Allehanda

Kvällar i maj

Jag har några kvällar denna vecka tagit kameran och gått ut i skogen här i närheten och bara njutit av våren, harmonin och naturen.  Stövat omkring. Fåglarna sjunger helt bedårande och solen har varit oss nådig de senaste dagarna. Skogen har vaknat till liv och stammarna står tysta och doftande. Våren har äntligen tagit ett stort steg framåt när den allra första, blyga blomman vågade visa sitt anlete under körsbärsträdet vid köksfönstret.

Ikväll gick jag upp på Getberget och vandrade omkring på urgamla kullerstenar som samlades under slutet av senaste istiden. Mina tankar gick tillbaka till den tid när havsytan var betydligt högre och vågor sköljde in över dessa stenar som nu är vackert mossbeklädda och ligger där fridfullt som om så alltid har varit. Fanns då här människor som seglade, rodde och sökte sig till de holmar och grynnor som bröt horisonten? Såg någon då dessa stenar i vattenbrynet som var ursprunget till vår by?

Jag blir fundersam, något melankolisk när jag förnimmer vårens framsteg och vet att jag bara är en liten del av naturens gång som upprepas gång på gång. Om hundra år kommer någon annan att gå här, om Gud vill.

Bildbomb!

6 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.