Toner i sommarkvällen
En vanlig syssla sommartid, speciellt när det är soligt och torrt, är att vattna blommorna på anhörigas gravar. Det finns några gravar på begravningsplatsen i Malakton, Oxkangar som jag brukar ta mig an. Förstås fars och mors grav men också farfars och morfars, med tillhörande familjemedlemmar samt några gravar till. Den äldsta är farfars mors grav, hon som kallades Greet-faasson och var född 1862. Tänk en evighet sedan hon föddes som ett litet knyte!
Den tiden var Finland under rysk ockupation även om landet i mångt och mycket skötte sig självt. Mycket har hänt sedan dess och de som levde då skulle säkert förundras stort över dagens värld och samhälle. På samma sätt vore det intressant att själv ta göra ett besök på 1800-talet. Förstod jag det språk som då pratades och hur betedde sig ens förfäder? Havsnivån var i alla fall bra mycket högre, kanske 1,5 meter över dagens strandstenar.
Just som jag gick där med vattenkannan så hörde jag toner, toner som verkade komma från östra sidan begravningsplatsen. En kort stund blev jag helt perplex, nästan så att jag trodde att tonerna kom från underjorden. Det blev tyst och bara vindens sus hördes men så kom åter en skir melodi svävande genom luften, svag men tydlig. Det var en låt!… en sådan man önskar höra i sommarkvällen. En förunderlig upplevelse, så glad jag blev!
När jag hämtat mig från den första förvåningen fann jag ändå ganska snabbt förklaringen till denna musik i sommarkvällen. Min systerson, min tidigare granne, han med fåren, och hans familj har en sommarstuga nära begravningsplatsen och det var där en av hans söner vid namnet Vili övade på sin fiol.
Jag är glad att någon av den yngre generationen musicerar och att instrumentet han valt är fiol, allmogens och bygdens instrument. Violin kallas den finare sorten men fiol, det är folkligt och nära.
Nyligen har han varit på musikläger och där tillsammans med andra ungdomar fått spela och förkovra sig i denna ädla konst. En händelse som inte nog kan uppskattas och värderas.
Själv var jag dyster och håglös en stor del av dagen, inget fick jag uträttat, men musiken på kvällskvisten gav mig glädje och hopp!
Här gick jag i lugn och ro när jag plötsligt hörde musik, som från en annan värld
Detta var en av låtarna han övade på, Peth-mors polskan, traditionell låt från Oravais.
Jag kände faktiskt en Peth-mor en gång i tiden. Om hon spelade fiol tvivlar jag på men från Peth var hon.
Som grädde på moset såg jag på hemfärden ett rådjur som stod helt stilla på ett kalhygge och betraktade mig och Bettan med viss nyfikenhet. Jag tog en bild med min bloggkamera och glömde helt bort att jag i bilen också hade min systemkamera med betydligt bättre zoom. Jag hade kunnat få en bra mycket bättre bild om jag inte förhastat mig i stundens förvåning.
Snabbt gled den i väg med lätta fjät och var borta på några sekunder.
En annan polska…
4 kommentarer
annepauline
Det är en vacker begravningsplats. Lika fin på sommaren som vintertid. Ibland tycker jag att det blir som en tävling på begravningsplatserna vem som planterar finaste blommorna. Tanterna ( för det är alltid tanter ) ojar och vojar sig om någon grav ser lite påvrare ut när det gäller blomsterprakt och omvårdnad sommartid. Vet inte hur detta är just hos er?
Här trippar rådjur omkring mest överallt och hela tiden. De är snudd på tama. Och proppfulla med fästingar.
I kungariket är det ”regeringskris”. Löfvén lär nog vara rätt dyster över läget. Hur ska han klara sig helskinnad ur detta? Alla förstå-sig-påare siar och gissar hur det ska gå. Extraval nu? Jamen, toppen, toppen.
”Forts. i nästa nr” som det stod i veckotidningarnas romaner förr i vääden.
En väldans värme är det också. Plus 30 grader igår och även idag. Alldeles för varmt för mig.
Per
Kan så vara att vissa vill ha den finaste graven men det finns också motsatsen där blommor och omvårdnad är lika med noll. Mycket handlar det om att vattna blommorna som är planterade. Samma är det med gravstenen. Nu för tiden finns det så oerhört fina gravstenar med diverse nymodigheter som förmodligen kostar skjortan.
Själv kunde jag tänka mig en gravsten med rörelsedetektor som startar ett fint pling-plong-spel när någon kommer i närheten. Haha, nu barkade det visst i väg….
Ja, få se vilken väg förhandlingarna tar, för helt säkert sker mycket bakom kulisserna i nuläget. Mitt tips är att de kommer överens och slipper omröstningen i morgon men man vet aldrig.
Här besväras vi inte av värme, just nu mitt på dagen är det +16 C.
Wesber
Visst har hembygden en alldeles alldeles vacker begravningsplats.
Jag kommer också ihåg hur vi som små barn satt ute på gårdsplanen hemma och lyssnade till den allra ljuvaste fiolmusik, den kom från Käldängshållet och vi tror att det var Erik Bertlin som satt på farstukvisten och spelade. Det glömmer jag aldrig för det kändes som man var i himmelriket när de smäktande tonerna nådde oss under ljuva sommarkvällar. Ja det är många minnen man har och ibland blir man lite sentimental över hur fort allt drar förbi. Här har vi åska och regn nu och 17 gr varmt men imorgon skulle det bli 25 igen. Trevlig helg till dig och alla andra.
Per
Jo, begravningsplatsen är en stolthet för byn.
Visst var det så att Erik spelade fiol. Jag kommer ihåg det nu när du skriver det. Fiolmusik i vackra sommarkvällen är något av det finaste man kan uppleva. Skall jag spela i sommar när jag sitter på verandan på villan och blickar ut över fjärden. På Spotify, inte på fiol, haha… Vi får hoppas att midsommar blir fin för en gångs skull.
Tack det samma!