Smällen i kvällen

Ikväll kom en redig smäll så att fönsterrutorna skallrade och jag trodde att det rasade snö av taket fast det inte borde finnas nån snö. Så lät det. En riktig hoppa-till-i-stolen-upplevelse. Samtidigt fick min granne två lass med sand och bergskross hemkört så jag trodde att det möjligen hade med det att göra.

En stund senare läste jag på Facebook förvånade inlägg om smällen som hördes vida omkring. Allt från Jakobstad i norr till Oravais i söder. Jag tyckte mig höra två smällar. Vad var det, undrade folk. Snart kom förklaringen att det var flygvapnet som sprängde ljudvallen med sina överljudsflygningar i övningen Ruska 17 som pågår denna vecka. Även svenska flygvapnet deltar i övningen och det är första gången svenska flygplan övar på att försvara Finland.

Själv sysselsatte jag mig idag med att kapa in de sista vedpinnarna som legat ute ända sedan i fjol. Så nu får vintern komma.

Något annat jag gjorde var att ladda upp mina bilder från Norrlandsresan till Flickr. Många av bilderna finns redan på bloggen och på min video men i albumet ”Road Trip Norrland September 2017” finns 118 bilder så några till borde finnas att betitta. Vill ni se i helskärm, vilket jag rekommenderar, få finns slide-show-knappen uppe till höger. Nu återstår att gå genom bilderna från Lofoten och Norge; kanske göra även där en video och en egen katalog på Flickr.


Road Trip Norrland September 2017 

En av de bättre bilderna från min resa. Detalj från Silverfallet i Björkliden
Annonser

Från en smäll till Henry Miller och Väinö Linna

Just som jag öppnade dörren till den mörka, kalla farstun hördes en skarp smäll och ljud av glas som gick i kras. Jag hade famnen full med ljusstake och julstjärna med vidhängde sladdar och trodde först att nu hade säkert någon lampa gått sönder i juldekorationerna. Julen skulle ut till sitt sommarkvarter på vindsvåningen och julstjärnan i vindsfönstret skulle släckas för denna gång.

Smällen hade dock en klart högre ljudnivå än om en lampa gått sönder och ljudet av krossat glas gjorde mig fundersam. Jag tittade spejande mot ytterdörrens glasrutor för att se om någon av rutorna var sönder eller hade ett litet kulhål i mitten. Tänk om någon stod på utsidan och riktade sitt vapen mot mig? Ett kort ögonblick frös jag till, nåja det är inte direkt varmt i farstun, men så tog jag mod till mig och gick uppför de branta trapporna till vindsvången för att lämpa av mitt lass. Sladden drogs ur väggtuttaget, det blev mörkt och julen var slut.

På väg tillbaka svängde jag av in i framstugan, mitt bibliotek, för att bläddra bland mina böcker efter den bästa inledningen på en bok som skrivits. En stund tidigare hade jag nämligen läst ett inlägg på Facebook som hade förslag på den bästa inledningen på en bok. Jag fann ämnet intressant och sökte i mitt minne efter den bästa inledning som jag läst. Eller åtminstone betytt mycket för mig på sätt eller annat. Jag sökte och bläddrade, funderade och frös. Jo, det är kallt i mitt bibliotek. Jag hittade ett och annat och tog med mig några böcker in i stugvärmen för att studera inledningarna.

Smällen i farstun var nästan glömd men när jag tog tag i handtaget till stugdörren på väg in i storstugan märkte jag att något var fel. Handtaget var alldeles löst och dörren ville inte sluta tätt mot dörrkarmen. Konstigt, dags för en undersökning.

Det visade sig att låskolven i dörren hade gått av och flugit raka vägen ned i en hink där jag har tomglas. Kanske fanns det någon fjäder i låsmekanismen som hjälpte till så att blev en sådan fart på kolvbiten. Förklaringen till smällen var funnen men hur i hela fridens namn kan en låskolv gå av på mitten bara så där. Och med den smällen. Det lät ju nästan som ett skott. Nåja, kommer tid kommer råd. Det fixar sig på något sätt.

Inledningen som jag fann, eller i alla fall tredje stycket på sidan, är på något sätt symptomatisk för vår tid.

Boris har nyss lämnat mig en sammanfattning av sina åsikter. Boris är väderleksprofet. Det dåliga vädret kommer att fortsätta, säger han. Det blir fler katastrofer, mera död, mera förtvivlan. Det finns inte minsta tecken till någon förändring. Tidens kräfta förtär oss. Våra hjältar har tagit livet av sig eller tar livet av varandra. Hjälten är alltså inte Tiden utan Tidlösheten. Vi måste gå i jämn takt, i slutna led, mot dödens fängelse. Det finns ingen räddning. Vädret kommer inte att förändras.

Ur Kräftans Vändkrets av Henry Miller.

Jag vet inte om det är den bästa inledningen på en bok men det blev för mig en inledning till ett läsäventyr av helt annat slag än jag tidigare läst. Det är trettio år sedan jag först stiftade bekantskap med Henry Miller och i mina unga år betydde han mycket för mig.

Martin Ezpeleta (hoppas länken fungerar ) på Facebook hade fler fina inledningar på tal; frågan är om inte följande av hans förslag ändå tar priset. Roligt är att det är en finländare som står för den korta, koncisa meningen.

”I begynnelsen var kärret, gräftan och Jussi”
Väinö Linna i Högt bland Saarijärvis moar.

Det var naturen, verktyget och människan. Det var där det började: utmaningen, tungt arbete och finsk sisu. Läs boken om ni inte gjort det!

Vilket är ditt förslag på en bra inledning på en bok?

tomtar
Nu får de allt ta sitt pick och pack och dansa julen ut! Sister Jane får snart sätta sina tomtar på loftet.