Åter på spåret och en tragisk olycka

Det har varit lite tunnsått och tyst här på bloggen denna vecka; orsaken är kraschen tidigare i veckan. Det tog sin lilla tid att bestämma vilken av mina två datorer som skulle göra vad och en del strul med programmen förekom. T.ex. kunde jag inte installera mitt MS Office 2010 fler gånger trots att jag betalt för det en gång i tiden. Sådana var villkoren i det finstilta. Jag ringde t.o.m. ett av Microsofts servicenummer här i Finland och där försökte han hjälpa mig men nope, han kom inte åt begränsningarna och därför kommer jag inom 29 dagar att mista mitt MS Office-program. Svenska kunde han inte utan det fick gå på engelska med påföljd att han inte uppfattade och kunde särskilja bokstäverna P och B. Det gjorde att jag fick rabbla upp licensnumret två gånger plus ett aktiveringsnummer på 56 siffror. Jo, ni läser rätt, ett 56-siffrigt nummer! Allt till ingen nytta efter ett 20-minuters telefonsamtal.

Troligtvis blir det inget nytt MS Office, det kostar per månad, utan jag kommer att använda Open Office som är gratis. Det duger gott för de behov jag har. Istället måste jag prenumerera på Lightroom och Photoshop från Adobe. Kostar skjortan i långa loppet men Lightroom klarar jag mig inte utan. Fotografering är ett av mina stora intressen och med RAW-format i kameran fordras redigering. Mina radioprogram fungerar nu som de ska vilket glädjer mig. Nog om detta, jag skulle kunna skriva två A4 om detta strul. Nu är jag dock åter på spåret.

Ikväll har den första riktiga snön kommit. Blötsnö. Visst har vi haft snö på marken tidigare i veckan men mera som spårsnö. Ikväll ligger kanske 5-10 cm på marken, sedan får vi se om det håller fram till jul. Som tur är har jag nya vinterdäck på Bettan så jag hoppas att jag inte råkar ut för något slir och släng på vägarna.

Sämre gick det för de forbönder från Hälsingland på väg till marknaden Jamtli i Östersund. Det var tre hästekipage som under en veckas tid travade hela vägen till Östersund längs trafikerade vägar. De sände dagligen live på Facebook och på kvällen laddade de upp bilder från dagens lunk. Jag följde dem och tyckte det var så intressant att se hur de tog vara på de sysslor och traditioner som forbönder förr i världen utförde. Tre hästar som drog varsin kärra med två personer på kuskbockarna. De verkade ha det så gemytligt.

Ända fram till Haxäng strax söder om Brunflo, bara en dagsfärd kvar till Östersund, där de råkade ut för en trafikolycka i torsdags. De blev inblandade i en kollision mellan en personbil och en timmerbil och färden fick ett abrupt slut. Två kvinnor omkom, varav en var forbonde från Lycksele på en av kärrorna. Två skadades svårt och en häst dog också på plats. Som jag gissade så var det en omkörningsolycka och personbilen som körde om frontalkrockade med timmerbilen vilket gjorde att släpet välte och stockarna flög omkring som tändstickor. De helt oskyddade hästkärrorna råkade mycket illa ut.

Jag brukar inte vara känslig av mig men detta tyckte jag var alltför sorgligt. Kanske beroende på att jag varje dag tittade på livesändningarna och kände att jag var med på färden den stunden. Småprat och långsam färd, helt annorlunda än de bilar som susade förbi. Andra forbönder, från andra ställen i mellersta Sverige, kom fram men dessa råkade illa ut.

Detta är en påminnelse om hur nära döden vi egentligen är. Att sätta sig i en bil kan mycket väl vara det sista vi gör. Inget säger att vi kommer levande fram. Inte ens i sängen är vi helt säkra. Igår morse vaknade jag med en smäll. En tavla med ett av mina fotografier i A4 ramlade helt plötsligt ned  från väggen och drog med sig en annan tavla i samma utförande. En sådan med enbart glas och ingen ram, bara fyra spännen som håller ihop konstruktionen. Ni har säkert sett sådana tidigare. Nu hände inget annat än att de ramlade ned men tänk om jag haft dem uppsatta ovanför sängen vid huvudändan och de ramlat rakt ned på min hals. Vad hade hänt om jag fått en glasskärva instucken i min hals och förblött innan jag fått hjälp? Hypotetiskt men fullt möjligt! Eller att jag trillar nedför trappan och bryter nacken när jag haft ärende till vinden.

Nåja, man kan inte gå omkring och vara rädd för allt som kan hända för då kan man inte leva det liv man är född till. Lite sunt förnuft räcker långt och lite grann tror jag på ödet, man lever så länge man lever. Själv vill jag dö med lien i hand som en kvinna i byn gjorde en gång i tiden.

---

Polisen efter tragiska dödsolyckan: ”Sorgligt och ofattbart” – SvT Jämtland

Open Office

Några bilder med hästar har jag inte men jag kan visa några bilder till från julmarknaden på Stundars. Också en marknad.

En väderkvarn finns också på Stundars

Gråa byggnader, lika gråa som tomten i Viktor Rydbersgs dikt ”Tomten”. Snart aktuell att läsa upp på julen! – Synd att bilen råkade finnas med på bilden.

Lite modernare varor bjuder detta stånd på Stundars ut till försäljning.