Matador
I en komentar till ett av mina tidigare inlägg ”Jernbanan – ett läseräventyr” skrev jag följande: …denna stora romansvit (Jernbanan) som vid sidan av Mobergs Utvandrarna och Väinö Linnas berättelser om torparsläkten Koskela utgör diamanter i den nordiska litteraturen, ett måste för alla som vill lära känna Norden från grunden. Tyvärr har jag inte motsvarande författare från Danmark och Norge….
Det är den sista meningen i kommentaren jag vill uppmärksamma. Jag kom då inte på någon författare från Danmark eller Norge av samma dignitet. Vid närmare eftertanke kanske det inte behövs vara ett litterärt verk som har samma betydelse för förståelse av ett land och dess folk från en viss epok? Det räcker kanske med en populär TV-serie? Jag tänker närmast på Matador, TV-serien efter en idé av Lise Nørgaard från Danmark.
Just nu går den på finlandssvenska Tv:n på lördagskvällarna, något som jag missat, men eftersom den också går att se på nätet kommer jag att följa denna fina TV-serie där. Jag har sett Matador ett flertal gånger men nu är det nog ett antal år sedan sist. Dags att åter minnas och smälta.
Händelserna utspelar sig mellan åren 1929 och 1947 i Korsbæk, år som är nog så viktiga för Danmark, inte minst p.g.a. ockupationen. Det är en samling människor med olika karaktärer och levnadshistorier som träder fram i denna TV-serie och det dagliga livet får en framställning som jag tror att är representativ för hur det var en gång i Danmark. Detta vill jag tro eftersom jag kände en dansk som växte upp den tiden och som berättat många historier liknande till de som utspelas i Matador. Han såg också serien när den kom första gången på danska TV (1978) och vi hade mången intressant diskussion om de olika avsnitten. Därför vill jag införa Matador som en diamant i den nordiska framställningen för att lära känna våra nordiska brödrafolk.
Jag missade de fem första avsnitten men jag kommer ändå till stora delar ihåg vad som hände så det gör inte så mycket. Det återstår 27 avsnitt så det torde räcka en god stund detta år för att fylla mitt Tv-behov.

2 kommentarer
hasse
”Naturen pockar på uppmärksamhet”…Jag själv då som njuter av livet på vedabackan fastnade förstås på bilden med de tankarna. Då uppstod ett dilemma som jag inte riktigt vet hur jag ska tackla : Skall det gallras ur en skogsmans perspektiv så att de bästa stammarna kvarlämnas eller ska man gallra fram den krokiga stammen så den framträder bättre ? Enligt den nya skogslagen är ju i princip vad som helst möjligt,
PJN
To gallra, or not to gallra. That´s the question!
I detta fall skulle inte jag gallra alls för det är i kanten av ett kärr och där bör naturen få ha sin gång. Några meter upp från kärret fanns det fin ungskog av tall som borde fröjda en skogsman.
F.ö. så uppskattades förr i världen även vanväxta träd eftersom de med sina krokiga och märkliga former kunde utgöra fina ämnen till verktyg och redskap i trä. Nu för tiden har vi ju plast. 😉