-
Tre protagonister på scen och vad de sade
En sak som är speciell med Urkult är människorna där. Jag har inte på något annat ställe i världen mött så vänliga och lättpratade människor. Besökare, infödingar och artister. Musiker och artister rör sig ganska ofta bland folket när de inte står på scen. Det andra året jag besökte Urkult fick jag prata med Maïa Barouh och hennes band från Frankrike. De satt där helt lugnt vid en av serveringarna och jag visste inte vem de var. Sin lilla baby, under ett år gammal, hade de med och det var detta jag frågade om. Hur kom det sig att en så ung besökare fanns på Urkult? Och sedan bara rullade…
-
Sluta hoppas, hoppa!
När jag vaknade efter dagens tupplur hade jag två saker i huvudet: en låt av Partiet och Jonnas ord om att saker kan mirakulöst hända bara man vågar ta det första steget till förändring. Jag drog på mig långkalsonger och begav mig ut på en promenad. Det snöade lätt och det blåste en kall vid. Stämmer det att bara man vågar så händer helt otroliga grejor, sådant som man inte ens drömt om? Hur vet man det, går det att testa? Det var då i första uppförbacken som jag fick en galen idé. Ett uppslag som verkar helt omöjligt och korkat men som skulle visa om hennes ord är generella…
-
Musiken då?
När jag slog upp tältet förra torsdagen vid middagstid hördes fiolmusik från ett tält i närheten. Nästan hela eftermiddagen hördes musiken för att sedan försvinna och inte mera återkomma. Som om en piratradiostation blivit upptäckt och haffad. Istället höll en trumgrupp i närheten sessioner varje eftermiddag. Ett envetet trummande som var både irriterande och medryckande. Det hör liksom till att det skall vara trummor, spontanspel och gatumusikanter på Urkult. För att inte tala om alla små tältkonserter av alla de slag. De flesta missade jag. 😉 Jag hade mina favoriter på de olika scenerna. Lovisa Negga var en av dem men hon var krasslig och febrig och det märktes också…
-
Triakel
En musikgrupp som jag lyssnat en hel del på de senaste dagarna är Triakel från Östersund som spelar folkmusik och visor i behaglig tappning. Emma Härdlins röst är vacker och får fint och taktfast ackompanjemang av Kjell-Erik Eriksson på fiol och Janne Strömstedt på tramporgel. Att man också kan höra texten är ett extra plus i den välbalanserade sättningen. Vissa sånger sjungs på jämtskan, en dialekt från Jämtland med influenser från trönderskan i Norge. När jag lyssnar på dessa visor tycker jag mig ganska ofta hitta ord som påminner om vår dialekt. Ta bara ordet ”veit” som är titel på en av deras visor. I mina unga dagar när jag…