Inte klappa stora katten!

Jag har ju kaverat om att jag vill se björn, varg och lo i vilt tillstånd, på behörigt avstånd, och idag hände det! I alla fall en av de tre fick jag uppleva om än på ett något annorlunda sätt än jag tänkt.

Jag tog mig en tupplur i godan ro på eftermiddag. Trots det fina vädret var jag hemma och väntade ett telefonsamtal som också krävde närvaro vid datorn när det ringde. Vad passar då bättre än att ta en liten blund i väntans tider?

Jag somnade in, alltså inte dog, och som i en dröm, visst, det var ju en dröm, så såg jag ett lodjur i grindhålet. Ett stort vackert exemplar. Det stod alldeles stilla och rörde inte en min. En bekant stod intill och vi diskuterade ett och annat. Lodjuret kom plötsligt fram till oss och jag fick ett infall att klappa lodjuret på huvudet. Det skulle jag inte ha gjort. Det small till, ungefär som när en krokodil gör en blixtsnabb attack och si, lodjuret hade bitit sig fast i handskens yttersta fingerspetsar, dock ej i mina fingrar. Hårt satt det och varken jag eller lodjuret kom loss från handsken. Båda blev vi lika förtvivlade för ingen hade väntat detta. På något sätt blev det ett samförstånd mellan lodjuret och mig för vi var båda i samma låsta position.

Hur det gick vet jag inte för någonstans där så vaknade jag. Kanske det blir en fortsättning kommande natt?

Kanske har det att göra med den intensiva debatt som just nu stormar på Facebook och i landskapets tidningar. Själv är jag för en rik flora och fauna där alla har plats och där även vargen och vackra lodjuret finns men att vargen stryker kring hus och hem är inte bra. Just nu verkar den vara i var och varannan österbottnisk by men inte i vår by. Vi skulle kanske hellre ha en vacker lokatt i närheten? Fast då blev det farligt för grannens katt Lisa som dagligen gör en runda runt mitt hus. Idag hade hon lämnat en död mus på min farstubro. Kanske som ett tack för att jag håller upp stigen genom skogsbacken åt henne denna snörika vinter?


Vad gör den som kaverar? 

Den enes bröd den andres död. Och snön den bara drösar ned.

Annonser

Vargen i mörkret

Jag har köpt mig en ny pannlampa, denna manick som är helt ovärderlig för oss landsbor som bor utan annan utebelysning än solen, månen och stjärnorna. Den förra har jag tappat bort och den hade fått ett och annat fel så jag sörjer den inte.

Jodå, en lampa vid ytterdörren har jag men det ljuset räcker inte långt.

Min nya pannlampa är av avancerad sort med två olikfärgade varningsljus, olika bredd på fältet den belyser, stroboskopeffekt och med den starkaste effekten påkopplad ser jag hur långt som helst i mörkret. Ett tekniskt mirakel. Det blev jag varse igår kväll när jag såg att det blänkte till i mörkret ett par hundra meter bort längs med vägen. Kunde det ha varit en varg? Varg lär ju finnas överallt om man skall tro rapporterna. Igår morse blev en man på sin gårdsplan antastad av en morrande varg bara tre mil härifrån. Senare på dagen blev vargen skjuten.

Någon varg tror jag dock inte att jag såg i mörkret. Det var förmodligen reflexen från en vägpinne som jag såg. Jag tror risken att råka ut för en aggressiv varg är ganska liten. Då är fästingarna en större risk, även om de är små.

Jag blev dock åter fundersam när jag i vedlidret skulle klyva lite ved inför kvällens eldning i vedspisen. Jag tyckte något skymtade vid dörren.  Något som tittade fram men som snabbt drog sig tillbaka när jag böjde mig framåt för att kolla vem som lurade i mörkret vid dörren. Vargen?  Snabb som attan också.

Det visade sig vid närmare undersökning att det var sparkstöttingen som skapade skuggan av ett varghuvud vid dörren. Med den starka pannlampan på huvudet skapas också skarpa skuggor. Puh, så klarade jag mig igen. Fast ingen fara, jag hade yxan nära till.

Visst skall man respekt för det rovdjur som vargen är men samtidigt bör man inte överdramatisera saken. Det gäller att följa med läget och se hur det utvecklas. Det skulle vara intressant att jämföra med liknande bebyggelse och landskap där det också finns varg i naturen. Kanske något område i Sverige? Hur sköts saken där och vilka är de verkliga farorna?

Tills vidare strövar jag fritt i skog och mark och vid mörker har jag nu ett underverk på mitt huvud. Det är bara att blända vargen!

Ännu mera snö har kommit, både igår och idag. Drivorna hopar sig. Nu väntar vi bara på en snabb och varm vår så har vi rejäla översvämningar på gång.

Cecilia och vargen kommer!

Jo, det är sant, båda kommer!

En riktig vargavinter har vi fått. I morse -24 C och längre ut i skärgården lär det finnas två olika vargflockar, om man skall tro YLE-nyheters hemsida. Den närmste observationen har gjorts ca 4 km bort i en grannby så de kan redan vara här, vargarna. Bäst att jag går ut och rastar hunden så länge solen är uppe. Det är inte direkt någon kamphund som gör mig sällskap. – Ja, jag är hundvakt denna vecka.

Och så sant, Cecilia Kyllinge med band gästar dessa dagar Österbotten. I Vasa på Ritz söndag. Då kommer jag att vara på plats för att avnjuta konserten. Det är en hyllning till Björn Afzelius med namnet ”Så vill jag bli” efter hennes CD. De flesta i vuxen ålder vet vem Björn Afzelius var. Många av hans fina låtar har vi hört. Vem minns inte t.ex. ”Tusen bitar” och ”Juanita”?

Jag har tidigare stiftat bekantskap med Cecilia. Bekantskapen blev tämligen tajt; jag hade henne t.o.m. sittandens i min famn.  År 2015 fanns hon nämligen med på den turné som drog genom Österbotten under namnet ”Visor på väg” och på Carpella sågs vi. För att det inte skall uppstå något missförstånd så såg jag också hennes man vid samma tillfälle.

Cecilias tolkning av Afzelius finns på Cd:n och för de som har Spotify finns albumet bara ett par klick bort. Jag föreslår att ni bokar er in på någon av de tre konserter som ges kommande helg: på Scala i Nykarleby fredag kl. 19, på Mitt i stan i Närpes lördag kl. 19 och som sagt på Ritz i Vasa söndag kl. 17. Jag tror det blir en fin upplevelse!

Nu skal jag gå ut i solskenet och yla som en varg. Att jag inte gör det ikväll i månskenet beror utslutande på att då måste jag vara inne och elda i spisen.


Så vill jag bli – Cecilia Kyllning på Spotify

Visor på väg och förhållande vis rapp bekantskap – blogginlägg från 2015

Vargflockar rör sig i Maxmo skärgård – YLE nyheter

Jag har ingen bild på Ritz i Vasa så då tar jag istället en bild på Väven i Umeå (till vänster) från i lördags. Riktigt så fint och nytt är inte Ritz men det får duga bara programmet är bra kommande söndag. Och det är det!