Åter på spåret och en tragisk olycka

Det har varit lite tunnsått och tyst här på bloggen denna vecka; orsaken är kraschen tidigare i veckan. Det tog sin lilla tid att bestämma vilken av mina två datorer som skulle göra vad och en del strul med programmen förekom. T.ex. kunde jag inte installera mitt MS Office 2010 fler gånger trots att jag betalt för det en gång i tiden. Sådana var villkoren i det finstilta. Jag ringde t.o.m. ett av Microsofts servicenummer här i Finland och där försökte han hjälpa mig men nope, han kom inte åt begränsningarna och därför kommer jag inom 29 dagar att mista mitt MS Office-program. Svenska kunde han inte utan det fick gå på engelska med påföljd att han inte uppfattade och kunde särskilja bokstäverna P och B. Det gjorde att jag fick rabbla upp licensnumret två gånger plus ett aktiveringsnummer på 56 siffror. Jo, ni läser rätt, ett 56-siffrigt nummer! Allt till ingen nytta efter ett 20-minuters telefonsamtal.

Troligtvis blir det inget nytt MS Office, det kostar per månad, utan jag kommer att använda Open Office som är gratis. Det duger gott för de behov jag har. Istället måste jag prenumerera på Lightroom och Photoshop från Adobe. Kostar skjortan i långa loppet men Lightroom klarar jag mig inte utan. Fotografering är ett av mina stora intressen och med RAW-format i kameran fordras redigering. Mina radioprogram fungerar nu som de ska vilket glädjer mig. Nog om detta, jag skulle kunna skriva två A4 om detta strul. Nu är jag dock åter på spåret.

Ikväll har den första riktiga snön kommit. Blötsnö. Visst har vi haft snö på marken tidigare i veckan men mera som spårsnö. Ikväll ligger kanske 5-10 cm på marken, sedan får vi se om det håller fram till jul. Som tur är har jag nya vinterdäck på Bettan så jag hoppas att jag inte råkar ut för något slir och släng på vägarna.

Sämre gick det för de forbönder från Hälsingland på väg till marknaden Jamtli i Östersund. Det var tre hästekipage som under en veckas tid travade hela vägen till Östersund längs trafikerade vägar. De sände dagligen live på Facebook och på kvällen laddade de upp bilder från dagens lunk. Jag följde dem och tyckte det var så intressant att se hur de tog vara på de sysslor och traditioner som forbönder förr i världen utförde. Tre hästar som drog varsin kärra med två personer på kuskbockarna. De verkade ha det så gemytligt.

Ända fram till Haxäng strax söder om Brunflo, bara en dagsfärd kvar till Östersund, där de råkade ut för en trafikolycka i torsdags. De blev inblandade i en kollision mellan en personbil och en timmerbil och färden fick ett abrupt slut. Två kvinnor omkom, varav en var forbonde från Lycksele på en av kärrorna. Två skadades svårt och en häst dog också på plats. Som jag gissade så var det en omkörningsolycka och personbilen som körde om frontalkrockade med timmerbilen vilket gjorde att släpet välte och stockarna flög omkring som tändstickor. De helt oskyddade hästkärrorna råkade mycket illa ut.

Jag brukar inte vara känslig av mig men detta tyckte jag var alltför sorgligt. Kanske beroende på att jag varje dag tittade på livesändningarna och kände att jag var med på färden den stunden. Småprat och långsam färd, helt annorlunda än de bilar som susade förbi. Andra forbönder, från andra ställen i mellersta Sverige, kom fram men dessa råkade illa ut.

Detta är en påminnelse om hur nära döden vi egentligen är. Att sätta sig i en bil kan mycket väl vara det sista vi gör. Inget säger att vi kommer levande fram. Inte ens i sängen är vi helt säkra. Igår morse vaknade jag med en smäll. En tavla med ett av mina fotografier i A4 ramlade helt plötsligt ned  från väggen och drog med sig en annan tavla i samma utförande. En sådan med enbart glas och ingen ram, bara fyra spännen som håller ihop konstruktionen. Ni har säkert sett sådana tidigare. Nu hände inget annat än att de ramlade ned men tänk om jag haft dem uppsatta ovanför sängen vid huvudändan och de ramlat rakt ned på min hals. Vad hade hänt om jag fått en glasskärva instucken i min hals och förblött innan jag fått hjälp? Hypotetiskt men fullt möjligt! Eller att jag trillar nedför trappan och bryter nacken när jag haft ärende till vinden.

