Som om tiden stod stilla
Luta er tillbaka, lyssna, ni också!
Jag blundar, hör orgeln och minns dagar som gått, dagar fulla av soldis, en gardin som fladdrar i vinden. En gungstols knirkande på enkelt trägolv, en blick mot vägkröken, någon där? Väggklockans tunga tickande i evig gång, skuggornas vandring på golvet i en tid som var. Vinden var alltid ljum, björkarnas löv viskade. Trådarna sjöng, en sång som vemodigt drog vidare över fälten. I väster syntes enorma sommarmoln, blågråa, bulliga med ljusa hjässor. Är det långt dit, under molnen?
Kanske någon ändå vet vad jag menar med trådarnas sång? Det är ändå inte så flummigt som det låter, det var bara minnen som kom medan jag lyssnade.
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=gIOj9RbBvqo]
8 kommentarer
Maclindhe
Inte flummigt. Poetiskt. Me like 🙂
PJ
Tack! Det var snällt sagt.
annepauline
Jag läste om en farbror som samlar på gammaldags ljud. Ljud som håller på att försvinna eller har försvunnit. Till exempel ljudet när man mjölkar en ko för hand. Först är det ett hårt strilande mot ämbarbotten. Allt eftersom ämbaret fylls och det blir skum på mjölken blir ljudet mjukare och mjukare, till sist är det lent som den lenaste bomull.
Ett annat ljud är ljudet av en spinnrock när man spinner garn. Det ljudet kan jag inte ens beskriva. Men jag har det i huvudet!
Eller ta ljudet när man spikar ett nytt pärttak! Eller varför inte ljudet när får skiter på pärtor?
Nostalgi, nostalgi!
PJ
Visst kan man samla på ljud också. Gamla bruksljud är inte det sämsta. För hur många vet/minns idag hur det lät när smör kärnades på gammalt sätt eller hur det lät när skäran skar sädesstrån på hösten.
Jo, ljudet av mjölkning för hand minns jag. Hur många gånger fick vi barn inte följa med mor ut i ladugården för att hålla henne sällskap när hon mjölkade för hand. Så sant, nostalgi.
Pärttak har jag också spikat, men ljudet blev nog inte inspelat den gången heller.
kicki
Jag minns ljudet långt bortifrån av pappas Fordson Major på väg hem från ägorna i Maxmo. Det var ett speciellt kännspakt ljud, som musik i mina öron när jag var barn. Mjölkningsljudet minns jag också och flugornas surr runt korna i det varma fähuset.
PJ
Traktorljud, javisst. Mest minns jag de kännspaka Zetor-ljuden. En slags hackande.
Ack, ja, flugorna levde gott den tiden. Men jag saknar dem inte.
annepauline
Jag fick en sådan nostalgi-kick så jag beställde hem boken ”Den österbottniska ladan”.
Blotta omslaget, två stocklador i kvällsdimma, är för ljuvligt. ( Adlibris tycker säkert också att jag är en rätt ”ljuvlig” kund! )
PJ
Ett sant sommarnöje är att sent en vacker sommarkväll åka runt i landskapet och njuta av de få lador som fortfarande finns i landskapet. De för en tynande tillvaro men än finns de på några ställen här i Pampas. Själv har jag en sådan lada än ståendes och det kommer den att göra för den har taket i skick.