Allehanda

En liten nit

Jag handlar en del på nätet: böcker, elektronik, datorgrejor, resor… Det mesta brukar utfalla till belåtenhet. Inte minst mina resor har hittills varit fina trots att jag inte åker med trygga, arrangerade charterresor. Det får jag göra när jag blir pensionär.

För det mesta är jag helnöjd med mina köp men nu fick jag hem en liten lågpoängare. Jag beställde ett par böcker, bl.a. en databok om Excel. Jag läste på och forskade lite om boken innan men när jag som vanligt ivrig slet upp paketet och fick syn på boken fylldes jag av onda aningar. Jo, den såg flashig ut, med tydlig text och fina bilder och skärmdumpar men ack, jag hade väntat mig mera nyheter att läsa in mig på. Ganska snart kunde jag konstatera att jag redan kunde det mesta. Nåja, något nytt och nyttigt skall jag väl hitta men det är inte helt lätt att hitta lite mera avancerade databöcker som ändå inte är för teoretiska. Det pedagogiska är viktigt när det gäller databöcker.

Istället får jag förhoppningsvis glädja mig mera åt den andra boken i paketet: En liten bok om ondska av Ann Herberlein.  Jag har fått den mig rekommenderad av en bloggbekant. Hur man nu kan glädja sig åt en bok om ondska? Den tar i alla fall upp ett ämne som är aktuell i dagarna, inte minst med tanke på rättegången i Oslo. – Boken får i alla fall vänta lite på genomläsning tills jag läst färdigt Alef av Paulo Coelho och en bok till. Jag är nämligen den typen som har flera böcker på gång.

Tur att jag inte handlar kläder på nätet, då hade jag säkert gått på många nitar.

Utsikt över Seine från en bro i Paris

13 kommentarer

  • Erik Forsling

    Klart att man kan glädja sig åt en bok om ondska. Det är ett intressant ämne. Jag ogillar dock starkt att tala om gott och ont. Istället brukar jag tänka mig tillvaron i form av ljus och mörker, optimism eller smärta. Är själv en på tok för menslös person, men mycket svartsynt, så jag brukar med emfas hävda att man måste bejaka människans mörka sidor. Det är där mycket av kreativiteten finns. Den måste bara tuktas. Många fattar inte det där, utan käftar på rutin tillbaka. Normen är att vara positiv, vare sig det leder till något positivt eller inte.

    Utan mörker och smärta skulle ingen stor poesi skrivas, skriker jag. Invänds det frågar jag raskt: ”Nå, har DU då skrivit stor poesi”? Och eftersom vederbörande aldrig gjort det, anser jag min tes bekräftad – och byter samtalsämne innan jag själv hinner få samma fråga i retur.

    Nåja, Heberleins bok har jag hört mycket talas om, men har inte läst den – trots att intresse funnits. Det första jag tänkte på, när du berörde detta tema, var om du har läst ”Dvärgen” av Pär Lagerkvist? Det har jag. Detta är dock ingen bok som drar fram något konkret utvecklande ur det dunkla. Det är helt enkelt en studie i just ondska. Skickar bara ett par länkar:
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Dv%C3%A4rgen
    http://www.mimersbrunn.se/En_studie_i_ondskan_utifraan_Paer_Lagerkvists_Dvaergen_2151.htm (Detta senaste är någon typ av skoluppsats, men inte dålig för det)!

    Mörker, cynism och sjaskighet. Ett monumentalverk som jag genast tänker på är Célines ”Resa till nattens ände”. P.g.a. en inte minst vinglig ideologisk och mental utveckling har författaren varit omdiskuterad. Men han räknas till de stora; och ingen kan ta ifrån honom äran av att ha författat ”Resa till nattens ände”. Magnifik bok, om man uthärdar mörker, elände, småskurenhet – och även socialt påvra förhållanden:
    http://dagensbok.com/2001/02/17/louis-ferdinand-celine-resan-till-nattens-ande/

    Och sedan har vi ju förstås alla de stora europeiska dystopierna. Insåg för ett antal år sedan att jag inte hade läst en enda av dem. Så jag klippte dem ”alla” i ett tematiskt ryck. Det goda med den idén var att det blev just tematiskt och jämförbart. Det dumma och korkade var att jag ganska snart efteråt blandade ihop innehållet i dem … till en enda svåruttrasslad härva.

