Ett avsked

Fjolårets avsked från Urkult betraktade jag som en unik engångshändelse, den gången när en liten gosse på kanske 3-4 år kom fram till mig i den sena natten när jag var på väg till tältet efter sista spelningen och ville slå en high-five. Finns att läsa om här, tredje stycket från slutet. Ett vackert avsked blev det också i år, något fint som jag kommer att minnas.

Som sagt, jag såg inte hela spelningen med Fastpoholmen utan gick till tältet redan vid halv-ett-tiden. Således missade jag också Polskedansen 01.30 som var den absolut sista programpunkten för årets Urkult.

Jag somnade rätt snart, vaknade vid fyra-tiden, låg och lyssnade på folk som återvände från festplasten, fotsteg i natten, skratt, ett och annat skrik och tjo, högljudda diskussioner i ett tält i närheten som så småningom avtog.

När klockan blev halv sex beslöt jag att gå till servicebyggnaden i ett ärende. När jag närmade mig festplatsen hörde jag svagt fiolspel i den fina morgonen. Solen var på väg upp och ljuset silade in mellan trädstammarna, det var alldeles stilla, nästan inga människor ute, de flesta sov. Musiken ledde mig till festplatsens öppna port och någonstans inne på området vibrerade toner från fiol och något blåsinstrument. Danslogen! Där höll ännu ett antal människor på med dans till toner från några spelmän. Jag fick se det sista av Polskedansen och det var vackert, en värdig avslutning! Det var som om Urkult stilla somnade in i ”en sista vals” för att åter väckas till liv om ett år med nya krafter, ny musik, nya människor. Se videon längst ned!

Vid ena dörren stod Andreas, en ny bekantskap. Han förklarade att detta är svensk folkmusik när den är som bäst. –”Du skulle va´ med på stämman i Ransäter. Där håller de på till sju åtta på morgonen, dricker en kvarting och spelar klockrent!” Jag tror honom, musiken och dansen i den tidiga morgonen var något helt annat än fylla och skrål, den var stämningsfull.

Som ett sista farväl tog vi i hand med ett: ”vi ses nästa år!”; något så självklart att jag en stund senare blev häpen när jag tänkte på det.