Kaj Munk

Kaj Munk. Vem i hela fridens namn är Kaj Munk, tror jag de flesta hummar. Jag vet, för jag hette Kaj Munk en gång i tiden och det kommer jag minsann ihåg.

Kaj Munk var en dansk präst, dramatiker och motståndsman under den tyska ockupationen. Han avrättades den 4 januari för 70 år sedan av tyskarna som försökte få det att se ut som om han mördats av den danska motståndsrörelsen. Han var länge en beundrare av Hitler och kunde inte tro att diktatorn låg bakom judeförföljelserna men när Tyskland införlivade det som idag är Tjeckien i Tyskland ändrade han mening. För det fick han plikta med sitt liv genom att han blev motståndsman och kritiker av nazismen.

Det finns mycket skrivet om denna man, framför allt i Danmark, och jag hittade en lång, intressant artikel i Berlingske Tidende om förspelet och genomförandet av mordet. Artikeln ger en detaljerad inblick i hur det kunde gå till i denna smutsiga hantering och om männen som genomförde själva mordet. En annan artikel handlade mera om Kaj Munk och judehatet som grasserade i Tyskland och det dilemma som detta innebar för Kaj Munk eftersom han från början beundrade Hitler och misstrodde demokratin men ändå som präst hade en human syn på människan.

Orsaken till att jag fick heta Kaj Munk en tid var en ambitiös folkskollärare i byn som ville ge oss barn en mera vidgad syn på tillvaron än bara ABC och ”tabulan”, som också multiplikationstabellen hette på dialekt. Han fick idén att om vi tillfälligt fick namn efter kända personer så skulle vi också bättre minnas dem och deras historia. Han fick delvis rätt, åtminstone jag minns vem Kaj Munk var. Om mina klasskamrater minns denna man är mera tvivelaktigt. Mest tyckte de att jag fått ett skojigt namn och retade mig lite därför. Själv var jag inte så glad åt namnbytet. Vad de andra i klassen fick för namn minns jag inte så det var nog en metod med begränsad framgång.

Annat som han försökte sig på var att vi skulle lära oss tyska sånger och jag minns än idag att vi sjöng om forellerna i bäcken på tyska. Vad själva sången hette har jag glömt bort. Folk tyckte det var lite märkligt att vi by ungar skulle lära oss några visor på tyska. Vad skulle vi med det till? Och när han plockade fram planschen som visade Darwins utvecklingslära fanns det vuxna som fnissade högt. Vi och aporna, varifrån fick han allt?

Dock tror jag att han sådde ett frö i min själ till att jag blev den jag är: en människa som trots allt ändå tror på det goda, som tror på frihet, jämlikhet och broderskap, som hellre vill förstå än fördöma. Åtminstone tror jag att jag lyckats till någon del.

Om gamla lärare, liksom om tiden i det militära, brukar det finnas en mängd historier, både roliga och mindre roliga, men jag tror vi sätter punkt för denna gång med en punkt

Kaj Munk
Bakom denna dörr på Larslejstrœde i Köpenhamn hade Kaj Munk sitt hem under studietiden 1919-21.
HC Anderssen
Här sitter en annan av Danmarks stora män, HC Andersen.

Annonser

8 thoughts on “Kaj Munk”

  1. Det där med att sätta verkliga eller fiktiva namn på små skolbarn, som ersättning för deras egentliga, är nog ingen bra idé. Jag minns en skolkamrat från årskurs ett och två som av en kreativ äldre skolfröken, hon hade knåpat ihop ett litet julspel där vi presenterade oss själva, ålades att presentera sig som ”Karl-Arne bock, tio meter tjock”. Han var nämligen av den trinda sorten. Det där fick han såklart leva länge med, och när själva ramsan började falla i glömska så levde tillmälet ”Bocken” vidare. Mycket pedagogiskt.

    Det är bara hans namn och ramsa jag minns, p.g.a. dess ”genomslagskraft”. Minns inte ens vad jag hade att framföra.

    Vad gäller forellerna så sätter jag en slant på att du har med Schubert att göra. En orkesterversion – tror jag att det är – köpte jag redan när barnen var små (men det var ett tag sedan jag såg den skivan!). Melodin, temat, är mycket enkelt att känna igen, den/det äter sig in om man har hört det några gånger – så har du en gång tragglat med detta, egentligen vackra stycke, så lär du känna igen det när du hör det!