    Och hur ser man på Machiavellis ”Fursten”? Är det en bok om ondska, makt och härskartekniker, eller är det en bok om överlevnad. Och är det en bok om furstens överlevnad, eller kanske rentav den fjättrade författarens!?
    http://www.idehist.uu.se/distans/ilmh/Ren/flor24.htm

    Men, nu avslutar vi inte i det trista. Amos Oz tar över. Att vara en fanatiker är kanske inte så bra. Om det är ondska, eller inte, kan inte jag svara på. Men jag vill tro att det definitivt inte är konstruktivt. Amos Oz ”Hur man botar en fanatiker” är en liten späd bok, med flera berättelser i. Den är mycket tänkvärd. Det handlar om humor. Botemedlet är humor.
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Amos_Oz
    http://lillaosblogg.wordpress.com/2009/10/18/hur-man-botar-en-fanatiker/ OBS:
    Här kan du ladda ner Hur man botar en fanatiker inläst/uppläst av Jonas Karlsson.

    Trevlig helg!

    • Don PJ

      Utan att tidigare ha fördjupat mig alltför mycket i fenomenet ondska ser jag fram emot att läsa boken jag köpt och förhoppningsvis få ytterligare en inblick i människans beteende. Eller, finns ondskan utan människan? Kan t.ex. djur vara onda?

      Rent allmänt tror jag att allting har en förklaring, även ondskan. Ingenting sker utan att det har en orsak, det finns en historia bakom. Det är bara det att vi långt ifrån alla gånger känner till orsaken.

      Resa till nattens ände har jag läst i mina unga år. Dock måst jag säga att handlingen idag är höljd i glömskans dunkel. Kanske dags att ta fram den ur bokhyllan och damma av den?

      • Erik Forsling

        Intressant frågeställning, de där två sista meningarna i första stycket. Jag tror att ondska, i lexikal betydelse, inte kan existera utan oss människor – eftersom det är vi som definierat begreppet. Hur kan man lasta predatorn för att den använder, och tränar upp, sina färdigheter – för att överleva. Naturen är oerhört grym, ännu ett människodefinierat begrepp, trots sin ofta magnifika skönhet. Men, också den är ju bara ännu ett människodefinierat begrepp: ”natur”. Och där finns plats får många tolkningar. Ofta har bilden färgats av (religösa) värderingar som har sin rot i människans perspektiv. Våldtar vi vår moder, jorden, när vi borrar oss ner och bryter gruvor? En sexuell metafor, men inte helt utan substans.

        Jag tycker att ditt andra stycke var relevantare än relevant. Bingo är ordet.

        Lyssnade tidigare ikväll till ett radioinslag (SR P1) om främlingsfientlighet i Finland, inslaget var från svenska Finland och berörde fr.a. somalier. Tidigare i veckan både lyssnade, och läste, jag om den accelererande antisemitismen i Malmö. Vid mitt fikabord på jobbet lyssnar jag till och från till vedermälen, som jag gärna klarat mig utan, såväl vad gäller individer som samhällsgrupper.

        Är dessa fenomen ondska, stupiditet eller bara konsekvenser av att vara en Homo Sapiens Sapiens, som skapar skyddsnormer? Homo Sapiens innefattar ett vidare begrepp, en kanske lite mindre vetenskapligt lagt förtida varelse. Men, med dubbeletiketten Sapiens Sapiens tillfördes den riktigt finfina luftbubblan, analysförmågan. Och vi skådar häpna resultatet …

        Slutligen, du ställde frågan ”… finns ondskan utan människan”? Frågan som jag fann så relevant. Vill bara fylla på med ett par till:
        Finns det ljud om ingen närvarande människa lyssnar?
        Finns det naturkatastrofer, om ingen människa drabbas?