Nåja, man kan inte gå omkring och vara rädd för allt som kan hända för då kan man inte leva det liv man är född till. Lite sunt förnuft räcker långt och lite grann tror jag på ödet, man lever så länge man lever. Själv vill jag dö med lien i hand som en kvinna i byn gjorde en gång i tiden.


Polisen efter tragiska dödsolyckan: ”Sorgligt och ofattbart” – SvT Jämtland

Open Office

Några bilder med hästar har jag inte men jag kan visa några bilder till från julmarknaden på Stundars. Också en marknad.

En väderkvarn finns också på Stundars

Gråa byggnader, lika gråa som tomten i Viktor Rydbersgs dikt ”Tomten”. Snart aktuell att läsa upp på julen! – Synd att bilen råkade finnas med på bilden.

Lite modernare varor bjuder detta stånd på Stundars ut till försäljning.

Kraschen – som kommer förr eller senare

Igår morse gick inte min gamla dator från 2011 att starta. Bios startade men sedan hände inget mera. En grå och fullständigt tom skärm visades trots att jag många gånger gjorde omstart och knackade både här och där för att få igång den. Den har ibland det senaste året visat liknande ”jånor” men har efter diverse lirkande ändå gått igång. Så det var inte direkt någon överraskning. Jag var beredd med en ny dator att ta i bruk.

Ändå kom det olämpligt och jag får instämma med Arto Paasilinna i hans bok ”Hoppsan, jag är död!”, som jag började läsa igår, där han inleder med meningen: ”Min död kom som en fullständig överraskning för mig”. Sådant är livet, döden är oundviklig och vi vet om det, ändå kommer den ofta med bestörtning och som en kalldusch. Så är också livet för en dator, förr eller senare kommer den stora kraschen eller så dör den sotdöden när alla uppdateringar upphör eller den blir seg som sirap. Och alltid vid fel tidpunkt.

Nåja, det mesta går att lösa och i de flesta situationer finns en väg framåt. Tyvärr blir det en hel del extra jobb för mig: många program att installera, inställningar och inloggningar att göra. Kopiera backup t.ex. Sedan vill inte mina radioprogram fungera korrekt och Internet är inte speciellt snabbt på nykomlingen av en eller annan orsak. Och var finns installationsfilerna till programmen och var är licensnycklarna?  SSI-disken är bara på 250 GB, som är vanligt nu för tiden, så den får härbärgera operativsystemet, program och diverse temporärt bråte. Mina personliga filer och arbeten kommer att finnas på extern hårddisk med backup till en annan hårddisk. Krångligt? Joo, kanske innan allt fungerar.

Ett av de viktigare programmen är Lightroom som jag redigerar bilderna i. Jag hade detta program installerat som standalone 2016 och använde inte nya Creative Cloud från Adobe med både Lightroom och Photoshop tillgängliga via månatlig prenumeration. Tyvärr har jag inte tillgång till installationsfilen för mitt gamla program och licensnumret skall också enligt Adobe finnas gömt någonstans i den dator som vägrar starta.

Så där står jag med lång näsa och mycket hjälp finns inte heller på Adobes hemsida. Maken till krånglig procedur för att få tillbaka mitt gamla program får man leta efter och trots att jag idag suttit flera timmar med detta är jag fortfarande utan mitt gamla Lightroom och jag håller på att ge upp. Misstanken infinner att Adobe gjort detta så krångligt för att man skall ge upp och istället prenumerera på deras Creative Cloud för 120 kr/månad. Ännu ett steg till att bli allt mera beroende av Internet och tjänsteleverantörer.

Visst är programmen från Adobe något av de bästa man kan få på marknaden men jag har varit noga med att inte dra på mig alltför många prenumerationer av olika slag per månad. Det blir fort till pengar även om tio euro/månad för Creative Cloud inte låter så mycket.

Så jag knogar på med datorn. Jag är glad att jag hade en fungerande backup och att jag inte blev av med några filer: texter, bilder, inspelningar, allt material till hembygdsforskningen och allt annat. Tyvärr verkar det som om jag blev av med en del e-postadresser men en del kan jag hitta på andra ställen och några kanske jag måste be om på nytt. Hur har du det med din backup? Finns den?

Instrumentväggar på Stundars i Solf

Även detta en bild från Stundars som i misstag blev svart/vit men kanske det också går för sig?

Foto eller Lightroom?

En av fördelarna med att använda en systemkamera är att man kan ta bilder i raw-format vilket betyder att man inte direkt får en vanlig jpg-bild utan mera en fil med all information obearbetad och i sitt ursprung. Detta gör att man kan redigera bilden på ett helt annat sätt än en jpg-bild som direkt är komprimerad.  Skillnaden kan vara stor mellan en jpg-bild som kameran producerar och den bild som man kan arbeta fram i ett fotoprogram som kan behandla raw-format och som sedan sparas i jpg-format. Det finns många bildformat men jpg torde vara det vanligaste formatet hos vanliga fotografer och kameror.