    Eftersom jag vet att jag hört ”Die Forelle” i såväl orkesterversion som sjungen, så googlade jag. Jag gör det bekvämt för dig, och skickar länkar. Först Wikipedia (såklart?). Föredömligt kortfattat vid en jämförelse med vissa bloggläsares kommentarer:
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Die_Forelle

    Söker du vidare på ”schubert forellen” (utan citattecken) så får du många träffar, men åtminstone hos mig toppas listan av två YouTube-klipp. Det fösta vokalt (och där rullar även texten), det andra är kvintetten (jfr. Wikipedia):
    https://www.google.se/search?q=schubert+forellen&oq=schubert+forellen&aqs=chrome.0.69i59j69i61j0l4.19123j0j8&sourceid=chrome&espv=210&es_sm=93&ie=UTF-8

    Men nu blev jag nyfiken. Jag har fått mail! Den här tiden på dygnet är det väl i alla fall inte InkClub eller Impecta fröhandel. Men jag är alltid rädd att bli besviken när jag alltför sällan får e-post!

    Gilla

    1. Jag tror att du rätt, det är nog denna melodi som du föreslår:

      Däremot kan jag inte texten idag.

      Iden åldern är det ett otyg att ge varandra öknamn som ibland kan hänga med ända in i vuxen ålder. Det är en viss skillnad på öknamn och smeknamn.

      Gilla

      1. Tre korta kommentarer och en länk.

        1. Idag sökte jag mitt första nya jobb, bokstavligt talat i elfte timmens sista minuter.
        2. Första träffen på min andra schubertlänk är identisk med den du skickade, men utan retlig reklam.
        3. Håller med, smeknamn och öknamn är fundamentalt skilda fenomen – det hörs utan att man ens gör en adekvat ordanalys. Men i det fall jag beskriver var det faktiskt en vuxen som alstrade …

        4. Du brukar bjuda på musikaliska länkar. Här kommer ett par från mig, som jag tror att du skulle uppskatta. Historien bakom dem får jag berätta senare, om intresse finns. Natten glider framåt, och jag har kvar att uträtta. Du gillar ju Danmark, och har några år på nacken, precis som undertecknad.

        Känner du till Burnin Red Ivanhoe – en gammal dansk proggrupp? Sökträffen publicerar jag sist. Först kommer originalversionen av dessa ungdomars ”Rotating Irons”, därefter en gubbigare variant – men vette fan om den inte är bättre. Gillar du blues, då borde du också lika detta! Vi ses i morgon efter karantänen. Och, det här är ju inte deras enda låt …

        1. http://www.youtube.com/watch?v=bbY1e1s1LAo (träff 1 på söklänken).

        2. http://www.youtube.com/watch?v=bbY1e1s1LAo (träff 4 på söklänken).

        3. https://www.google.se/search?q=burnin+red+ivanhoe&oq=burnin+red+&aqs=chrome.1.69i57j0l5.13867j0j7&sourceid=chrome&espv=210&es_sm=93&ie=UTF-8#es_sm=93&espv=210&q=burnin+red+ivanhoe+rotating+irons

        Gilla

        1. Nej, jag känner inte till Burnin Red Ivanhoe. Det kan bero på att de var mest aktiva innan jag kom till Skåne och blev närmare bekant med det danska. De spelar ju en riktigt bra musik, finns också på Spotify. Det danska band som jag kom i kontakt med först, och som jag minns, är Gasolin med Kim Larsen. Han har gjort mycket bra musik senare också.

          Gilla

  2. Sångerna som vi skulle lära oss på tyska minns jag gott o väl, bl.a ”Stilla natt heliga natt” som jag minns på tyska än i dag. Det där med namn hade han nog lagt av med när jag började två efter dig, men däremot minns jag att syrran o jag kallades för Max och Moritz av klasskamraterna bara för att våran kära mor envisades med att klippa pottfrisyr på oss med jämna mellanrum. Det var tider det med våran lärare Mika.

    Gilla

    1. Jo då, också Stilla Natt hörde till repertoaren. Den tiden hade man lätt för att lära, fast nog fick man ju traggla en hel del då också. Bl.a. var det visst psalmverser som skulle kunnas utantill.

      Max och Moritz, ack jag, kanske en av de första serierna som kom en gång i tiden.
      Mika, ja visst, så hette han.

      Gilla

  3. Han hette Mikael men vi kallade honom Mika. Jag minns inte så mycket från de två år som jag gick i byskolan men kommer ihåg att min syster och jag fick röd lemonad och grisar en gång av nämnda lärare.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s