        Nåja, som de sade i den gamla svenska humorserien; ”I lymden (=rymden) kan ingen höra dig skrika”. Ett naturvetenskapligt faktum.

        • Don PJ

          Svar på en av frågorna: ja, det finns ljud även om inte människan är närvarande. Många djur använder hörseln för att alls överleva och jag har för mig att t.ex. fladdermöss hör ljud som vi människor inte förmår uppfatta. En följdfråga är: finns de färger vi uppfattar? Det är hjärnan som producerar våra synintryck, ögonen är bara ett instrument.

          Däremot är det svårare att svara på frågan om naturkatastrofer. För människan kan t.ex. en jordbävning vara en katastrof men egentligen är det bara ”naturen” som vandrar vidare. Det som är katastrof för en livsform kan vara en förutsättning för en annan livsform.

          Jag hör också med jämna mellanrum åsikter kring lägerelden i saltgruvan som skorrar illa i mina öron, bl.a om andra folk och invandrare där alla dras över en kam. Vi och dom-fenomenet, ett fenomen som är som en lök. Skalar vi bort det yttersta lagret dom uppstår snart andra dom. Är det så att vi behöver denna funktion, Vi och dom, för att försöka förklara personliga eller samhälleliga problem? Det är lättare att hitta en syndabock istället att lösa problemen.

  • Annepauline

    Jag har läst boken En liten bok om ondska. Vad ondska egentligen är och hur den uppkommer i sina vidrigaste former är inte lätt att förstå och svara på. Boken ger inget klart svar på det förstås men teorierna som beskrivs är intressanta. Klart läsvärd bok!
    Jag har läst ut Så bra svenska ni talar också. Den är bra. Mycket känner jag själv igen. Ibland jag satt och läste med ett leende på läpparna. Tack för tipset om den boken!

    • Don PJ

      Boken är säkert läsvärd och berör ett fenomen som alltid drabbat människan. Jag märker att jag använder ordet fenomen för att beskriver ondskan kortfattat. Den är ett fenomen. Vad är då ett fenomen?

      Det gläder mig att du gillade ”Så bra svenska du talar”. Just att man känner igen sig är typisk för en emigrant som läst denna bok men jag tyckte också att det finns partier där jag opponerade mig.

  • lagottocattleya

    Näthandel pågår även här, och för det mesta – nästan alltid – går det mycket bra. Dock köper jag aldrig skor på nätet. För mig hade det nog aldrig fungerat.

    ”Dvärgen” är en inte så lång roman, men den innehåller förvisso mycken ondska. Jag minns att den var jobbig att läsa och jag har faktiskt ännu aldrig lyckats få någon annan att läsa den i sin helhet. De lägger den efter några kapitel för att ondskan är så grym och utstuderad. Lagerkvist har ju dessbättre skrivit några positivare saker också.

    På tal om intressanta böcker om ondska och människans natur, så är en av mina favoriter Joseph Conrads ”Mörkrets Hjärta”. Och filmen som gjordes/bygger på den är också ett veritabelt mästerverk: Francis Ford Coppolas ”Apocalypse Now” från jag tror 1979. Conrads Afrika och Kongofloden har förflyttats till Vietnam och kriget där. Grym men lysande filmhistoria.

    • Erik Forsling

      Från Kongo till Mekong, eller tvärtom. ”Mörkrets hjärta” läste jag långt efter att jag som ung sett ”Apocalyse Now” i orginalversion. Många gånger har jag i hemmamiljö försökt se om den, men alltid somnat efter halva dramat, en stund efter att resesällskapet anlänt till överste Kurtz i Kambodja. Har inte sett den senare – och betydligt längre – versionen, Apocalypse Now Redux, från 2001, där bl.a. tidigare bortklippta scener från den franska plantagen lär förklara en del tidigare blinda fläckar. Men, boken är utmärkt litteratur!