Obehandlad raw-format kan också ses i vissa bildvisningsprogram men inte alla. T.ex. standardprogrammet Paint i Windows kan inte visa raw-format. Då kan man behöva ett program som kan konvertera det ”digitala negativet” till jpg eller annat format och på samma gång förbättra bilden. Själv använde jag tidigare Adobe Photoshop Elements men har övergått till Adobe Lightroom. Båda programmen har sina fördelar.

I och med Windows 10 har det nu också kommit ett standardprogram som gratis följer med systemet, nämligen programmet Foto (Photo App), som snabbt kan visa raw-formatet men också redigera raw-formatet och sedan spara en kopia i jpg-format. Programmet kan göra en hel del, det är snabbt och gratis. Funktioner som att förändra ljuset i bilden genom att ändra ljusstyrka, kontrast, skuggor och högdager. Färger kan ändras genom att justera temperatur, ton, mättnad. Även användbara filter och effekter som vinjettering och selektiv fokus finns att tillgå för att inte glömma beskärning, rotation, räta upp-bild, ta bort röda ögon och retuschera. En hel del användbara verktyg.

Jag gjorde ett litet experiment och gjorde samma behandling i de båda programmen för att se om det syntes någon skillnad. Jag justerade skuggor +100 och högdager -100 i båda programmen (en justering jag nästan alltid börjar med), inget annat. När jag studerat resultatet tycker jag att Lightroom levererade en bild med bättre skärpa, något som dock går att ändra i Foto genom att justera kontrasten. Foto har inte heller alla Lightrooms funktioner men programmet har onekligen mycket som kan användas för att förbättra en bild. Programmet kan mycket väl användas för att känna på hur det är att redigera och förbättra bilder i raw-format. Vill man sedan gradera upp sig kan man köpa något mera avancerat program som t.ex. Lightroom.

Jag kan tänka att många idag som har en systemkamera bara använder jpg-format för att det är enklast så och kanske inställt som standard i kameran men jag kan försäkra att genom att fotografera i raw-format och sedan förbättra bilden öppnar en helt annan värld i bildskapandet. Testa!

2016-02-06 Jokkmokk 011 Orginal
Så här ser bilden ut som jpg-format. Kamerans egen jpg-bild

2016-02-06 Jokkmokk 011 (2) Foto
Detta är vad Windows eget Foto-program levererade i jpg-format
2016-02-06 Jokkmokk 011 LR
Detta är Lightrooms version med samma justeringar både i Ligthroom och Fotot. Bilderna är sedan förminskade till samma storlek.

 

Ut ur idet

Över en vecka utan inlägg på bloggen! Ups, har herrn kastat veven eller så har han tröttnat, kanske någon funderar? – Nejdå, bara en kort session i vårvinteridet.

Trött har jag varit, utan övriga förkylningssymptom. Knappt att jag orkat ta mig hem efter en dag i Saltgruvan. Vårtrötthet? Därtill har jag haft ont nu som då i vänster axeln och de senaste dagarna även i höger knä. Det jämnar ut sig. Vänster, höger, upp och ned.

Ikväll känner jag mig dock piggare efter en timmes siesta. Allt har inte varit trötthet utan även glädjestrån finns, låt mig berätta.

I måndagskväll skedde introduktion till bildbehandlingsprogrammet Lightroom på fotokursen. Programmet är mig inte främmande för jag köpte det redan i höstas och har använt det på alla bilder jag tycker är värda efterarbete. Bl.a. bilder här på bloggen. Men alltid lär man sig något nytt. Vi uppmanades också att vaska fram minst fem bilder för att ha något att välja bland till en kommande utställning i MI:s regi. Jag har ännu inte tagit tag i uppgiften men jag betraktar den som intressant och rolig. Svårigheten är att kunna välja ut 5-10 bilder som jag gillar och som också finner nåd inför lärare och övriga kursdeltagare. Jag har ju ett antal att välja bland. Någon bild här på bloggen som ni läsare vill tipsa om?

På Urkult-fronten har det glädjande nog hänt en hel del. Hela 25 grupper och artister är nu klara för sommarens festival och jag kan glädja mig åt att även detta år kommer det att finnas en mängd härlig musik att lyssna till och uppleva. Ytterligare fem band torde bokas in under våren. Få se om arrangörerna kommer att presentera något riktigt stort namn? Laleh står högst på min önskelista av de stora artristerna men hon uppträdde år 2012 så henne ser vi nog inte röken av. Tyvärr.

