och se kända nöjesprofiler.

En sak jag lade märke till, både i onsdags och tidigare, är den dragning ett stort, öppet golv har på små barn. De rusar upp, springer och leker helt utan blygsel och hämningar. Många gånger är också barnen de första som låter sig svepas med av musiken och takten.

Jag visar lite bilder men tillhörande text.

Soligt och fint väder. Många satt i skuggan eller solade på filtar.

Spontanspel förekom både här och var. Här några gossar som var riktigt duktiga på sina instrument. Kanske jag kan få med dem på en video senare.

Både dans och slickepinne sköttes på samma gång. Det gäller att inte spilla någon tid.

Fiddlarna uppträdde i Spelmanshuset. Här finns också musikanter från Oravais.

Omiri från Portugal. En fartfylld show av en en-mans-orkester med förstärkning från både video och playback. Soundet påminde till viss del om Trad.Attack! från Estland som jag ifjol hörde på Kaustby och Urkult. Modernt med grymt basljud och dansvänligt. Mixade inslag av äldre kvinnor som sjöng gamla visor till denna taktfasta dansmusik. En av akterna som jag på förhand var intresserad av. Omiri levererade!

Sväng inte att förglömma. Musik som spelas på munspel. Allt från vackert till dansant.

Chouk Bwa från Haiti trummade minsann loss! Lite woodoo fanns visst också med i musiken.

La Riippa Group var också ett av de band jag var nyfiken på. Om jag inte är helt fel underrättade borde Jessica Riippa (sång) vara syster med Niko Riippa, gitarristen i Wentus Blues Band. En jazzig stil och mycket bra framfört. Julia Hansson trakterar dragspelet, en tidigare musikalisk kändis för mig. Från Karleby-hållet.

Och naturligtvis Folk All-in Band från Sverige som gav järnet uppe på Kallio Klubi. Mödan värt att klättra dit upp. FAB är ett riktigt partygäng som får alla att plocka fram dansskorna. Jag såg dem för något år sedan tillbaka på samma scen. Emma Ahlberg, andra från höger, också bekant från andra uppträdanden.

Och ser man på, dök inte finska Enkel upp i slutskedet på FAB:s uppträdande! Dem såg jag ifjol på Urkult i kyrkan. De passar lika bra på röjarscenen på Kallio Klubi.

Något  jag lagt märke till att många musikanter och artister i denna typ av musik uppträder i olika grupper och sammanhang. T.ex. finns i gruppen Enkel hon som spelar dragspel, Leija Lautamaja. Jag har sett henne i flera andra grupper. Och Emma Ahlberg i FAB spelar också i andra konstellationer. Jag tänker i första hand på Ahlberg, Ek & Roswall i Sverige.

Samma har jag med åren fått mera insikt i hur musiken organiseras på KFMF och Urkult. Det finns ett visst mönster.

Och till sist bandet Ritva Nero som presenterar sig som Headbanging Folk Group. Folkmusik med hårda och snabba hårdrock-trummor som driv. Party metall rock-band. Snacka om att det är variation på KFMF. Ett av banden jag också var nyfiken på.

Vilka var bäst i onsdags? Svårt att säga, alla hade de något att bjuda men för att ha någon slags sammanfattning så var Omiri och Ritva Nero kanske de som för mig var intressantast. Lite annat än vad man väntar sig på en folkmusikfestival. Och visst, gossarna som trakterade sina instrument  i sandlådan, ser det ut som, var inte dumma de heller. Bild nummer två.


La Riippa Group 

Ritva Nero 

Enkel 

Chouk Bwa

Omiri  

Folk All-in Band 

Sväng  

Kaustinen Folk Music Festival

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *