Kunde Einár blivit skjuten i Finland?
Rapparen Einár, 19 år, skjuten till döds på nära håll i Hammarby sjöstad. Ännu en ung man dödad i kungariket; med stökig bakgrund och med anknytning till gängkriminella. Spekulationer finns om att mordet var en hämnd för ett annat mord i våras. Jag har inte närmare kunskap om Einár, rapmusik är mig tämligen ointressant, och jag vet inte mera än vad blaskorna skriver om ännu en skjutning.
Frågan är hur det kommer sig att gängkriminalitet med våld som sprängningar, skjutningar, knarkhandel och utpressningsverksamhet, finns i så mycket större omfattning i Sverige jämfört med Finland? Alltså ren gangsterverksamhet. Senast idag läste jag på nätet om att gängkriminella avancerar norrut i Norrland därför att där finns en ”en relativt orörd narkotikamarknad i norra Norrland”. Knark är alltså ett nyckelord i sammanhanget. Kan vi vänta en liknande utveckling hitåt?
En skillnad mellan Sverige och Finland är att i republiken har vi allmän värnplikt där 80 % av de unga männen gör militärtjänst plus en del tjejer. I Sverige var till och med värnplikten avskaffad mellan 2011 och 2017. År 2020 gjorde 4900 personer värnplikt i Sverige medan hela 27 000 gjorde värnplikt i Finland. Lägg därtill det faktum att Sverige har nästan dubbelt större befolkning. Mina frågor är: har värnplikten och militärtjänstgöring för unga män någon betydelse för om de hamnar/fortsätter i kriminalitet? Har militärtjänstgöring i den åldern en fostrande roll där en kriminell bana kan brytas? Det pratas om att militärtjänstgöring gör män av pojkar. Kan det stämma?
Jag anser att Sverige gjorde ett fatalt misstag när de avskaffade allmänna värnplikten och i stället ett tidevarv enbart satsade på yrkesmilitärer. Politiker i kungariket trodde att det kalla kriget var över och att ”Det finns inga soldater mer, det finns inga gevär Och ingen känner längre till det ordet militär”. Så naivt!
Den moderna historien visar att på relativt kort tid kan auktoritära regimer med stormaktsambitioner hota freden både lokalt och globalt. En raserade försvarsförmåga tar däremot årtionden att bygga upp. Det handlar inte enbart om att upprätthålla ett nutida tekniskt avancerat försvar utan också om att under ockupation uppbåda ett motstånd och slagkraft hos befolkningen som gör att en angripare tänker sig för fler än en gång.
Missförstå mig rätt: jag är ingen vapenskramlare utan jag sitter hellre under korkeken och luktar på blommorna. Jag trivdes inte i det militära när jag gjorde lumpen och kände en stor lättnad när jag muckade. Visst, det finns också fina minnen och historier från den tiden, allt var inte nattsvart, men jag är ingen vän av auktoriteter och hierarkier.
Samtidigt förstår jag att utan ett fungerande försvar skulle Finland idag inte varit vad det är om inte landet lyckats mota en aggressiv angripare under andra världskriget. Priset var högt men det gick! Tyvärr är medlet för att upprätthålla nationer, demokrati och frihet, i grunden våld. För det mesta berättigat, i vissa fall inte. – Nog om det försvarspolitiska.
För att återgå till gängkriminaliteten i Sverige så undrar jag om situationen i Sverige idag hade varit annorlunda om alla, i alla fall de flesta, unga män hade genomgått militärtjänstgöring och därmed fått en samhörighet med kungariket och en brytpunkt i sitt liv. Eller är det så illa att en stor del av befolkningen i Sverige misstros av makthavare och att det därför genomförs selektiv mönstring?
År 2003 firade Malmö 25 år sedan gågatan öppnades. Då väldigt lugnt och tyst. Däremellan skjutningar och bråk men nu har åter Malmö lyckats stävja våldet och är idag en ganska lugn stad. Det fordras resurser, engagemang och målmedvetenhet.
Första gången jag besökte Malmö åkte jag bil på denna gata, Södergatan. Då var det medlet av 70-talet.
Umeå ligger nära till; måtte vi få ha vår fina grannstad ifred och undgå kriminella gäng.
Einár (artist) – Wikipedia
Knarkmarknad lockar kriminella nätverk till Norrbotten – P4 Norrbotten
Värnplikt i Sverige – Wikipedia
Värnplikt i Finland – Wikipedia
2 kommentarer
annepauline
Mord sker även i Finland då och då men inte av den sorten som nu sker flera gånger i veckan i Sverige.
Återigen är det den totalt havererade integrationen som är roten till allt ont. Värre och värre har det blivit de senaste tio åren. En hel del beroende på nedskärningar i skolan. Barnen har inte en chans att hänga med och lära sig någonting när det talas minst tio olika språk i en klass. De hittar på eget språk och lär sig varken läsa eller skriva. Trångboddheten i hemmet med tio tolv personer i en trerumslägenhet ger ingen plats eller lugn och ro för eventuell läxläsning. Alltså är det bara att ge upp. Där bjuder droghandlarna till med snabba pengar för lite ”hjälp” med langning Sedan rullar det på.
Värnplikt gör varken till eller från, de som är med i den kriminella verksamheten skulle aldrig klara en mönstring varken fysiskt eller mentalt. Visst, skjutvapen hanterar de…men, men…
Norrland har redan fått stor problem med alla möjliga droger. Skellefteå är hårt drabbat. Det är enklare med droger än att bränna sprit hemma. Det är många nätverk som slåss om marknaden där uppe.
I Vasa finns droger sedan många år, 70 talet nån gång. Varför svenskar är så begivna på kokain kan man undra.
Undrar hur det är i Helsingfors?
Per
Jo, sant, Finland har färre dödsskjutningar än Sverige, men fler mord. Men gängkriminella skjutningar är mera spektakulära och uppmärksammas mera.
Du har säkert rätt i mångt och mycket i din analys av läget i Sverige. Min poäng är att efter att Sverige på 1990-talet genom olika försvarsbeslut drastiskt minskade antalet värnpliktiga och fortsatte med det på 2000-talet (ända till noll) så tappade också unga män kontakten med ett skeende i deras liv som kunde innebära en annan syn på livet och större delaktighet i det svenska samhället. I stället blev det för många unga män att lattja omkring, röka på och rent allmänt hitta på en massa dumheter. Någon respekt för lag och ordning fick de aldrig tillfälle att bekanta sig med, något som varit en del av militärtjänstgöringen.
Säkert sant att en stor del av de kriminella inte skulle klara av en mönstring och det är ett resultat av att Sverige idag inte har en tradition med obruten, allmän värnplikt. Varför bry sig, det är ju ändå ingen som kommer att ställa krav.
Som jag också påpekade så har narkotikan en avgörande betydelse för gängkriminaliteten. Frågan är om Sverige har rätt narkotikapolitik? Hur vore det om cannabis vore tillåten för eget bruk? Att jämföra med förbudstiden när alkoholen var förbjuden. Aldrig förr söps det så mycket som då och visst förekom då också gangsterliv. Ta bara klassiska Chicago. – Jag menar, finns ingen marknad så finns det inget att slåss om. Sedan kan man förstås fundera över hur stor del cannabis utgör av bruket jämfört med de tyngre, farligare drogerna, t.ex. kokain. Och vem är det som köper kokain, för inte kan det väl vara så att medel-Svensson i olika åldrar göder knarkmarknaden? Inget lätt kapitel detta med knarkhandeln, bara några funderingar jag har.