Av de tillsvidare 25 presenterade har jag tidigare sett och hört 5 band av vilka tre har uppträtt på Urkult. Men det finns också flera för mig okända som visade sig bli intressanta att åhöra. Det är det som är så spännande med Urkult: musik som man inte visste att man tyckte om. De flesta finns på min Spotifylista Urkult 2016. Kort presentation finns på Urkult musiksida. – Även deras aktivitetssida bjuder på intressanta inslag, inte minst för barnen. Det är inte bara musik som roar och lär på Urkult. Och mer lär väl komma?

Urkult betyder sommar och semester. I veckan fick jag också klartecken att jag får loss två veckor i samband med Urkult i början av augusti. Förutom festivalen så planerar jag att åka omkring i mellersta Norrland på en roadtrip. Inget bestämt ännu men det är hög tid att spana på kommande rutt, sevärdheter och upplevelser. Mannaminne, ett friluftsmuseum i Häggvik i Kramfors kommun, står högt på listan men också en sväng uppåt fjällen vore kul. Något ni kan tipsa om i Medelpad, Ångermanland, Jämtland, Västerbotten och södra Lappland? Jag kommer inte att köra så stor rutt men någonstans i dessa områden lär jag färdas på jakt efter det genuina, folkliga, naturscener och möten med människor. Alltid lika spännande och roligt att planera inför en resa/roadtrip.

2016-04-02 012-1
Ytterligare ett glädjeämne: de första späda blomsterstjälkarna har tittat fram.

Ett smakprov på något av vad som kan upplevas på Urkult 2016: Räfven!

[youtube=https://youtu.be/-efuL0CFwKU]

Brunte fick på nöten och fåglarna fick nöt på nöt

En rejäl smäll skakade Brunte! Nu är säkert ett nytt däck eller något annat kostsamt på kommande, tänkte jag. Jag hade igår kväll ärende till kommuncentrat. Fåglarna behövde påfyllning med nötter och fotokursen startade åter för säsongen.

Men Gud så dålig väg det var dit! Djupa hål, hål här, hål där i vägbanan på slätten genom Tuckor och angränsande byar. Jag körde rakt ned i ett hål och jag trodde att nu var Bruntes sista stund kommen. Inte konstigt att det blir reparationer på bilarna med tanke på alla hål i vägen. Jag blev tvungen att reducera farten till max 60 km/h för att alls ha en chans att undvika fler smällar i framvagnen. Vägunderhållet i republiken har fått stå tillbaka i många år och nu ser vi resultatet och bättring lovas inte heller från hösta hönset i huvudstaden. Bara spara, spara; snart har vi sparat oss till döds men bilverkstäderna mår gott. Nåja, det finns också bra vägar men många sidovägar har fått ta stryk.

Småfåglarna, mest talgoxar, har äntligen hittat till mitt fågelbord och förser sig dagligen med nötter. Nötter gjorde susen så nu får jag fylla på både en och två gånger per dag. De kommer liksom i flockar men sedan kan gå långa stunder utan att någon pippi syns till. Jag hoppas de gillar det nya märket på förpackningen.

Fotokursen började med en repetition av det som vi lärde oss i höstas och jag klarade mig ganska bra, tyckte jag, när jag fyllde i frågeformuläret. Förutom ett par tillfällen när vi lär oss mera om bildredigeringsprogrammet Lightroom skall vi också ut på expedition med våra kameror i högsta hugg. Nattfotografering vid havsstrand, landskapsfotografering vid Voitby fors och som avslutning i maj planerar vi en session med fotografering av hästar och eventuellt andra husdjur i fin terräng. Det lovar gott!

Jag har ju hållit på med fotografering i många år och tycker att jag lärt mig en hel del under årens gång men det finns alltid mera att lära, mera att upptäcka, mycket att diskutera. Vår lärare Johan är en mycket duktig fotograf och förebild. Mycket av kursinnehållet finns naturligtvis på nätet om man letar men just detta att få inspiration och nya idéer tillsammans med likasinnade är värdefullt. Vi i Österbotten är kända för att vara flitiga kursmänniskor. Snart får jag väl också gå på kurs för att bli fågelskådare och lära känna igen annat än talgoxar och kråkor. Kajor och svalor, mina gamla antagonister, räknas inte!

2016-02-15 Solnedgång Karvsor 002-1
Solnedgång med spinkiga men starka gubbar i dragkamp om watten och volten.

Min små fåglar flyger och far som yra höns men nötter gillar de!
[youtube=https://youtu.be/Ly3Kyi1lgl8]