Missade kontakter och slumpen här i livet

Efter att ha ätit fisk i två dagar får det imorgon bli något annat. Igår besökte jag skärgårdsmarknaden på Österö och då åt jag laxsoppa samt köpte med mig hem både rökt sik och lax. Gott, nyttigt och lokalproducerat. Kusin som är fiskare i byn fick även i år bli min leverantör.

De mesta av det ätbara som såldes i de olika stånden var närproducerat som sig bör på en lokal sommarmarknad. Skärgårdsmuséet fick också ett besök. Annars var det mest att mingla runt och hoppas på att få träffa någon bekant för att växla några ord med.

Jag såg ett sällskap som jag är släkt med men som jag inte var 100 procent säker på om de var de jag trodde. De är av yngre generationer men kvinnfolket i den släkten har alla samma lättigenkännliga ögon så jag kan vid närmare eftertanke inte haft fel. Tyvärr kom jag mig inte för att ta kontakt vilket jag ångrar efteråt. Som jag skrivit tidigare någon gång, jag ångrar mera det jag inte gjort än det jag gjort.

Samma är det med fotograferandet. Ser man en fin vy under bilfärd snabbt blixtra förbi, tvärnita! Tillfället kommer kanske aldrig igen. Jag brukar annars inte ha svårt för att ta kontakt och prata med folk men många gånger handlar det om rena tillfälligheter och korta ögonblick som det gäller att ta vara på.

Livet i stort är ju annars många gånger resultatet av slump, lyckträff eller en himla otur. Tänk om jag dröjt kvar en minut till, vem hade jag då träffat, kanske min käresta? Eller, tänk om jag startat en minut tidigare, hade jag då kunnat undvika en trafikolycka, blivit vegetarian eller fått en annan yrkesbana?

Spekulera kan man alltid. Dock tror jag det mycket handlar om att vara öppen och positiv, att vara beredd att sträcka fram en hand i alla lägen, se folk i ögonen, nicka ett hej eller bara prata. Säga något inledande och sedan snurrar det på. Att vara beredd att hjälpa och inte heller vara blyg att be om hjälp.

I fredags bevistade jag också den årliga sammankomsten i Pörkenäs för oss radiovänner. Där behövs inga formaliteter utan vi känner varandra ganska bra och har åtminstone ett stort gemensamt intresse, radio. Låter det mossigt? Kanske det men det finns många andra mera sällsynta och konstiga passioner.

En av deltagarna i träffen hade i mars gjort en tre veckor lång road trip i Chile och Argentina tillsammans med sin svåger. 8000 km blev bilfärden och mycket fick de se och uppleva. Han visade bilder på datorn och berättade livfullt och humoristiskt om resans strapatser och höjdpunkter.

Han är en av dessa människor som har lätt för att prata och hålla låda. Han är inte heller blyg utan en del av resans framgång var att få kontakt med locals och att improvisera. Speciellt bra hjälp fick de av polisen och inte råkade de heller ut för någon hotfull och farlig situation trots att de åkte omkring i många små, okända hålor. Kanske ren tur men han har vana efter att ha besökt området flera gånger tidigare och även klarar spanska hyfsat. Receptet är att vara öppen, ta kontakt med folk – de flesta bits inte – och att bjuda på sig själv. Inte minst det sista är viktigt!

Solnedgång vid Pörkenäs i fredags. Vackert men lite kyligt i vinden.

Hellnäs sund halv ett på natten när jag åkte hem efter träffen.

Jordgubbar är ett måste på skärgårdsmarknaden på Österö.

Likaså fisk i olika former.

Eller varför inte en vindsnurra till trädgården? Äkta hantverk skulle jag tro.

Vedkorg behövs helt säkert på landsbygden för oss alla som eldar med ved.

Inte riktigt lika  mycket folk som ifjol. Kanske beroende på att Vörådagarna snott en del folk? Men alla såg ut att trivas!

Annonser

Detta med vänskap

Få vänner eller många bekanta? Den frågan kan ha olika betydelse beroende på vem man ställer den till.  Själv har jag få eller t.o.m. inga vänner. En hel del bekanta har jag men inte jättemånga. Jag räknar inte min närmaste släkt som uttalade vänner, även om de i praktiken är det, därför att i allmänhet borde nära släktningar vara ens vänner. Något man inte behöver orda om.

Å andra sidan finns det släktrelationer där de är som hund och katt. Arv t.ex. kan mycket väl utlösa en sådan fajt.

Orsaken till att jag påstår att jag inte har någon nära vän är förmodligen att jag värderar vänskap så högt. Sätter så höga villkor för vänskap. Sedan finns det ett antal individer i min sfär som pendlar mellan vänskap och bekantskap. Allt från ytligt bekanta till något som kan kallas vänskap.

Det här funderade jag på idag när jag gick min eftermiddagspromenad. Jag var på väg till en bybo som behövde lite hjälp med sin dator. På vägen dit träffade jag en annan bybo som jag samtalade med en stund. Bara så där utan handskakning eller kramande. Så är det om man bor i en mindre by där alla känner alla. Det behövs inga fler formaliteter än ett Hej och Hej då!

Han i sin tur hade varit hos en annan bybo på besök, helt oanmäld. Soppa hade de ätit och fastlagsbullar likaså.

Visst kan det finnas ovänskap och t.o.m. fiendskap mellan bybor men i allmänhet finns det en gemenskap som ofta är minst lika värdefull som vänskap. Det är som om man inte behöver uttrycka sin vänskap i byn, den bara finns där som ett kitt som håller ihop byn. Ändå känner jag inte alla i byn; inte alla de ingifta eller alla barn. Trots det är bygemenskapen en trygghet och något praktiskt användbart. Som när jag idag gick för att fixa lite datorproblem, en självklarhet.

Detta är kanske ändå inte alltid hugget i sten. Just nu läser jag en debutbok av Elin Willows: Inlandet. I boken uttrycker hon utanförskap i en liten norrländsk by nära norska gränsen i höjd med polcirkeln. Den enda länk hon har till byn är expojkvännen men hon stannar ändå kvar efter att han åter lämnat byn. Men det är som om hon gillar att flyta lite vid sidan av. Så kan det också vara.

Jag har halva boken kvar och vet inte hur den slutar; om det sker någon dramatisk vändning? Vi får se. Sist på omslaget finns frågan: Kan man börja om var som helst, skapa sig ett nytt liv på en plats man egentligen aldrig valt? – Ja, det tror jag. Frågan är så intressant att jag t.o.m. skulle vara beredd att prova en sådan flytt. Börja som nybyggare bland traktens uråldriga släkter och konstellationer. Bygga upp bekantskap, vänskap och kanske något mer.

Ja, heter det Vändag som i Finland eller Alla Hjärtans Dag som i Sverige? Kanske båda är lika bra? Skulle tro det om man har vänner eller någons hjärta.


Alla Hjärtans Dag  

Alla hjärtans dag är vändagen i Finland  

Här torde det fordras mera än bara vänskap för att göra det skylten föreslår.