    • Don PJ

      En annan bok som också ger insyn i ondskan och de orsaker som förorskar den är ”Vid avgrunden” av Gitta Sereny. Den är verklighetsbaserad och handlar om Franz Strangl som var lägerkommendant vid Treblinka. Han påstod att bl.a. att orsaken till judeutrotningen var att komma åt deras pengar och att judehatet och den nazistiska rasideologin var till för att legitimera de fruktansvärda handlingarna och ge de som skulle utföra mördandet mod och styrka. Med andra ord, ett slags kollektivt rånmord. Tro det, om man vill, men boken ger åtminstone en viss insyn i hur de resonerade.

  • lagottocattleya

    Jag har förgäves försökt få tag på originalversionen! Det finns inte ens en bra version att ladda ner från nätet. Så, när jag visar den för sistaårseleverna är det Reduxversionen – och den är verkligen betydligt längre än originalet. För lång, men mycket bra och som du säger, Erik, så fyller den en del hål. För eleverna gäller dock att…de nästan somnar trots att vi har en liten paus i mitten.

    Intressant är att antingen tycks man se storheten i story, budskap och filmatisering eller också avskyr man filmen. Själv ser jag aldrig krigsfilmer, men den här filmens budskap är något helt annat. Målet är inte att visa blod och slakt – filmen är ingen ”splatter”. Marlon Brando gör en fin rolltolkning som Kurtz (rösten…) och vi ser också en mycket ung Harrison Ford som amerikansk militär. Mina favoritscener är surfingscenerna medan bomberna faller – där blommar galenskapen ut till fullo. Allt till klassisk musik.
    Till hösten är det dags att visa the Apocalypse igen. Få se hur många som somnar den här gången.

    • Don PJ

      Jag tittar i allmänhet inte våldsfilmer, typ deckare, skräckfilmer och filmer där det är uppenbart att våldet, inte handling, karaktärer och budskap, är det viktiga. Konstigt nog kan jag däremot titta en och annan krigsfilm. Det är nog alla krigsmaskinerna som fascinerar, inte det lidande de förorsakar. Det är som om våldet i en krigsfilm är mera anonymt.

      Kanske Apocalypse Now borde ses. Jag har dock för mig att jag sett den vid något tillfälle.

  • Erik Forsling

    Två klargöranden.

    ”Svar på en av frågorna: ja, det finns ljud även om inte människan är närvarande”. Naturligtvis var det jag som såväl tänkte som skrev fel! Du har självklart så rätt! Frågan om ljudets existens var avsedd att beröra ett gammalt filosofiskt spörsmål. Det gäller inte om huruvida det finns människor som åhörare, eller inte. Frågan är om det finns existerande ljud, när inte något ”ljudvågstransformerande” medium finns i närheten; inte någon/något överhuvudtaget – människa, djur, inspelningsutrustning. Den döve hör inget ljud, förutom dem som den egna kroppen eventuellt producerar. Är det vi kallar ”ljud”vågor ljud. Spetsfundigt hårklyveri kanske, men det var det frågan egentligen. Och den ställdes inte för att få ett svar, utan för att vara en, förhoppningsvis, tankeväckande fortsättning

    Vad gäller ”Apocalyse Now” och mitt somnande: när jag läste om min text känns det som att jag antyder att jag inte gillar filmen, men så är inte fallet. Jag tycker att filmen är mycket bra, och har ofta velat se om den, och har även gjort det. Men jag är inte direkt handlingskraftig när det gäller att landa i TV/videosoffan.

    Numera har jag heller ingen TV – ett självvalt resultat av att vi inte längre är familjen samlad.

    Ofta bänkade jag mig alldeles för sent – filmen är ju lång! – eller så hade jag druckit för mycket pilsner; båda fallen är förödande när man glider in i den surrealistiska och psykedeliska världen i överste Kurtz´ Kambodjanska flodrike … det slutar lätt med natti-natti.

    Att jag haft tillgång till orginalversionen beror helt enkelt på att det rör sig om en VHSinspelning från SVT, gjord långt innan Redux fanns. Vad gäller den senare har jag sett en del, t.ex. sekvenserna från den franska plantagen – men aldrig hela versionen.

    Slutligen undrar jag om någon av er (Don och lagottocattleya) sett ”Plutonen”, eller någon av de övriga två filmerna i Oliver Stones vietnamtrilogi?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »