Sommarens första glass
Jag är ingen glassentusiast men någon enstaka klimp brukar ändå slinka med per sommar, de flesta blir jag bjudna på. Mitt i dagens varmaste eftermiddag passerade jag Oravais centrum och jag hade visst lovat mig själv att där inhandla sommarens glass på nyöppnade Amalias glasskiosk. Jag hade tidigare en bild på denna något märkliga men fina, lilla byggnad med avancerat plåtarbete som blickfång.
Utbudet var inte överhövan stort men min blick fastande på Gunilla Norrlins glassar där jag valde en traditionell jordgubbsglass och si, den var riktigt god! Inte alltför söt men inte heller menlös i smaken. Jag skulle säga en frisk smak. Med tanke på hur kräsen och sparsmakad jag är vad anbelangar glass så kan ni tryggt testa en jordgubbsglass á la Gunilla Norrlin, den var god!
En stund tidigare hade jag varit ute på en liten utflykt i grannsocknen Munsala. I gårdagens Vasabladet läste jag om en lada med anor och väggar från 1600-talet som står uppmonterad bakom Munsala hembygdsgård och naturligtvis måste jag dit för att inspektera ladan. Speciellt med tanke på att den har ett äkta 70 cm tjockt vasstak, som sig bör på en lada från 1669, vars årtal står inristat på en stock. Annars ett trevligt ställe och inomhus i själva storstugan såg det ut att finnas massor med intressanta gamla saker och bruksföremål, som sig bör i en hembygdsgård. Denna gång fick jag nöja mig med att kika in genom fönstren eftersom gården inte var öppen och några öppettider kunde jag inte heller förnimma. Kanske vid midsommartid?
Jag vet att en och annan av mina läsare är förtjust i gamla lador, så var så god! Liten och nätt lada. Den ser lite glad ut, tycker jag. Man kan undra vad den upplevt och sett, äldre än till och med självaste Napoleon.
Så ser själva hembygdsgården ut. Huset inköptes av föreningen 1980 och har tidigare varit gästgiveri, lanthandel och postkontor. Ett fint ställe för att ha en liten picknick om man har vägarna förbi.
Denna plakett fanns på en sten invid gården. Munsala är ju känt för att ha haft många emigranter till vitt skilda platser runt om på vår jord.
En sväng till Munsala kyrka hann jag också med även om jag inte beträdde innandömet. En av de finare kyrkorna i landskapet enligt min mening. Och fattiggubben står kvar. Han verkar dock inte speciellt fattig med tanke på att han har både hatt och fin rock. Kanske han var sockenman som samlade in till de fattiga?
Röverier mot fattiggubbar i Österbotten har förekommit denna vår och ibland har de återfunnits långt från sin plats vid någon kyrka. Riktiga uslingar som sysslar med sådant!
Glassen, javisst. Här är beviset på sommarens första och måhända enda glass. Eller? …den var ju rätt god!
Amalia glasskiosk i Oravais – Google maps
Munsala hembygdsgård – Google maps
6 kommentarer
Wesber
Tittade på klassfesten med Mark Levengood häromsistens och där berättade han att hans gamla lärarinna var begravd vid Munsala kyrka. Han hade varit dit en sommar och letat på graven. Vackra foton, glasskiosk en är underbar och ladan också.
Per
Att leta grav på en okänd kyrkogård och speciellt om man inte har ett hum var graven finns, kan ibland vara nästan omöjligt. Det beror naturligtvis också på hur stor kyrkogården är. En av mina morbröder är begraven i Munsala men eftersom jag visste ungefär var graven ligger så gick den snabbt att hitta.
Annars brukar jag, när jag är på turist- och upptäckarresa, också besöka en och annan gravgård om jag har extra tid. I mitt tycke ganska intressant.
annepauline
Vilken vacker alldeles oemotståndligt fin lada! Jag blir alldeles lyckogråtfärdig när jag ser den!
Taket, ack taket, genuint äkta! Tänk, 1669! Du hör att jag är alldeles exalterad, haha.
Jag bryr mig inte speciellt mycket om glass jag heller. Har inte ätit en enda glass hittills i år. Kommer inte ihåg om jag åt någon förra året heller. Mina glassfavoriter är Jakobstads glass rom och russin. Samt Jakobstads glass med körsbär i. Kommer inte ihåg vad den glassen heter. De glassarna finns ju inte här. GB:s glass är skräp. Det finns en ”äkta” italiensk gelateria här som alla är som galna i. Alla utom jag.
Nä, nu måste jag titta på ladan igen. Tusen tack för att du lade in den bilden!
Per
Visst är ladan fin, och gammal. Vi får hoppas att årtalet stämmer men ladan är i alla fall genuint äkta österbottnisk.
Jakobstads glass var i ropet för många år sedan, och är det kanske än idag, men det har också kommit mindre lokala glasstillverkare som konkurrerar hårt med de stora. Lite som med lokala ölbryggerier som vunnit stora framgångar både i Finland och i Sverige. Eventuellt blir det en glass till för min del denna sommar om smaken granskott finns tillgänglig. Kan vara lite svår att få tag i och inte alls på denna sida pölen.
E
Tyvärr, Jakobstadsglassen finns inte mer. Sundells glassfabrik köptes upp av någon stor aktör och försvann redan för många år sedan. Numera får du nöja dig med Sia eller Ingmans i glasskioskerna i Jeppis. Roberts Coffee vid torget gör egen glass som är helt ok.
Vacker lada, tänk att den fortfarande finns kvar!
Per
Då fick vi den saken klargjord och den annars okunnige glassälskaren slipper söka denna fabrikation. Själv hade jag ingen aning men så är jag som sagt ganska obildad vad gäller glass.
Den ladan är av rätta virket, bokstavligt talat!