Förr i världen
-
Made in Sweden – textilindustrin som försvann
Idag tittade jag på ett program på SvT Play som för mig var intressant eftersom jag också i viss mån var delaktig i det som programmet handlar om. Programmet heter ”Made in Sweden – textilindustrin som försvann” och handlar om textilindustrin i Sverige, dess topp på 1950-talet och dess försvinnande med början redan på 70-talet och senare. Idag finns nästan ingen textilindustri kvar i Sverige och inte är det mycket bättre ställt i Finland. Det mesta av våra kläder är framställda i lågprisländer som ofta finns på andra sidan jordklotet. Redan som 16-åring började jag inom textilindustrin och då i hemkommunen Oravais och Oravais Klädesfabrik som företaget hette den tiden.…
-
Vad som fordom timat – 1949
Jag har alltid varit intresserad av historia och ämnet var en av mina favoriter i skolan. Ett annat var geografi. För ungefär 15 år sedan var jag med om att skriva byns historia i boken ”Oxkangar – strändernas by” – eller i alla fall den senare delen av historien. Det var ett stort och arbetsamt projekt speciellt med tanke på att jag tog hand om och höll reda på in allt material som kom in. Men roligt var det och visst var vi alla i hembygdsforskargruppen nöjda när vi äntligen kunde hålla den första upplagan i handen år 2008. En källa var gamla tidningar. Visst fanns det en del material…
-
Vinterprat i P1 och minnet
Så är också musen utsläng, den fjärde denna höst/vinter. Normalt brukar jag få någon enstaka mus i musfällan varje höst men i år har de varit ovanligt flitiga att besöka mitt enkla tjäll. Jag vill tacka denna enkla men effektiva uppfinning, musfällan. En ostbit och en smäll, så är det klart, utan lidande och pip. Den fjärde, om jag inte missminner mig. Detta med minnet är en intressant sak. Sister Jane i den lyckliga staden har ett enormt minne från vår barndom medan jag minns knappt någonting. Eller i alla fall väldigt lite och mest sporadiska och ovanliga händelser. Jag har lyssnat på flera av Vinterprat i P1 denna säsong.…
-
Läsandet och bloggkontakter
Så är julen bortstädad, det lilla jag hade. Nu blickar vi framåt men först tittar vi på vilka böcker jag läst under år 2021. Sexton böcker blev det plus mitt långtidsprojekt med Proust. Lite annat också men jag läser långsamt och begrundande. Här har vi listan: Bertell Ann-Luise Heiman Järvinen Anna dröm natten till dag Nilsson Elis Antonius pojke Parkvall Mikael Lagom finns bara i Sverige, och andra myter om språk Skifs Björn Petter Karlsson Mitt liv som scengångare Laurén Anna-Lena Sammetsdiktaturen Greider Göran Hon vars hjärta var som mitt Renée Rosen Sommaren på Park Avenue Anderberg Johan Flocken Sjölund Lilian Mamma, min syster och jag? Bodin Anders blanna sparre…
-
Kvällsmackan
Förr i världen, just detta vanliga uttryck, förr i världen var det bättre si och så. Nja, vissa saker var bättre, andra var sämre, är väl närmast sanningen. Visst var somrarna soliga och varma på 60-talet, som jag minns i alla fall, men vill jag tillbaka dit? Nej, jag föredrar att vistas i den tid som nu är. Förr i världen var det vanligt med kokt lake, den fulingen, på julbordet. Kanske med vitsås, kokt potatis och lite extra tillbehör därtill, jo skinka fanns förmodligen också. Gröna ärtor och olika lådor som till exempel morotslåda. Så god morotslådan var och fortfarande är. Jag smakade min första portion av julens morotslåda…
-
Så lyser julstjärnan åter i Alinas kammare
Så är vi inne i julveckan och då tycker jag det är dags att ta fram de få och små julattiraljer som jag har. Verkligen inte mycket, ingen gran, inga ljusslingor och ingen adventsstake. Det jag brukar hänga upp, så även i år, är julstjärnan i papper med en lampa inuti som placeras i fönstret på andra våningen i Alinas kammare. Så heter rummet från den tid faster Alina bodde i detta sitt barndomshem. Hon var född 1903 så för hundra år sedan var detta hennes flickrum. Möjligen flyttade hon tidigare för den tiden var det vanligt att flickor städslades som pigor i ung ålder. – Julstjärnan lyser mot byn…
-
Mitt YouTube och böcker
För att ännu något hänga kvar kring detta med bloggar/videor och andra sociala medier så fick jag igår ett epostmeddelande från YouTube att under 2021 har folk tittat på mina filmer på YouTube hela 16 288 minuter vilket blir hela 271 timmar. Ganska bra med tanke på att jag knappt har laddat upp någonting. Bra ända tills jag ser att totala antalet visningar är 11 479 vilket ger knappt en och en halv minuter per visning vilket inte är så bra. De tröttande tydligen ganska fort. Flest besök kom från Sverige och Finland på andra plats. USA på tredje plats men det vet jag inte hur jag skall tolka för det kan…
-
Sommarens första glass
Jag är ingen glassentusiast men någon enstaka klimp brukar ändå slinka med per sommar, de flesta blir jag bjudna på. Mitt i dagens varmaste eftermiddag passerade jag Oravais centrum och jag hade visst lovat mig själv att där inhandla sommarens glass på nyöppnade Amalias glasskiosk. Jag hade tidigare en bild på denna något märkliga men fina, lilla byggnad med avancerat plåtarbete som blickfång. Utbudet var inte överhövan stort men min blick fastande på Gunilla Norrlins glassar där jag valde en traditionell jordgubbsglass och si, den var riktigt god! Inte alltför söt men inte heller menlös i smaken. Jag skulle säga en frisk smak. Med tanke på hur kräsen och sparsmakad…
-
Toner i sommarkvällen
En vanlig syssla sommartid, speciellt när det är soligt och torrt, är att vattna blommorna på anhörigas gravar. Det finns några gravar på begravningsplatsen i Malakton, Oxkangar som jag brukar ta mig an. Förstås fars och mors grav men också farfars och morfars, med tillhörande familjemedlemmar samt några gravar till. Den äldsta är farfars mors grav, hon som kallades Greet-faasson och var född 1862. Tänk en evighet sedan hon föddes som ett litet knyte! Den tiden var Finland under rysk ockupation även om landet i mångt och mycket skötte sig självt. Mycket har hänt sedan dess och de som levde då skulle säkert förundras stort över dagens värld och samhälle.…
-
Skogsarbete och en bok jag läser nu, ”Antonius pojke”
Vedarbetet fortsatte idag och målet var att såga en ganska ståtlig men nu liggandes björk till klabbar om ca. 33 cm och sedan släpa hem dem i pulkan jag köpte, klyva dem och slänga dem i en hög. Allt gick bra tills jag sågade i styttingen som låg dold under snön. Därefter var det mer eller mindre stopp med sågandet eftersom kedjan blev erbarmligt slö. Men jag hann i alla fall såga det mesta och nu återstår bara toppen av den första björken. En stytting (stötting) är en slags kälke som användes förr i världen i skogsarbetet när det mesta gjordes med hand- och hästkraft. Det finns säkert olika utföranden…