Julgransstöld x 2

Jag körde igår en tur på några mindre sidovägar. Jag mötte också ett par bilar lastade med julgranar, en med släpkärra. Tanken gick till alla de granar som får känna yxan i foten inför julen. Vissa köper sina granar, andra tar sina granar på egen mark, en del har kanske fått lov att ta en gran på särskilt område och så finns det de som snor en passlig gran nära en bilväg. Det är inte så stort brott tycks inställningen vara. Nästan så att det är allemansrätt men så är det naturligtvis inte.

I den spårsnö som nu ligger är det ganska lätt att se var bilar parkerats och spår leder in på en granplantering med lämplig höjd på granarna. Förhoppningsvis är granarna inte tagna olovandes men det vet man inte.

Jag minns en julgransstöld veckan innan jul i början 90-talet när jag bodde i Malmö. Jag var med om en fest på Dalaplan och vartefter kvällen fortskred fick någon den ljusa idén att visst borde värdinnan ha en julgran. Sagt och gjort, styrkta av snaps och öl, begav sig några av festprissarna ut på stan för att förära kvällens värdinna en gran. Efter en stund kom de tillbaka och mycket riktigt hade de med sig en gran. De hade helt enkelt gått till Mobilia och där tagit sig över stängslet till en julgransförsäljning på parkeringen och stulit en gran som de burit längs med Trelleborgsvägen, en sträcka på drygt en halv kilometer.

Värdinnan blev inte glad och till på köpet såg granen för anskrämlig ut. Den ville hon inte ha. De glada gossarna lät sig inte nedslås utan de tog julgran nummer ett med sig och travade tillbaka till Mobila för att byta ut granen mot någon bättre vilket också lyckades. Snart var de tillbaka med gran nummer två och minns jag inte helt fel så fick denna gran stanna för kvällen.

Nu är detta så länge sedan att jag inte minns vem alla som var med på festen och vem av dem som begav sig ut på denna stöldturné. En fyllegrej var det och det märkliga var att de lyckades inne i stan där det ändå borde finnas viss övervakning och ögonpar som spanar bakom gardinerna. Inte en utan två gånger.

Själv har jag ingen julgran utan mitt julpynt är synnerligen begränsat. En julstjärna i fönstret uppe på vinden är det mest synliga och idag kommer jag att tända den och så får den stå på till strax efter nyår. Då släcker jag åter ned den. Uppe året runt men tänd bara kring jul.

Kanske blir det en julduk på bordet, el-ljusstake i fönstret har jag säkert, och om jag hittar i mina gömmor en gammeldas jullöpare i papper föreställandes tomtar eller annat lämpligt julmotiv finner den kanske en tom plats på en vägg. Just dessa löpare är jag lite förtjust i för jag minns hur jag som liten brukade betrakta dessa ofta detaljerade bilder med intresse och fantisera om det jag såg.

Har ni julgran, äkta eller plast, och finns det någon dekoration som absolut måste finnas inför stundade högtid? Inne eller ute.

Denna gran är det ingen risk att någon vill ha men håll med om att den är lite originell.

Gran på Kalotlandet

Eller denna. Kanske skulle den passa på Salutorget i Vasa nästa år?

Isen håller på att lägga sig ut mot Kalotfjärden.

Och båtarna ligger på strand

dött träd

Detta träd, en tall, har gjort sitt. Förmodligen någon fågel som ändå gillar den än.

Stolen e stulen

Denna gång bodde jag på Näsåkers Camping eftersom som mitt sällskap så ville. Fördelen och nackdelen med detta var närheten till festplatsen. Vi bodde bara ett par hundra meter från ingången och det innebar inga långa gångavstånd men också en hög ljudnivå på natten om man gick och lade sig före musiken tystnade och det gjorde den sent. Det var mera ungdomar och festande på denna camping jämfört med fjolårets Sigges Familjecamping. Inte så det störde mig, ingen bar sig illa åt, vad jag såg och jag hade inga svårigheter att somna in. Problemet var bara att jag vaknade i vanlig tid trots den sena John Blund.

Vi fick en rätt bra plats bland tallar och snår vilket betydde skugga under den heta solen som lyste för det mesta. Fredag eftermiddag regn men inget långvarigt. Sister Jane och svåger klagade på att de frös första natten och klädde på sig mera inför följande natts vila medan jag inte kände nästan någon kyla alls. Ibland låg jag t.o.m. utanför sovsäcken (däremot låg jag inte utanför tältet) eftersom jag sover bättre när det är lite kyligt. Vädret kunde vi inte direkt klaga på.

Svåger gillade Badplatscampingen skarpt och kommer de någon fler gång så skulle det inte förvåna mig alls om de valde den campingen. Men backen är brant varje gång man skall upp.

Sister Jane hade nog i tankarna att göra mat på spritkök men vid närmare eftertanke fanns det så mycket god mat att köpa att det kändes rätt att prova olika ställen. Hungrig behövde vi minsann inte vara.

En sak jag funderade på: varför fanns det inte lite fler krokar på väggarna i servicebyggnaden där man kan hänga kläder och tillbehör medan man uträttade sina bestyr, vare sig det var att duscha eller annat? Det var lite snålt med krokar trots att de inte kostar mycket.

Som sig bör hade jag tält, madrass, sovsäck och campingstol. En så erbarmligt obekväm stol att redan första kvällen förklarade jag att jag inte skulle sörja det minsta om någon snodde stolen. Följande morgon var den borta! Ibland hör Gud bön med detsamma men lite snopet kändes det. Slit den med hälsa och hoppas att du inte får ryggskott, du som tog den!

urkult tält
Här fanns ännu både tält och stol i behåll.
urkult efter regnet
Efter regnet. Lite skogigt ser det ut men det fanns många fina platser att välja på.
urkult syster sol
Syster Sol, reggae-drottningen i full action.

Det lackar mot jul

Födelsedagskalas för grannens fyraåring avklarat. Farfar och farmor, alias Sister Jane från den Lyckliga staden, var på plats och berättade att de tidigare på dagen varit på julgranjakt. Julgran hade de hittat så nu är det bara att pynta och senare sopa barr.

De mötte en familj från staden som var ute i samma ärende. Gran hade de också lyckats skaffa och de stannade till för att prata.  Ett av barnen tittade intresserat på sister Janes gran och frågade: ”Har ni också varit och stulit gran på Bådan?” Till saken hör att sister Jane med gemål äger mark vid Bådan där de själva huggit sin gran. Om de lyckades hålla sig för skratt vet jag inte men det måste ha varit svårt när barnet fortsatte: ”Vi tog bara en halv gran” vilket gjorde saken än värre för det tydde på att de huggit en större gran och bara tagit toppen. Av barn och fyllhundar brukar man få höra sanningen, sägs det. Hur föräldrarna reagerade förtäljer inte storyn men historien är ändå god.

Själv skall jag inte ha någon julgran men ljusstaken i fönstret mot byn har nu kommit upp.

Dags att tälja tändor innan jag sätter fyr i spisen