Livet på landet

Flytta till landet?

Härom veckan skrev storbloggaren Underbara Clara i Sverige, eller som hennes riktiga namn är: Clara Lidström, ett inlägg om att flytta till och bo på landet. Hon bor i byn Tvärålund en bit från Umeå och där trivs hon bra tillsammans med sin familj.

Vi hade igår, trettondagen, i Oxkangar traditionsenligt nyårskaffe för alla som ville komma. Inget märkvärdigt, lite info, kaffe/te med wienerbröd, pratet flöt på kring kaffeborden. Ordnat av Byarådet på bystugan. 40 namn skrevs i gästboken och många barn fanns också till städs vilket är roligt.

Två villabor kom också och ingen visste vem de var. Lite viskningar, vem är de?  Byarådets sekreterare Richard tog tag i saken och hälsade på dem och sedan blev det allmän presentation av alla på sammankomsten, inte bara för nykomlingarna.

De två kvinnorna som var nya i församlingen var finskspråkiga men bedyrade att de gärna ville lära svenska. Det tror vi för de köpte också vår Hembygdsbok som är helt på svenska. Som tur var fick de till bordssällskap finsktalande så de behövde inte känna sig utanför bland all dialekt som pratades. Så enkelt kan det gå till när nykomlingar tas emot i vår by.

I Claras inlägg fanns farhågor (också i kommentarerna) för att de nyinflyttade till en by att inte skulle passa in, inte få vänner, känna sig utanför, även om Clara och hennes man snabbt fann sin plats och fick bekanta. Hon tog som exempel det praktiska som är mera närvarande på landsbygden när servicen inte alltid är väl utbyggd utan man får klara sig själv och fixa problem som i staden sköts av någon annan. Då behövs samarbete och hjälpsamhet, något som kan vara en väg till närmare bekantskap.

Detta kan mycket väl stämma. I vår by hade vi för ett par år sedan några flyktingfamiljer och speciellt en av männen var intresserade av min grannes fårfarm och hjälpte gärna till. Detta gjorde att han fick bättre kontakt med byn än att bara sitta på radhuset och titta. Visserligen med språkproblem men den driftige övervinner sådant och det tror jag gäller för alla. Tar nykomlingen aktivt del i byns angelägenheter, är nyfiken och ställer upp på lite talko ibland (frivilligarbete till allas nytta) så är det betydligt lättare att få in en fot i bygemenskapen.

Byn som boendeform omtalas i Claras inlägg som trygg och säker, också för barnen, och så är det. Samtidigt får vi komma ihåg att med större frihet för barnen i byamiljö så finns också faror som t.ex. fallolyckor och drunkning. Nu är det mycket länge sedan att något barn drunknat i vår by men det förekom tidigare. Idag är säkerhetstänkandet ett helt annat.

Visst kan det förekomma problem i en by, något som Clara också påpekar. Ovänskap, skvaller och hårda ord kan finnas även i en by, inte tu tal om saken, men i en liten by är innevånarna så få att man egentligen inte har råd med dåliga relationer och tråkigt uppförande. Förr eller senare bör man komma över gnabb och meningsskiljaktigheter för att komma vidare utan att någon förlorar ansiktet.

Landsbygden omtalas som en idyll och är det också för många som sitter i städerna och längtar ut till natur och ett enklare liv. Dock finns de som hellre bor i städerna, inget fel med det, och många av landsbygdens unga vill ut i vida världen och pröva lyckan. Ett större nöjes- och kulturutbud lockar och vem vill inte se sig omkring i världen. Frågan är hur många som återvänder till byn, bildar familj och låter nya generationer bli bybor?

Oxkangar är en by med ca. 60-70 innevånare. Ingen bybutik, skola eller äldreboende. Kommunen sålde tyvärr ifjol det enda radhuset som fanns i byn efter att ha misslyckats med att fylla de sex lägenheterna. Frågan är om tillräcklig information spreds om detta boende och om byn fanns på kartan? Syns man inte så finns man inte.

Många känner till Oxkangar genom att här finns många villor och sommarstugor längs stränderna och ibland flyttar någon också hit. För några år sedan hittade en familj från västkusten i Sverige hit utan att i övrigt ha någon anknytning i till Finland och byn. Sådant är ovanligt men fullt möjligt och naturligtvis tacksamt. Speciellt om det är barnfamiljer.

Fast vår by är egentligen inte så liten och avlägsen. Vi har 5-6 minuter till riksväg 8 och 40 minuters bilväg till Vasa med jobb, affärer, tåg- flyg och färjeförbindelser. Betänk att många sitter i storstadsköerna morgon och kväll samma tid eller längre. Matvarubutiker och grundläggande service finns med bil 13 minuter bort i Oravais och drygt 20 minuter är det till kommuncentrum i Vörå. Till förskola och lågstadiet är det 6 minuter med skolskjuts. Landsvägen ut till riksväg 8 är bra och vill vi åka åt andra hållet har vi hela Maxmo skärgård att utforska. Skärgårdsmiljön är annars kanske det starkaste kortet vi har i byn. Sjön och stränderna är inte långt borta för någon även om inte alla har sjötomt.

Något hus finns till salu och det borde finnas tomter även om de inte saluförs aktivt. Här borde det kanske göras en insats? Det finns möjligheter även i vår by med ett läge som egentligen är ganska bra mitt emellan Vasa i söder och Jakobstad i norr.

Det kan finnas fördomar om bybor att de är inskränkta, obildade och allmänt tröga. Då kan man fråga sig hur okunnig och trångsynt den personen är som hyser sådana fördomar?  Jag uppfattar vår bys befolkning som tolerant, välvilligt inställd till utbys och kunniga på många områden. Jag tror att ett bra valspråk för Oxkangar vore: Leva och låt leva.

Såja, nu har jag gjort lite reklam för vår by och kanske hos någon väckt nyfikenhet och lust att ta en närmare titt på Oxkangar. Vi finns och vi är bra! Vår Facebook-sida har i detta nu över 570 följare/gillare.

Igår var det nyårskaffe och inom en inte alltför avlägsen framtid tänder vi påskbrasan och sedan är det vår och glasjön, d.v.s. öppet vatten. Varför inte besöka byadagen som går av stapeln den 14 juli vid bystugan? Ingen kommer att peka finger och ingen bits. Istället blir det surr, grillkorv och kaffe med dopp. Och vädret? Jo, det är alltid fint i Oxkangar! ?


Underbara Clara – Inlägget ”Om att våga flytt till landet”. Läs också kommentarerna där för- och nackdelar med flytt till landet avhandlas.

Oxkangar på Facebook

Oxkangar på Google Maps

Ännu är det tänt några dagar innan julbelysningen på kvarnens vingar slocknar för denna gång. En äkta, gammeldags kvarn är det inte alla byar som har!

Ingången till byn finns när vi passerat den tredje av broar.

För ett år sedan vid samma tid sedan fanns det betydligt mera snö lämpat för skidor och skoteråkning.

Och detta har vi framför oss, att lapa sommar, lugn och ro.

Eller bege sig ut i den närbelägna skärgården för en seglats.

Och som sagt, byadagen den 14 juli. Den bokar vi in redan nu!
Bilden är från sommaren 2018 med byastugan i bakgrunden.

 

10 kommentarer

  • Syster Jane d.y.

    Vilken fin reklam för våran by. Jo, det går bra att arbeta i Vasa och bo i Oxkangar, fast de styrande i kommunen tycks ha glömt bort byn.
    Visst är det så att butiksbilen stannar till i byn också ett par gånger i veckan?

    • Per

      Ja, som bloggare får jag väl bre på lite, fast det är inga överdrifter heller.
      Jo, butiksbilen stannar, speciellt bra för de äldre som inte har bil.

  • annepauline

    Vilket intressant inlägg. Jag kan rada upp hur många fördelar som helst med att bo på landet men även många fördelar med att bo i en stad. Liksom nackdelar för båda sidor. Det beror mycket på en själv om man blir accepterad i bygemenskapen eller inte, och hur lång tid det tar innan man blir accepterad. Hur man beter sig, helt enkelt. Man har ju hört om såna som flyttat ut på landet och skapat gröna vågen genom att skaffa hönor och en tupp som börjat gala klockan fyra varenda morgon…då är det nog bra om det ligger lite åkerareal eller en och annan skogsbacke till närmaste granne. Hehe, tröga bönder har man hört talas om, dumma stadsbor likaså. Helt som vanligt människor emellan var de än råkar befinna sig.

    • Per

      Vi människor är olika och olika väljer vi hur vi bor. Inget fel med stadsboende som sådant men jag tror många vill bo på landsbygden och det visar också undersökningar som gjorts. För- ock nackdelar finns för både urbant- och landsbygdsboende, precis som du skriver. Personligen tror jag dock att de flesta skulle må bra av att bo på landsbygden. Själv brukar jag säga att skulle jag bo i en stad skulle det bli Malmö men helst bor jag på landet.

      Ha, ha, min granne hade tidigare en tupp som var morgontidig och det hördes ända in till mig på morgontimmarna när han vaknade. Själv är jag morgontidig så för mig var det inget problem.
      Lantisar brukar framställas som lite dumma men 08:or är inte så mycket bättre tilltal. Dumma på sitt vis framställs de också. Bäst och klokast är vi från Österbotten var vi än bor! Man får väl skryta lite över sig själv när ingen annan gör det?

  • Wesber

    Fina bilder och fint skrivet om min barndoms bygd. Nu ska jag åka hem till sommaren och då får jag INTE glömma bort mig och börja ”denska” för då blir jag kanske betraktad som högfärdig. Men efter 40 år i Sverige så sitter ändå dialekten som en smack, jag t.o.m pratar den med katterna .

    • Per

      Tack för omdömet! Nåja, lite får du väl ändå denska de första dagarna men sedan höjer vi nog på ögonbrynen om det fortsätter. 😉 Jo, dialekten finns kvar hos de flesta som växt upp med den, någonstans i bakhuvudet, även för en emigrant.
      Hmm, det betyder att du har bildade katter!

      • Wesber

        Jag kom att tänka på en händelse för si sådär 50 år sen när det var ett möte i Saron hemma i byn och en person blev uppmanad att ställa sig upp och be. Personen i fråga blev nervös och började bönen såhär” Gode Gud, hjälp me no så jag it by fårg. Jag kanske får gå runt dom första dagarna hemma och ”mantra” för mig själv : Hjälp me no så ja it by densk.

        • Per

          Ha, ha, det var en rolig historia.
          Båda orden fårg och densk är intressanta dialektord.
          Så här skriver bloggen ”Gamla talesätt och dialektord” om ordet densk:
          https://kicki53.wordpress.com/2014/09/18/densk/

          Annars tror jag att det idag är större tolerans mot folk som pratar lite ”bettär” som det också heter. Det finns t.ex. österbottniska dansband som sjunger mer eller mindre på rikssvenska och ingen reagerar på det. Själv pratar jag någon form av skandinaviska när det behövs.

  • annepauline

    Hehe, det blev ofta tissel och tassel i byjin på somrarna när ”rikssvenskan” kom hem och ”va stoor påsse”. Det gick en historia om en herre från Kvevlax som varit i Stockholm ett halvår och kom hem på besök. När han klev av bussen på Kvevlax backen stoppade han en byssbo och frågade: ” Är det den här vägen som går till Kvevlax?” Det lär vara sant för historien cirkulerade länge, men jag vet inte riktigt om det stämmer.

    • Per

      Det går nog fler sådana historier och jag har en om tjejen som bott i Sverige några månader men kände inte igen ortens taxibil som skulle köra henne hem från landsvägen. He, he. Nåja, det var den tiden. Idag är det annorlunda, skulle jag tro, eftersom folk reser mycket mera och egentligen är det inte så märkvärdigt att flytta till Sverige.
      Fast jag vet den tiden jag bodde i Sverige så var det ett par dagar efter hemkomsten på semestern som min dialekt var lite färgad av rikssvenskan men det gick ganska fort över.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »